”Kunskap om djuren är centralt”
Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Hans forskning handlar om hundar och andra djurs beteenden, och han ligger bakom böcker som Djurens känslor, Hur mår maten? och Hundens språk och tankar.
Vad är lycka för dig?
Att min fru, mina barn och mina hundar är friska och mår bra går inte att överskatta. Allt annat blir ju ändå lite futtigt i jämförelse. Sen kan jag inte förneka att jag varje dag vaknar upp och är lite lycklig över att AIK är regerande svenska mästare i fotboll.
Vad är olycka för dig?
När ekonomiska intressen går före etablerad vetenskap. Som till exempel när Jordbruksverket, i strid mot en samlad forskaropinion, tillåter näringen att ägna sig åt fixering av suggor, tidig avvänjning av smågrisar och uppfödning av minkar i trånga burar.
Vad karaktäriserar dig som djurvän? Tron på att kunskap om djuren är centralt. Jag har den kanske naiva övertygelsen att ju mer människor vet om hur djur tänker och känner, desto mer engagerade blir de i djurens liv. Åtminstone gäller det mig själv. Vad uppskattar du mest hos andra djurvänner?
Kunskap. Men det räcker ju inte, så jag uppskattar verkligen dem som kan kombinera saklighet med djupa känslor för djurens väl och ve. Som min fru Mona, min moraliska och känslomässiga fyrbåk i livet.
Vilken är din svaghet?
Ibland en viss naivitet i förhållande till andra människor. Jag utgår från att alla är schyssta och vill väl. När det någon gång visar sig att vissa inte är det, så kan jag bli både besviken och utnyttjad. Men det händer som tur är väldigt sällan, för de flesta är verkligen schyssta och rekorderliga.
Vilket djur skulle du vilja vara?
En hund. Alla dagar i veckan! Tänk att bara leva i nuet, inte vara långsint, älska dem man lever med – även alla deras dåliga sidor – och dessutom få maten serverad på regelbundna tider!
Vem är din favoritförfattare? Skönlitteratur: Peter Höeg, Torgny Lindgren och Kerstin Ekman. Populärvetenskap: Frans de Waal. Frans har kartlagt djurens själsliv med hjälp av övertygande vetenskapliga studier, och han är briljant som få andra på att berätta om det för den breda allmänheten. Vem är din fiktiva djurhjälte?
Min högst verkliga djurhjälte är en åtta år gammal blandrastik som heter Nellie. Hon ger mening åt livet för min svärmor Anna-lisa, helt enkelt genom att vara hund och göra hundsaker: älska sin matte och sova i hennes säng.
Vem är din förebild inom djurrätt?
Vet inte om det räknas som djurrätt, men jag skulle säga Temple Grandin. Hon är en amerikansk forskare som använder sin kunskap och sin forskning i kombination med stor medkänsla för att verkligen göra skillnad för miljoner djur inom animalieproduktionen.
Vilken vegorätt är din favorit?
Blomkål på nästan alla sätt. Något av det godaste jag ätit på en restaurang var ugnsbakad blomkål med blomkålsmousse, serverat med hyvlad rå blomkål. Jag gillar grönkål också.
Vad tycker du om Djurens Rätt?
Det är en förening som fyller en mycket viktig roll genom att ständigt stå på djurens sida. Jag håller inte alltid med om allt, men utan Djurens Rätt skulle djuren sakna en outtröttlig försvarsadvokat.
Vad avskyr du mest av allt?
Arrogant självsäkerhet, speciellt när det är kopplat med okunskap.
Vilken talang vill du ha?
Kunna sjunga operaarior så åhörarna gråter.
Vilket är ditt motto? ”Lär och lär ut”.