Så lever nunnorna i klostret
Birgittasystrarnas kloster ligger mitt bland villorna i Djursholm. Vi träffar syster Ida för att få en inblick om hur dagarna ser ut och hur man egentligen blir nunna.
N är Ida var 30 år upplevde hon sin första klosterkallelse under en operaföreställning. – Det hände helt plötsligt. Det var en känsla som var så stark. Det var som att någon sa ”du ska gå i kloster”, säger syster Ida.
Ida hade under hela sitt liv varit delaktig inom den Svenska kyrkan men aldrig känt sig hemma. Efter sin klosterkallelse gick hon till Katolska bokhandeln och hittade en bok om moder Elisabeth, som är grundaren till klostret i Djursholm, Birgittasystrarna.
– Trots att jag fått min kallelse så blev det inte riktigt av. Jag hade ju mitt jobb att gå till och sådär. Men en dag när jag skulle gå till mataffären stod där två nunnor. Det var ett tecken.
Hittade rätt
Nunnorna bjöd in Ida till klostret och dagen hon bestämde sig för att besöka klostret var det mörkt och kallt. Hon gick fel flera gånger, men hittade tillslut rätt.
– Jag måste nästan varit ledd av Gud. Det var så mörkt. Men när jag väl var där kändes det så rätt. Vad gör man på ett kloster?
– Man ber och arbetar. Här i Djursholm har vi ett äldreboende. Så vi tar hand om de äldre och sen har vi diverse vardagssysslor att ta hand om, precis som alla människor. Sen har vi ett gästhem också. Hur ser en dag ut på klostret? –
Alla nunnor går upp klockan 05:45. Man startar morgonen med en halvtim- mas tystnad. Vi offrar dagen till Herren. Vi mediterar och läser tidebön, därefter firar vi mässan i kapellet. När mässan är avslutad får de äldre en frukostbricka på sängen. Det är nämligen inte så som folk brukar säga, alla gamlingar är inte morgonpigga, säger Ida och skrattar.
– Sen fortsätter dagen med arbete och bön om vart annat tills vi går och lägger oss. Vad gör ni när ni har ledig tid?
– Då kan man gå utanför klostret om man vill. Eller sova middag. Helst av allt ska man vila sig. Vad har ni systrar för relation?
– Vi ska leva med varandra utan att känna varandra. Men man får berätta om sig själv om man vill. Men tanken är att vi bara ska vara nära gud och visa att man kan leva ett liv tillsammans, som vi tror att det blir i himmelen. Saknar du någonsin ditt gamla liv?
– Nej, jag saknar inte så mycket. Det skulle väl vara att gå på opera då, men jag klara mig. Vi är ju ett modernt kloster så ibland får vi kolla på media och sånt. En gång satte jag på en cd med operan ”Madame Butterfly”, men alla nunnor gick. Vi brukar titta på ”Jönssonligan”, det är så roligt.
Grå enkelhet
Kläderna som nunnorna har på sig är gråa. På 1300-talet när heliga Birgitta levde hade de fattiga människorna gråa hemvävda plagg och därför bestämde heliga Birgitta att nunnor skulle klä sig i samma ”ofärgade” plagg. Det var nämligen bara rika människor som hade råd med färgade kläder.
På kronan som nunnorna bär finns det fem stycken röda prickar. Prickarna representerar Kristi törnekrona och hans sår från korsfästelsen. Får man äta godis om man är nunna? – Ja, tyvärr. Får ni åka hem ibland?
– Detta är mitt hem. Men om man vill åka till sitt tidigare hem eller besöka sin familj så får man göra det var tredje år, i max tre veckor. Vad är er främsta uppgift här i livet? – Att möta gud. Han finns med oss hela tiden. Han sitter här bredvid nu. Hur blir man nunna?
– Det är en lång process som tar flera år. Jag skulle rekommendera att man först är delaktig i någon kyrka och sen blir tipsad av någon präst. Vissa hör av sig och vill gå i kloster för att omvärlden är så tuff. Men om man inte klarar av att leva i omvärlden klarar man inte av att gå i kloster. Det kan vara tufft att gå i kloster. ■
Om man inte klarar av att leva i omvärlden klarar man inte av att gå i kloster.