Spionage under la kriget
Efter andra världskriget kom en ny epok av spionage, präglad av bittra rivaler.
En flera decennier lång maktkamp mellan USA och Sovjetunionen började efter andra världskriget. Nationerna stod för motsatta ideologier (kapitalism kontra kommunism) och betraktade varandra med stor misstro. Situationen blev spänd när båda supermakterna påbörjade en kapprustning och risken för kärnvapenkrig ökade. Spionage var ett av de viktigaste verktygen de hade för att försöka lösa den känsliga situationen. De två supermakterna la stora resurser på övervakning och det skickades spioner över hela världen för att samla information om fienden.
Ett av de mest fruktade spionnäten bakom järnridån var Östtysklands säkerhets- och underrättelsetjänst, bättre känt som Stasi. De hade säte i Östberlin och använde brutala metoder för att övervaka DDR-huvudstadens invånare. Stasi-soldater sköt människor som betedde sig fel
”SR-71 kunde hålla över tre gånger ljudets hastighet och gå så högt att den inte kunde ses på radar.”
eller försökte ta sig över muren till väst.
Efter andra världskriget sjösatte USA Project Shamrock och Project Minaret, spionnät som skulle övervaka all telegrafikommunikation ut från och in i landet. Trots det lyckades en rad spioner att arbeta för Sovjetunionen i USA. De skaffade information om kärnvapen, militära rörelser och ny teknik.
Rekognoscering från luften fortsatte spela en viktig roll i arbetet. CIA upptäckte flera sovjetiska ballistiska raketer med hjälp av spionsatelliter i Corona-programmet. Efter att CIA-piloten Francis Gary Powers sköts ned över Sovjetunionen i en U-2 år 1960 insåg amerikanerna att det var för riskabelt att fortsätta använda spionflygplanen. Istället byggdes rekordbrytande SR-71 Blackbird. SR-71 kunde hålla över tre gånger ljudets hastighet och gå så högt att den inte kunde ses på radar. Den hade dessutom svart, radarabsorberande lack.