Fram­ti­den i rym­den

BA­RA FÖR ATT VI FÖD­DES PÅ JOR­DEN BE­TY­DER DET IN­TE ATT VI ÄR ME­NA­DE ATT STAN­NA HÄR.

Det senaste inom vetenskap - - INNEHÅLL -

Jor­den är den per­fek­ta plat­sen för män­ni­skan att le­va på. Män­ni­skan har fin­juste­rats för att pas­sa in i den­na mil­jö ge­nom evo­lu­tion, från den sista ge­men­sam­ma stam­fa­dern till män­ni­skor som allt ef­tersom spri­dit sig över he­la pla­ne­ten.

Det är dock in­te sä­kert att jor­den kom­mer va­ra det per­fek­ta hem­met för all­tid. Män­ni­skor fort­sät­ter att an­vän­da fos­si­la bräns­len i över­flöd och be­folk­ning­en fort­sät­ter att växa. Det­ta är skad­ligt för mil­jön och be­las­tar jor­dens re­sur­ser allt hår­da­re. Många oro­ar sig över hur länge pla­ne­ten kan fort­sät­ta att stå emot den stän­digt väx­an­de be­folk­ning­en.

Det finns även and­ra an­led­ning­ar än män­ni­skans för­stö­rel­se av jor­den som gör att vi kan bli tvung­na att flyt­ta till and­ra stäl­len. Det har re­dan skett minst en mass­ut­död som sked­de på grund av att en as­te­ro­id kol­li­de­ra­de med jor­den. Det som hän­de di­no­sau­rer­na kan hän­da oss. År 1908 kra­scha­de en as­te­ro­id i Si­bi­ren och or­sa­ka­de stor för­stö­rel­se i den lo­ka­la mil­jön. Lyck­ligt­vis var den ba­ra 50 me­ter bred och män­ni­skan över­lev­de ut­an pro­blem. Myc­ket stör­re ko­me­ter och as­te­ro­i­der fly­ger dock re­gel­bun­det ge­nom vårt ga­lak­tis­ka grann­skap. Näs­ta ned­slag kan ske när som helst.

Det ver­kar ound­vik­ligt att fram­ti­den kom­mer att bli ut­omjor­disk vid en el­ler an­nan tid­punkt, men in­te ba­ra för att män­ni­skan är tvung­en att fly ut i rym­den av ren nöd­vän­dig­het. Det finns många po­si­ti­va skäl till var­för vi bor­de vid­ga vå­ra vy­er.

Li­vet på jor­den kan för­bätt­ras om en del av mänsk­lig­he­ten re­ser iväg. Ge­nom att re­sa till as­te­ro­i­der och dri­va gruv­drift där går det att ut­vin­na många ef­ter­trak­ta­de ma­te­ri­al och för­hind­ra att lag­ren på jor­den tar slut. Om män­ni­sko­ar­ten sprids över kos­mos blir ock­så ris­ken för en uni­ver­sell ut­död mind­re. På så sätt går det att be­va­ra män­ni­skans uni­ka in­tel­li­gens och med­ve­ten­het. Fär­re män­ni­skor på jor­den är po­si­tivt, för den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den hos and­ra ar­ter kan fro­das i män­ni­skans från­va­ro.

Kanske minst li­ka vik­tigt är vil­ket in­spi­re­ran­de steg det kom­mer in­ne­bä­ra för mänsk­lig­he­ten! Män­ni­skan är na­tur­li­ga upp­täckts­re­san­de som äls­kar att mö­ta och upp­täc­ka det okän­da. Vad kan va­ra mer spän­nan­de än att be­ge sig ut på den störs­ta re­san av dem al­la? I den här ar­ti­keln kan du lä­sa om möj­lig­he­ter­na för män­ni­skan att bli en in­ter­pla­ne­ta­risk art. Det­ta är ett mål som många i värl­den re­dar ar­be­tar hårt för att nå.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.