Li­vet ef­ter dö­den i forn­ti­da Egyp­ten

Allt om ri­tu­a­ler­na, de­mo­ner­na och gu­dar­na i un­der­värl­den.

Det senaste inom vetenskap - - INNEHÅLL -

Få kul­tu­rer fram­kal­lar så­da­na käns­lor av mystik och för­fä­ran som det forn­ti­da Egyp­ten. Ci­vi­li­sa­tio­nen som väx­te fram längs Ni­lens strand runt 3 000 f.Kr. var en av de mäk­ti­gas­te på jor­den. Även om lan­det till stor del var en obe­bo­e­lig, ofrukt­bar öken var flo­den en livskäl­la som gav liv till män­ni­skor, djur och väx­ter.

Ni­len bil­da­de grun­den för ett sam­häl­le av bön­der, lä­ka­re, bygg­nads­ar­be­ta­re och sol­da­ter. De­ras brag­der och upp­fin­ning­ar var stör­re än någon­ting an­nat. De ska­pa­de ett av de förs­ta skrift­sy­ste­men, var de förs­ta som prak­ti­se­ra­de ve­ten­skap och de­ras konst ko­pi­e­ra­des av re­näs­san­sens mäs­ta­re. Det som de gam­la egyp­ti­er­na är mest kän­da för är de mäk­ti­ga py­ra­mi­der­na och de blo­di­ga mu­mi­fi­e­rings­ri­tu­a­ler­na. Dö­den var en in­du­stri, en myc­ket blomst­ran­de så­dan.

Re­li­gi­on var den stöd­jan­de balk som sam­häl­let var byggt på och den fun­ge­ra­de som väg­vi­sa­re i al­la li­vets fa­ser. Fol­ket trod­de att det fanns många gu­dar, som al­la ha­de oli­ka rol­ler. Från krigs­gu­din­nan Sekhmet till Ni­lens gud Ha­pi. En av de vik­ti­gas­te aspek­ter­na i den forn­ti­da egyp­tis­ka re­li­gi­o­nen var tron på liv ef­ter dö­den. När en per­son dog trod­de män­ni­skor­na att sjä­len lev­de vi­da­re, men ba­ra om den för­des in i un­der­värl­den på rätt sätt. Sjä­len mås­te först käm­pa mot de­mo­ner och port­vak­ter in­nan den når fram till do­mens hall, där den mås­te be­vi­sa att den är vär­dig evig fred. De som kla­ra­de testet fick fort­sät­ta till en him­melsk ko­pia av allt liv på jor­den. De som in­te kla­ra­de testet för­blev rast­lö­sa sjä­lar för all­tid. De fast­na­de i en skärs­eld som var vär­re än dö­den själv.

Ef­tersom egyp­ti­er­na trod­de på det­ta spen­de­ra­de de si­na liv med att för­be­re­da sig in­för re­san ge­nom un­der­värl­den. De var tvung­na att und­vi­ka att syn­da så gott de kun­de och för­säk­ra sig om att den fy­sis­ka krop­pen ha­de en plats att vi­la. Krop­pen fick säll­skap av al­la fö­re­mål sjä­len be­höv­de för att tri­vas i li­vet ef­ter dö­den. Ri­ka egyp­ti­er äg­na­de fle­ra år åt att byg­ga grav­kam­ma­re som of­ta var fi­na­re än de­ras hus. Se­dan fyll­de de gra­var­na med ovär­der­li­ga skat­ter. I forn­ti­da Egyp­ten var dö­den ett spän­nan­de även­tyr.

”Ri­ka egyp­ti­er äg­na­de fle­ra år åt att byg­ga grav­kam­ma­re som of­ta var fi­na­re än de­ras hus.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.