Stress, stress, stress
VAD HÄNDER MED KROPPEN NÄR DEN UTSÄTTS FÖR STRESS?
Mannen som för första gången definierade stress, Hans Selye, sa: ”Alla vet vad stress är, men ingen vet egentligen vad det är.” Inom psykologin beskrivs stress som känslan av en överdriven, känslomässig press. Det kan leda till nervositet, sömnproblem, förändrade matvanor, destruktivt beteende, huvudvärk och muskelsmärtor. Detta är den form av stress vi alla känner till. I ett bredare biologiskt perspektiv är stress kroppens svar på alla slags störningar, oavsett om det är psykologiska trauman, extrema temperaturer, brist på mat, sömn eller en konfrontation med ett rovdjur.
Det finns ingen helt konkret medicinsk definition på stress, men inom biologin beskrivs det som allt som hotar kroppens naturliga balans. För att skydda sig mot hotet, oavsett om det är medvetet eller omedvetet, anpassar sig kroppen. Blodet bombarderas med kemiska signalämnen som leder till vaksamhet, ökad puls, snabbare andning, dämpad känsel och kan till och med framkalla eufori. Vissa kan alltså uppleva ett slags lyckorus när de blir extra stressade. Samtidigt pausas icke-vitala funktioner som matspäjlkning och tillväxt. När kroppen utsätts för stress är inte framtiden så viktig längre, då handlar det bara om att överleva för stunden.
Det är hjärnan som påbörjar stressresponsen. Amygdala är en liten struktur i hjärnan som spelar stor roll för våra känslor och identifierar möjlig fara. Den skickar meddelanden till hypotalamus. Det är en annan struktur i hjärnan som utlöser en kedja av elektriska och kemiska besked för att förbereda kroppen för handling. Första steget är att sätta nervsystemet i kamp- eller flyktläge. Det gör kroppen genom att signalera till binjurarna att de ska öka produktionen av adrenalin.
Den kemiska budbäraren strömmar in i blodet och utlöser en våg av energi som frigörs då den tömmer kroppens fett- och glykogenlager. Blodsockret stiger och fettsyror frigörs för att ge kroppen bränslet den behöver. Dessa molekyler transporteras sedan via blodet till musklerna och hjärnan. Blodådrorna blir trängre i områden där de inte är livsviktiga, pulsen ökar och andningen blir snabbare. På så sätt skickar kroppen extra resurser dit de behövs som mest. Sinnena förstärks och hjärnan skärps. Denna respons sker omedelbart, ibland innan medvetandet har hunnit registrera det.
Det exakta mönstret för dessa kemiska vågor varierar beroende på situation och person. Om varken flykt eller kamp är möjlig, kan en annan slags respons ersätta kamp-flyktreaktionen. Den skulle kunna kallas för ”spela död”reaktionen. Under sådana omständigheter fryser alla rörelser och blodet drar sig tillbaka från armarna och benen till organen centralt i kroppen. Detta resulterar i att personen blir handlingsförlamad.
Istället för att kroppen gör sig redo för fysisk aktivitet förbereder den sig på att reducera blödningar vid eventuella skador. Även om de flesta former av stress människor utsätts för idag oftast inte resulterar i fysiska skador har denna respons varit användbar i ett tidigare stadium av vår utveckling.
Vilken typ av respons kroppen väljer beror på situation, men det verkar som att olika individer föredrar den ena eller den andra beroende på personlighet. Forskarna tror att sådana personliga mönster bestäms tidigt i livet.
Samtidigt aktiveras en långsammare men stabilare form av stressrespons. Hypotalamus pumpar ut en peptid som heter kortikotropinfrisättande hormon (CRH). Detta är utlösaren bakom den biologiska reaktionen som sätter kroppen i överlevnadsläge. CRH gör ett litet hopp genom blodet från hypotalamus till hypofysen, där den utlöser frisättningen av ett annat mer omfattande kemiskt budskap. Ett hormon vid namn adrenokortikotropiskt hormon (ACTH) reser genom kroppen via blodet. När det når njurarna utlöser det nästa steg i kroppens stressrespons.
