ALLT SKER AV EN AN­LED­NING

Evolutionen har mål och för­sö­ker lö­sa pro­blem.

Det senaste inom vetenskap - - FORSKNING -

Sät­tet som många pra­tar om evolutionen på får det att ver­ka som att al­la or­ga­nis­mer för­sö­ker ut­veck­la sig för att bli bätt­re, snab­ba­re el­ler star­ka­re än al­la and­ra. San­ning­en är att evolutionen in­te har nå­got mål och re­sul­ta­tet är långt ifrån per­fekt. Evolutionen drivs egent­li­gen av ge­ne­tis­ka mu­ta­tio­ner som sker gans­ka slump­mäs­sigt. Vis­sa av des­sa slump­mäs­si­ga va­ri­a­tio­ner gör att or­ga­nis­mer­na över­le­ver li­te läng­re el­ler får mer av­kom­ma. Des­sa nyt­ti­ga egen­ska­per förs vi­da­re till näs­ta ge­ne­ra­tion. And­ra egen­ska­per gör li­vet li­te svå­ra­re.

Det är mil­jön som or­ga­nis­mer­na be­fin­ner sig i som be­stäm­mer vil­ka av des­sa slump­mäs­si­ga mu­ta­tio­ner som blir an­vänd­ba­ra och vil­ka som in­te blir det. Det­ta kan på­ver­kas av kli­mat, rov­djur, till­gång till mat el­ler hur at­trak­ti­va de är för en part­ner. Oav­sett hur egen­ska­per­na väljs ut sker för­änd­ring­en över tid och ut­an ett slut­mål i sik­te.

Evolutionen för­sö­ker och miss­lyc­kas, och slut­re­sul­ta­tet är in­te all­tid så per­fekt som det ha­de kun­nat va­ra. Män­ni­sko­ö­gat har till ex­em­pel en li­ten de­fekt. Blodåd­ror­na och ner­ver­na lig­ger fak­tiskt fram­för de ljus­käns­li­ga cel­ler­na och mås­te ge­nom ögat för att kom­ma till hjär­nan. Där­för har vi fått en blind fläck. Det är en pro­cess i fle­ra steg som ut­veck­lat vå­ra ögon, men sa­ker och ting är in­te ord­na­de på bäs­ta möj­li­ga sätt. Or­ga­nis­mer­na vill in­te, för­sö­ker in­te el­ler be­hö­ver in­te ut­veck­las. De ba­ra gör det än­då – och re­sul­ta­ten är bå­de fan­tas­tis­ka och oför­ut­säg­ba­ra.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.