28 år – och köar till seniorboende

Seniorboendet Blomsterfonden Svalnäs i Djursholm har en kötid på 20 år och folk som inte ens fyllt 30 köar för en framtida plats. Vi var bara tvungna att kolla: hur bra kan det vara? HETT EFTERTRAKTAT. 30 000 vill in på Svalnäs

På Djursholmssidan av Näsbyviken, i Svalnäs, ligger Blomsterfondens seniorboende. Idag står hissnande 30 000 i kö för att den dagen de fyllt 60 ha möjlighet att få bo i den lummiga omgivningen. Och en som redan ser fram emot pensionsåldern är 28-åriga Sanna Eriksson Ekström.

– Jag är född 89 och det var min sambo, som är född 87, som tyckte att jag skulle gå med också. Jag känner att det är en bra trygghet för framtiden, man vet inte hur bostadsmarknaden kommer se ut, säger hon.

Många undrar säkert: Du är inte ens 30 år, är det inte lite tidigt att ställa sig i kö för seniorbostad?

– Kanske, det var en del som frågade ”aha, redan?”. Men sen när man pratat om det så resonerar många ”ja... varför inte”.

Varje år betalar Sanna och hennes sambo 450 kronor, pengar som används till dagens verksamhet men som också ger köplats till boendet. Och för Sanna råder det ingen fråga om det kommer bli jobbigt att åldras.

– Det ska bli skönt att bli gammal, frågan är bara vad jag ska fylla ut tiden med nu, haha, säger hon.

– Nej, men vi tänker lite mer ”better safe than sorry”. Kanske flyttar vi till landet en dag och då blir det en trygghet att veta att man kan bo någonstans när man vet hur marknaden för bostäder i Stockholm är.

För en bostad på seniorboendet i Djursholm så är kötiden mellan 10-20 år för att få någon av de cirka 140 seniorbostäder som finns. Utöver det finns det även 49 äldrebostäder, med mer assistans och ett demensboende.

Pool och ”äldre power”

Folk som börjar köa innan 30-årsåldern, väntetid på uppemot 20 år, 30 000 i kö… vad är egentligen grejen?

På seniorboendet träffar vi 84-åriga Mona Petersén som har bott i sin lägenhet i snart 15 år. Hon flyttade in tillsammans med sin make, som är drabbad av Alzheimers och i dag bor på intilliggande demensboendet.

Hon bor i en mindre lägenhet med egen altan som angränsar till en stor gräsyta. En kortare promenad bort finns huvudbyggnaden där de har ett bibliotek, en matsal där gemensam lunch serveras varje dag och en närliggande park mot Näsbyviken.

– Vi har gymnastik som vi kallar ”äldre power” och vi spelar boule, vi har en en bassäng som i och för sig nu renoveras, hårfrissa och fotvård. Det är toppen, säger Mona Petersén.

Hjälpsam gemenskap

Runt om i området har hon skaffat sig flera nya vänner och berättar att man får ha gott om tid på sig om man ska ut på en promenad, alltid finns det någon man stannar och samtalar med.

– Alla är ju äldre här, alla hjälper varandra och det är lättare att få en gemenskap. Bor man i en vanlig lägenhet så vet man ju knappt vem ens grannar är, säger Mona Petersén och tillägger:

– När vi flyttade in så ställde jag vår son i kö också, han tyckte inte jag var klok. Då var han 47 och i dag är han 61 och står fortfarande i kö.

Det ska bli skönt att bli gammal, frågan är bara vad jag ska fylla ut tiden med nu.