Kickade cancern – startade fond
Förra året drabbades Matilda Sandring av en ovanlig cancer. Men hon tog sig igenom behandlingen och samlar nu in pengar till andra som behöver hjälp.
Förra året märkte Täbybon Matilda Sandring, då 24 år, en påtaglig smärta i benet.
– Jag hade ont i viloläge, jätteont, och jag gick på kryckor, säger Matilda.
I februari åkte hon in akut och fick till slut röntga benet. Då hittades en 15 centimeter stor tumör i skelettet och i lårmuskeln. Sedan kom beskedet – hon hade cancer.
– Jag hade googlat lite på min smärta och fått fram att det kunde vara cancer. Jag var livrädd men trodde det ändå inte, för det är en väldigt ovanlig cancertyp. Jag tror att det är åtta personer i Sverige per år som får den, och då främst killar i tonåren. Det kom som en chock, berättar Matilda.
Genast satte behandlingarna igång – cellgifter innan det kunde bli någon operation.
– Jag mådde jätteilla, kräktes, hade ont i kroppen. Jag hann bara få tre omgångar med cellgifter för jag tålde dem inte. Min kropp bröts ner, det gick inte, säger Matilda.
Redan dagen efter den första cellgiftsbehandlingen gick allt fel. Matilda trampade snett och bröt benet.
– Lårbenet gick av där tumören satt. Jag fick ha en ytlig ställning för att hålla ihop benet. Tumören kunde inte tas bort förrän jag fått mina cellgiftsbehandlingar. Det gjorde väldigt ont, jag åt mycket morfin.
Ingen spridning
Som tur var svarade Matilda bra på behandlingarna och cancern hade inte spridit sig.
– Läkarna sa att mina chanser var goda, det är 70 procent av dem som får den som överlever, om den inte spridit sig. Samtidigt är 30 procent mycket.
Under tiden som hon var sjuk hade Matilda alltid inställningen ”jag kommer bli bra”.
– Jag orkade inte tänka något annat. För mig fanns det inte ”om jag blir frisk”, bara ”när jag blir frisk”. Även fast jag hade stunder då jag var jätterädd och tänkte på att jag faktiskt kan dö.
I mitten av maj förra året togs tumören bort, likaså 60 procent av lårmuskeln och cirka 14 centimeter av skelettet, som ersattes med en inre protes. Matilda är idag frisk, har hunnit plugga en termin och kör rehab för fullt.
– Man blir friskförklarad efter fem år men det är först efter tio år de kan säga att det inte finns risk för återfall. De tog bort 60 procent av min lårmuskel så den tar lång tid att bygga upp. Jag är väldigt svag, säger Matilda.
– Jag kommer inte kunna springa, men jag kan cykla, simma och rida.
”Låter klyschigt”
Sjukdomen har förändrat mycket för Matilda, framför allt hennes sätt att se på livet.
– Det låter lite klyschigt men jag prioriterar att få känna mig glad, jag vill inte slösa bort tid på grejer jag inte mår bra av. Jag tänker på det jag gått igenom varje dag.
I samband med sin 26:e födelsedag, i mars, har Matilda startat en insamling för Cancerfonden.
– Jag har känt att det skulle vara så bra att göra något för Cancerfonden. För jag tycker att det är en skitcool organisation. De jobbar bara ideellt och pengarna går till forskning, säger hon.
Insamlingen håller på från den 5 mars till 18 mars. Redan nu har den överträffat Matildas mål.
– Jag satte 3 000 som mål men jag har redan 12 500 på en dag. Det är jättekul!
Jag hann bara få tre omgångar med cellgifter för jag tålde dem inte. Min kropp bröts ner, det gick inte