HOBBYFOTOGRAF BLICKAR MOT HIMLAVALVET
När mörkret faller på och andra människor går och lägger sig, stiger Olli Sorvari upp. Utrustad med en DSLR-kamera, två vidvinkelobjektiv och en särskild liten pryl tar han imponerande bilder av vår oändligt stora galax, och i denna intervju avslöjar han alla sina hemligheter.
Klockan är bara lite över åtta på kvällen, men på vintersportorten Levi i norra Finland har solen för länge sedan gått ned denna korta januaridag. På en sluttning står Olli Sorvari i snö upp till knäna, men trots att det är tjugo minusgrader rinner svettdroppar längs ryggen på honom. Framför sig har han en närmast magisk syn: ett gammaldags timmerhus täckt av ett tjockt lager kritvit snö. I folkmun kallas huset för ”Jultomtens stuga”, och det är en av den mest fotograferade platserna i hela Finland. Ändå har Olli aldrig sett en bild av stugan med Vintergatan i bakgrunden, så det måste han prova.
Han vet precis vilken komposition han vill ha, så han ställer upp stativet, sätter en speciell anordning, som på engelska heter startracker, ovanpå stativet och monterar kameran. Sedan ställer han in startrackern efter polstjärnan och breddgraden han befinner sig på. Det hela går med snabba, rutinerade rörelser.
Olli hade faktiskt inte alls tänkt ta några bilder denna kväll, men plötsligt skingrades molnen, så han skyndade sig ut till bilen. Han räknade med att vandringen från bilen skulle ta en kvart. Den tog tre.
”Jag hade inga snöskor, och jag trodde att jag skulle kunna gå längs skidspåret. Men det visade sig att den vägen var tre gånger längre”, säger Olli, som är glad över att han valde den jobbiga vägen genom snön, för bilden blev en klar favorit.
En ambitiös jungfruresa
För fem år sedan skulle Olli och hans fru semestra på Nya Zeeland, och han satt och tittade på bilder därifrån på nätet när han fick syn på en bild av natthimlen som han aldrig hade set den tidigare. Han tog snabbt reda på att Nya Zeeland har världens mörkaste himmel och att astrofotografer bokstavligt talat reser från andra sidan jorden för att ta bilder av den.
”Jag visste inte att det var en grej. Jag har alltid tagit bilder, men mest av skateboarding, snowboarding och sådant. Innan vi åkte köpte jag ett vidvinkelobjektiv, och på resan gjorde jag inget annat än att fotografera”, säger Olli.
Han är faktiskt lite missnöjd med att det var just i Nya Zeeland han fick göra sin debut som astrofotograf. För liksom de flesta nybörjare gjorde han en hel del
”JAG HAR INTE LUST ATT LÄGGA UPP EN BILD PÅ INSTAGRAM SOM ÄR OMÖJLIG ATT TA.”
misstag, och därför blev bilderna inte så lyckade som han hade hoppats.
”Jag hade läst in mig och prövat mig fram med det rent praktiska redan här hemma, men jag hade behövt minst en resa att öva mig på innan jag åkte till världens bästa astrofotoland”, skrattar Olli.
Det var meningen att han skulle återvända till Nya Zeeland denna sommar, men coronapandemin kom i vägen. Så snart gränser och flyglinjer öppnar igen tänker han ge sig av.
Sedan den första resan har Olli uppgraderat både kamera och objektiv, och förra året fick han ett paket på ett drygt kilo från Tyskland som vände upp och ned på hans sätt att fotografera. Paketet innehöll en startracker – en anordning som långsamt vrider kameran med jordens rotation, så att man kan använda långa slutartider utan att stjärnorna dras ut till streck på bilderna. Därmed kan man sänka ISO-värdet och slippa det brus som höga ISO-tal för med sig, vilket ger en betydligt högre bildkvalitet.
”JAG ÄLSKAR SANDDYNERNA OCH DE ENSAMMA PALMERNA.”
”Jag lät den faktiskt ligga i ett helt år innan jag började använda den. Det berodde på att jag gillar att byta vinkel och ta massor av olika bilder, och med en startracker blir man genast mer bunden, eftersom det tar lång tid att ställa in den exakt. Men nu har jag vant mig vid att först ta bilden av Vintergatan och sedan montera av kameran från stativet för att ta förgrundsbilden”, säger Olli.
Startrackerns rotation gör nämligen att förgrunden i bilderna blir oskarp, och därför måste man fotografera förgrund och bakgrund separat och lägga samman bilderna i efterhand. Olli har dock ställt upp en regel för sig själv: Bilden av förgrunden måste vara tagen på ungefär samma plats, och man måste kunna se Vintergatan i bakgrunden.
