De ”hyr ut” vänner till ensamma äldre
Täbyföretaget Seniorglädje erbjuder anhöriga att betala för en ny tjänst. Genom en så kallas glädjespridare är tanken att avlasta för anhöriga, samtidigt som den äldre ska få ett mer socialt liv.
Bakom systrarna Cecilia och Susanne Sidmalms start av det egna företaget ” Seniorglädje” står deras egen historia.
– Vår mamma blev sjuk, hon fick en tumör när hon var 49 år och sedan kom den tillbaka när hon var 59. Mamma blev sämre och sämre och vi blev väldigt mycket anhörigvårdare, säger Susanne.
– Vi gick ner till 50 procent på jobbet båda två för att mamma skulle få komma ut och ha någon att prata med. Hon var väldigt ensam i sin lägenhet, säger Cecilia.
Viktigt sammanhang
På ett äldreboendet där systrarnas mamma flyttade in fanns en aktivitetsvärdinna, och här såg de hur deras mamma levde upp, hon var en del av ett socialt sammanhang.
– Det finns väldigt mycket bra med äldrevården, men det finns ett otroligt stort behov av social stimulans. Många äldre sitter själva hemma, säger Cecilia.
För Cecilia och Susanne föddes en idé och de startade eget. Nu erbjuder de tjänsten att en så kallad glädjespridare kommer hem till en äldre person och umgås.
– Oftast är det en anhörig som vill att deras föräldrar ska ha mer sällskap. Våra glädjespridare är mest pigga pensionärer, som vi har parat ihop med senioren, säger Susanne.
– För anhöriga är det viktigt att kunna behålla sitt vanliga liv. När mamma var sjuk var det på jobbet jag fick energi. Så vi ser oss som en anhörigtjänst, säger Cecilia.
Moraliska funderingar
Men att erbjuda en tjänst som kostar pengar leder självklart till en del moraliska funderingar. Susanne och Cecilia har fått frågan om hur de tänker på att det bara är till för dem som har råd.
– Jag tänker så här: jag jobbar som lärare, det är inget höginkomsttagaryrke, men jag hade ändå prioriterat det här. Det är alltid en prioriteringsfråga, säger Susanne och tillägger:
– Men rent krasst: nej, alla kommer kanske inte att ha råd.
Cecilia poängterar att tjänsten är rut-avdragsberättigande, och att det hjälper till att hålla nere kostnaderna något.
– Och om det står mellan att gå ner i tid, som för oss, eller det här så blir det ju inte dyrare, säger Cecilia.
Systrarna ser nu fler liknande företag komma ut på marknaden. De upplever att deras kunder har en blandad bakgrund.
– Det är både de med lite lägre inkomst och höginkomsttagare. Sedan kanske det inte är de med allra lägst inkomster, säger Susanne.
Men blir det inte som att köpa sig en vän?
– Vi var oroliga för det, ”tänk om de känner att det är köpta kompisar”. Men man får ge det lite tid och låta den anhörige sälja in tjänsten. Jag upplever inte att det blivit så, jag tror inte de äldre tänker på att glädjespridaren får betalt, säger Susanne.