På toppen av varje njure finns en hormonfabrik vid namn binjurarna. Inuti båda dessa finns det ett område som heter binjurebarken. Här producerar cellerna glukokortikoider, som är kroppens naturliga steroider. Det viktigaste av dem är kortisol. Detta är steroiderna som hjälper resten av kroppen av hantera stress. Kortisol blandas med insulin och bidrar till att hålla blodsockret stabilt. Det hjälper även till med att balansera kroppens pH-värden, dämpar immunförsvaret och påverkar till och med minnet.
Kortvarig stress korrigeras snabbt av kroppen. För att förhindra att cykeln fortsätter oändligt, fungerar kortisol även som avstängningsfunktion. Det skickar besked tillbaka till hjärnan om att stressresponsen blivit aktiverad och hjälper till att stoppa produktionen av CRH och ACTH. Ibland kan dock stress utvecklas och bli ett långvarigt, kroniskt problem.
I djurriket är människor ensamma om att ha en abstrakt syn på världen och sig själva. Våra enorma hjärnor är en gåva, men kan också leda till långvarig stress. Vi bekymrar oss över problem som helt enkelt inte finns för andra djur, som barn, vänner, jobb och pengar.
Stressresponsen har förändrats i takt med människans evolutionära utveckling. Detta har ökat chanserna att överleva under korta perioder av stress, men det kan vara skadligt på lång sikt. Om det inte hålls under kontroll kan stress resultera i olika sjukdomar. Om en individ utsätts för stress under barndomen, oavsett om det är i form av krig, mobbning, brist på omsorg eller skilsmässor, ökar risken för psykiska problem i vuxen ålder.
Som barn utvecklas hjärnan fortfarande och kronisk stress kan resultera i strukturella förändringar som påverkar hur hjärnan fungerar. I vuxen ålder leder kronisk stress till slitage på både hjärta och blodådror. Det kan bidra till hjärt- och kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke, samt skador på immunsystemet.
Under en akut stressrespons gör sig immuncellerna redo om de skulle behöva avvärja en infektion, men stressteroiden kortisol påverkar immuncellerna på lång sikt. Läkemedel som är baserade på kortisol används faktiskt för att dämpa immunsystemet hos patienter som måste lugna immunsvaret.
Långvarig stress är ett allvarligt problem. Det är inte bara responsen som är en påfrestning för kroppen, men även mycket av det vi gör för att tackla stressen. Detta kan till exempel vara rökning eller alkohol, som skadar kroppens organ. Trots det handlar det inte enbart om de fysiska orsakerna. Stress är laddat ord och ny forskning har studerat hur individers uppfattning påverkar stressens faktiska inverkan på kroppen. Det visade sig att stress har en större negativ effekt om vi tror att den är skadlig.
Amerikanska studier har visat att människor som stressar har ökad risk att dö i förtid. Detta gällde dock bara människor som trodde att stress var skadligt för dem. De som var stressade men som inte såg det som något skadligt, hade faktiskt en lägre risk att dö än de som inte stressade alls.
Otroligt nog verkar det som synen på stress kan förändra effekten stressen har på kroppen. Att se svettiga händer, ökad puls och snabb andning som tecken på att kroppen försöker hjälpa dig förändrar kroppens reaktion. Pulsen går fortfarande upp men blodådrorna förblir avslappnade, något som är mycket bättre för cirkulationssystemet. Det finns dessutom ytterligare en del av stressresponsen som ofta förbises: oxytocin.
Oxytocin kallas för kärlekshormonet och skapar ett band mellan mödrar och nyfödda. Det frigörs i hjärnan vid beröring och kel. Detta hormon produceras också när vi stressas, för att hjälpa oss att söka socialt stöd. Oxytocin hjälper dessutom till att utvidga blodådror, sänka blodtrycket och till och med reparera hjärtat.
Även om stress upplevs som något obehagligt av de flesta finns det för att hjälpa oss att hantera livets utmaningar. Om du litar på din egen kropp och dess förmåga att hantera stress, samt vågar be om hjälp och stöd när det blir för mycket, kan du få stressen och dess skadliga effekter under kontroll.