SUPERSPRINTLÖPARE
Idrottstalang handlar inte bara om träning och livsstil, en del handlar om gener.
Musklernas konstruktion och funktion beror på dussintals gener, men det är speciellt en som väckt idrottsforskarnas uppmärksamhet. Den heter ACTN3 och bär på instruktionerna för ett protein som heter alpa-aktinin-3, en molekyl som har en del i sammandragningen av typ 2muskelfibrer.
Typ 2-muskelfibrer är även kända som snabba muskelfibrer och används i explosiva kraftutbrott. De är starka och kraftfulla, men blir trötta fort. De är avgörande inom idrotter som sprintlöpning. Typ 1 är långsamma muskelfibrer och är bättre ägnade till långvariga sammandragningar och uthållighet. De är inte lika starka, men orkar arbeta mycket längre.
Det finns en blandning av båda typerna i musklerna och balansen påverkas av vad musklerna vanligtvis används till. Det finns variationer mellan individer i fibrernas olika antal och effekt. Omkring en femtedel av människorna i Europa och Asien har nonsensmutationer delvis genom ACTN3-genen, så att proteinet är kortare. Det resulterar i en brist på alfa-aktinin-3. Detta verkar påverka hur väl kraften överförs genom musklerna och hur typ 2-fibrerna svarar på träning. Dessa människor kan därför sällan tävla på elitnivåer i till exempel sprint. Bland elitutövare är det en mycket lägre andel individer som har denna mutation.
Som med all komplicerad genetik är ACTN3-genen inte den enda faktorn. Manliga elitsprintare har oftare denna brist än de kvinnliga, något som tyder på att testosteron kan lindra nackdelarna.