100 år av klosterliv i Djursholm
Nunnornas liv präglas av bön, arbete – och öppenhet Katolska nunnor är inga man vanligtvis springer in i på gatan. Men i Djursholm kan det faktiskt hända. Mitt i besöker Birgittasystrarna som levt i klostret i Djursholm sedan 1923.
Bland villorna i Djursholm, innanför stenmuren som omger trädgården, ligger Birgittasystrarnas kloster. I 100 år har systrarna levt och verkat här. Trots att världen utanför har förändrats mycket, är livet sig likt på klostret.
Mitt i tas emot av moder Silvana och syster Beata.
– Det inns en stor nyikenhet. Folk undrar varför vi har de här kläderna, vad meningen med kronan är och var vi kommer ifrån. Vi svarar ärligt, det är inte något fel att fråga, säger moder Silvana och skrattar.
En ny familj
Nunnorna lever ett enkelt liv med bön och arbete som röd tråd. Man riktar sig inåt, från världen utanför, men välkomnar gäster att delta i bönelivet. Det är Birgittinorden som placerar ut och bestämmer vilket kloster nunnorna hamnar i beroende på behov. Moder Silvana har flyttat från sin familj i Indien för livet i kloster i Sverige.
– Klosterlivet har sina begränsningar. Man måste anpassa sig. Det tar lite tid, men det är ingen som tvingar mig. Genom Guds och medsystrarnas hjälp så går man vidare, säger hon.
Syster Beata instämmer. Ibland har det gått flera år mellan det att hon träffat familjemedlemmar.
– Man har inte så mycket tid för det. Man får komma ihåg att vi valt en ny familj i klostret, säger hon.
Saknar du inte dem?
– Nej, jag vet var de inns. Skulle jag vilja nå dem så är de bara ett telefonsamtal bort.
Bedriver trygghetsboende
På en rundvisning av klostret får vi se bibliotek, trädgården och ett kapell. Det är i de här rummen som systrarna spenderar nästan all sin vakna tid. I anslutning till klostret bedriver Birgittasystrarna ett trygghetsboende med äldreomsorg. Nunnorna lagar mat och städar åt de äldre.
Får ni lämna klostret?
– Ja, när vi behöver handla eller göra läkarbesök. Några av systrarna har körkort så de kan åka ut när det behövs, säger Moder Silvana.
Som nunna hos Birgittasystrarna ska man alltid ha på sig ordensdräkten; fotsid, grå klädnad, dok och svart slöja med påsydd vit krona, som ett kors över huvudet.
Undantag gäller när man är privat i sitt rum.
Man måste själv känna sig kallad till klosterlivet.
”Måste vara fri”
För att bli nunna inns det en del krav. Man måste vara frisk i både kropp och själ, själv vilja gå i kloster och bli accepterad av klostergemenskapen. Men det räcker inte där.
– Man måste vara fri som vi säger. Vi kan inte vara bunden av äktenskap, barn eller av skulder, berättar syster Beata.
Nunnorna avlägger de tre lötena: kyskhet, fattigdom och lydnad. Till en början gör man det årsvis men eter fem år avläggs det eviga lötena. Då lovar man att leva resten av livet i kloster.
Men för att rekrytera nya nunnor gör systrarna inga yttre insatser.
– Vi ber hela tiden för att lämpliga kandidater ska komma. Det måste komma från vår Herre, man måste själv känna sig kallad till klosterlivet, säger syster Beata.
Varför ville ni bli nunnor?
– Jag tycker om att tjäna Gud på det här andra sättet. Jag kan leva i världen och tjäna Gud. Men jag vill göra det här, säger moder Silvana.
Syster Beata har vuxit upp med nunnor i närheten och blev tidigt nyiken på klosterlivet. Det var i samband med konformationsundervisningen som hon började fundera på att själv bli nunna.
– Den första kristna gemenskapen levde tillsammans och delade med sig. När jag läste om det i bibeln så tänkte jag, att jag som kristen också vill leva i en sådan gemenskap, säger syster Beata.
På klostret lever systrarna nära varandra.
Händer det att det blir bråk i klostret?
– Det händer, vi är alla människor. Man ska alltid behärska sig och reflektera. Och innan man går och lägger sig ska man säga förlåt till varandra, så börjar en ny dag imorgon, säger moder Silvana.