SMARTA APOR

Beslutsfattare

Även om Hollywood vill att du ska tro det, kommer inte aporna att ta över jorden. De är dock utan tvekan bland världens smartaste djur. Schimpanser har ofta använts som försöksdjur i olika forskningsprojekt, för att ta reda på hur intellektuellt lika de är människor. Forskningen har visat att dessa djur är duktiga på att lösa svåra problem, är bra på att bestämma sig och att de till och med kan lära sig att använda verktyg för att skaffa mat i det fria. Schimpanserna har också ett imponerande minne och kan känna igen andra schimpanser och människor de inte sett på flera år. I fångenskap har schimpanser lärt sig att kommunicera och berätta vad de tänker med teckenspråk och enkla ord.

vetenskaplig forskning har varit nyckeln till att hitta fascinerande fakta om djuren vi delar vår planet med. I hundratals år har människan försök att ta reda på mer om djurens intelligens för att lära sig hur vi skiljer oss från varandra som arter. Först och främst skiljer vi oss från andra arter i djurvärlden med vår avancerade tankeprocess. Vi kommer ihåg och kombinerar erfarenheter, kunskap och information, så att vi hela tiden lär och uppdaterar vår uppfattning om våra omgivelser. Detta gör oss till skickliga problemlösare som anpassar sig snabbt efter det som sker. Även om det har bevisats att alla arter tänker olika har vi överraskande många liknande drag med många av djurarterna, inte bara vår närmaste släktning schimpansen. Att studera djurs intelligens är lättare sagt än gjort. Det vetenskapliga begreppet är djurkognition – läran om djurs mentala kapaciteter. Kognition är ett begrepp som används för att beskriva alla mentala processer, däribland tillämpning av kunskap. Kognition handlar om en rad olika saker som uppmärksamhet, ihågkommelse, urskiljning, förståelse, förnuft, problemlösning, beslutsfattande och språkliga förmågor. För att undersöka en arts kognitiva förmågor letar forskare efter bevis som kan jämföras med människans mentala processer. De djur vi anser som intelligenta är de som visar förmågor att ta beslut samt problemlösning när de lever i det fria. Hur de letar efter mat, hur de undviker

rovdjur eller använder miljön runtom sig för att hitta skydd. Det och många andra faktorer har betydelse när forskare ska värdera en arts intelligens. I kontrollerade försök i laboratorium har vi studerat allt från klassisk betingning och lärande till naturligt beteende, ekologi och till och med psykologi. Självmedvetenhet hos djur är en annan faktor som indikerar hög intelligens. Hos människor beskrivs självmedvetenhet som medveten kunskap om egna känslor, karaktär och tankar om hur andra uppfattar dig. Detta är svårt att testa hos djur då det inte finns några direkta sätt att mäta deras känslor på. Forskare använder därför en metod de kallar spegeltestet. Spegeltestet mäter ett djurs självmedvetenhet genom att kolla om djuret lycklas känna igen sin egen spegelbild. Först färgas djuret med hårfärg. För att förstå testet måste djuret uppföra sig på ett sätt som visar att den förstår att den blivit färgad och inte bara speglad. Djuret anses då som självmedvetet. Väldigt få djur förstår dessa test, men schimpanser, orangutanger, delfiner och elefanter har alla klarat det.

Djur lär sig i regel genom betingning. De associerar en upplevelse eller ett beteende med en belöning, till exempel mat. Detta sker naturligt när ett djur slumpmässigt hittar mat på ett speciellt sätt och fortsätter att använda samma teknik/beteende då det ledde till något gott. Detta är välkänt för alla som dresserar en hund. Denna typ av positiv förstärkning kan återskapas i ett laboratorium för att ta reda på om ett nytt beteende, som nödvändigtvis inte är naturligt för djuret att utföra i sin naturliga omgivning, kan läras.

Unga djur som växer upp i en familj, till exempel. delfiner och elefanter, lär sig dessutom genom att imitera de äldre individernas beteende, bara genom att observera. Detta kallas observationslärande. För arter med unika kulturer, som användning av «verktyg», är detta viktigt för att föra vidare kunskap till yngre generationer. Delfiner har faktiskt visat att de kan lära andra vad de själv varit med om. En flasknosdelfin som tillbringade tre veckor i fångenskap, lärde sig ett trick som gick ut på att «gå på vattnet» med svansen. När den senare släpptes fri lärde den ut tricket till de andra delfinerna i flocken.