”Mer än ’bara’ en cyklist…”
Den vana landsvägscyklisten Louise Åkerblom var för två veckor sedan med om en incident som påverkat henne starkt, både fysiskt och psykiskt. Här berättar hon om när en tutande bilist tvärstannar framför henne sekunden innan olyckan är framme.
Att motionera i allmänhet är en del av Louise Åkerbloms liv, men i synnerhet att cykla. Och det var på cykeln, längs en väg nära hemmet, som hon var med om en händelse som innebar två brutna revben, ett brutet nyckelben, minnesförlust och en tuff återhämtningsperiod.
Det var söndagen den 23 april, lite drygt två veckor sedan, som Louise hade cyklat till Rimbo och var på väg till hemmet i Åkersberga. När hon cyklade längs Vadavägen, i Vallentuna, tog hon rygg på tre andra cyklister.
– Det är precis i början av en rak landsväg, förbi Stora Benhamra gård, en lugn och fin landsväg där jag ofta cyklar – det är så nära hemma, säger hon.
– Då kommer det en bilist som står på tutan när han kommer bakom oss och även när han åker förbi. Sen svänger han in framför oss och tvärbromsar.
Allt sker på några sekunder. Cyklisten först i ledet hinner bromsa, de två cyklisterna bakom lyckas väja in på mötande körfällt.
– Det var ju rena turen att det inte kom någon trafik där, säger hon.
Minns inte kraschen
Louise, som är sist i ledet hinner inte bromsa, hon kan inte väja till vänster – då hade hon kolliderat med de andra två cyklisterna. Hon väjer till höger och voltar med hela cykeln ned i diket.
– Jag får styret rakt mot revbenen, som bryts. Och hjärnskakning, såklart.
Två veckor efter olyckan har hon i dag inget minne av vad som häde efter det att cykeln lämnade marken till det att hon var i ambulansen. De tre cyklisterna på plats ska ha konfronterat bilisten, som enligt dem inte visat någon ånger alls.
– Han var tydligen väldigt kall. Jag vet inte varför han gjorde så – om han var irriterad över att vi befann oss på vägen… Jag vet inte.
Gjorde polisanmälan
Louise kontaktade kort därefter polisen och gjorde en anmälan om ” vållande till kroppsskada”. Några dagar senare fick hon reda på att ärendet blivit nedlagt. Hon valde att överklaga, men fallet blev återigen nedlagt.
Nu förbereder hon ett andra överklagande och ska kontakta en åklagare under veckan. Samtidigt som hon ska opereras för sitt brutna nyckelben.
– Jag kommer inte ge mig, jag vägrar att ge upp det här. Det här är något som kan drabba, och drabbar, väldigt många cyklister, man måste kunna dela på vägen.
– Men var det en olycka så är ett ”förlåt” inte för mycket begärt – i alla fall ett förlåt till mina barn. Det kunde ha gått så mycket värre och man kan inte bara se en cyklist som en ”cyklist”, det är någons mamma eller pappa, son eller dotter.
Något som bidragit med styrka under hennes tillfrisknande är Facebookgruppen ”Vi som älskar landsvägscykling”. Där har hon berättat vad hon varit med om och flera hundratals cyklister har visat sin stöttning
– Den gruppen har fått mig att behålla tron om goda människor, allt stöd har verkligen betytt jättemycket.
Tänker fortsätta cykla
Och en framtid utan att cykla är ingen framtid alls enligt Louise. Enligt läkarnas prognoser bör hon ha hunnit tillfriskna till sommaren och själv hoppas hon kunna hoppa upp på sadeln igen i juli. Trots att hon vet att det kommer bli en utmaning så kommer hon inte låta sig stoppas.
– Jag måste cykla, det var vad som gör mig stark. Men förmodligen kommer jag vara rädd i början av bilister, men det kommer gå över. Uppsidan är för stark.
Det här är något som kan drabba, och drabbar, väldigt många cyklister, man måste kunna dela på vägen.