”Jag har använt Photoshop så mycket att jag skulle kunna ta en bild i dagsljus på vilken plats som helst och lägga in Vintergatan som bakgrund, men jag har inte lust att lägga upp en bild på Instagram som i realiteten är omöjlig att ta. För det kan ju hända att någon åker till just den platsen i hopp om att kunna ta samma bild”, förklarar han.
Sömnlös i Marocko
Många av Ollis bilder är naturligt nog tagna i Finland, men det är faktiskt inte
någon särskilt bra plats att fotografera Vintergatan, eftersom galaxens kärna, som är den ljusaste delen, aldrig blir helt synlig på finska breddgrader. Dessutom är det ofta mulet och regnigt i augusti och september, när man kan skymta utkanten av kärnan. Därför reser han så ofta som hans heltidsjobb tillåter, och hans favoritdestination är Marocko. Där hade han och ett par andra fotografer ett samarbete med ett företag för två år sedan. De fick låna tält och kameler i utbyte mot några bilder, och resultatet blev bilden på förra uppslaget.
”Marocko ä renrätt bra platsföras tro fotografering eftersom det nästan alltid är klart väder, och i Sahara finns nästan inga ljusföroreningar. Jag älskar sanddynerna och de ensamma palmerna. Det är så annorlunda jämfört med vad jag är van vid, och det är mycket lättare att hitta en bra komposition”, säger Olli.
Fast det var en hård vecka, minns han, för Vintergatan syntes inte på himlen förrän klockan tre på natten, och det var först just innan solen gick upp klockan sex som positionen var helt perfekt.
”Vi borde ha sovit på kvällen, men vi var besatta av att hitta rätt plats att ta bilderna från, så det fanns ingen tid. Vi tänkte sova på morgonen i stället, men när soluppgången kom flängde vi runt för att plåta den också”, skrattar han.
Det är sällan Olli får tillfälle att ta en panoramabild som visar Vintergatans kompletta bågform med kärnan i mitten, men i Marocko hade han tur. Han villa ha massor av detaljer på stjärnhimlen, så han valde en måttlig vildvinkel på 35 mm och tog två serier om 12 foton med tre minuters slutartid för var och en. Den färdiga bilden ser du på första uppslaget.
”Jag visste att det skulle ta över en timme att blir klar med alla fotona, så jag var tvungen att planera allt precis, så att jag kunde få Vintergatan från den bästa positionen innan solen började visa sig vid horisonten. Det är den mest krävande bild jag någonsin har tagit”, säger Olli. Han tillägger att hans dator höll på att bryta ihop av alla de stora filerna.
Meteorer och eldkulor
På Instagram har Olli över 50 000 följare, och många har frågat om de får se hans råmaterial, så nyligen lade han ut 30 av sina bästa råbilder. Folk kunde ladda ned dem och redigera dem som de ville, så länge de nämnde hans namn.
”Jag tycker det var roligt att se vad de kunde göra med dem. Många tror att Photoshop kan göra allt, men om dina råfiler är usla finns det inte så mycket du kan göra. Det insåg jag på allvar när jag började använda startrackern och plötsligt fick mycket renare bilder. Den har faktiskt förändrat allt”, säger Olli.
Trots att hans bilder drar till sig stort intresse har Olli inga planer på att bli astrofotograf på heltid, och han vet inte om han vill gå in i fler samarbeten i fram
tiden. De skapar en press som han inte gillar att ha på sig. Fotografering ska vara avstressande, säger han.
En av de platser Olli har fotograferat mest i Finland ligger vid Porkkalanniemi i Kirkonummi, där bilden ovan är tagen. Bakgrunden tog han med fyra minuters slutartid och förgrunden med åtta.
”Jag tror att jag har använt alla kompositioner man kan tänka sig på den platsen, men just den här vinkeln hade jag bara provat i dagsljus. Jag ville ha en helt mjuk vattenyta, men det blåste rätt mycket, så jag var tvungen att använda en extremt lång slutartid”, säger han.
Det diffusa ljuset som man kan ana vid horisonten kommer från grannlandet Estland. Det är alla ljuskällorna i huvudstaden Tallinn som lyser upp himlen.
”Det skapar en verkligt fin effekt, som mest av allt ser ut som en soluppgång. Man kan inte se det med blotta ögat, men när man tittar på råfilerna syns det tydligt. Jag gillar sådana små överraskningar – från lysande moln och flygplan som rör sig tvärs över himlen, till meteorer och eldkulor”, avslutar han.
”MÅNGA TROR ATT PHOTOSHOP KAN GÖRA ALLT.”