Camilla Bergvall
IBÖRJAN AV SOMMAREN nåddes vi av nya skandalbilder. För vilken gång i ordningen? Det börjar bli svårt att hålla räkningen. Men vad vi vet är att det som media kallar avslöjanden och skandaler inte är något nytt, utan rutin i djurfabrikerna.
KYCKLINGAR I SVERIGE lever sina fem veckor korta liv instängda i djurfabriker tillsammans med tusentals andra kycklingar. Den genomsnittliga kycklingfabriken i Sverige har över 100 000 kycklingar, vilket är mer än i de flesta andra Eu-länder. På det största slakteriet dödas så många som en miljon (!) kycklingar varje vecka. När så många individer hanteras per dag måste en enskild anställd inspektera mer än 400 individer i minuten. Det säger sig självt att det inte går. Det är omöjligt att ha en god djuromsorg när djuren hanteras i högt tempo och på löpande band. Redan 1964 skrev Ruth Harrison boken Animal Machines om den industriella djurhållningen som växt fram och hur djur började behandlas som känslolösa maskiner. Hennes bok förändrade både människors kunskap och påverkade hur ny lagstiftning utformades. Det är ett viktigt historiskt dokument som vi fortfarande kan lära av. Vi måste fortsätta arbeta i Ruth Harrisons anda, genom att tydligt informera om hur verkligheten ser ut, när industrin gör allt för att dölja den. Vi behöver också säkerställa en lagstiftning där djur respekteras och deras intressen tas hänsyn till. Det kan inte fortsätta så här. Djurens Rätt är tydliga med vad vi vill, nämligen att djur ska respekteras som kännande individer med rätt till sina egna liv, inte ses som känslolösa maskiner för ekonomisk vinning. Vägen dit går genom att mobilisera röster för djuren och påtala för makthavare att vi är många som tycker att frågorna är viktiga. Varje dag arbetar vi för att företag och kommuner ska ställa högre djurskyddskrav, att fler konsumenter ska välja vego, att djurförsöken ska ersättas med djurfria och effektiva metoder. Nu är det dags att montera ner djurfabrikerna, en gång för alla. Det är ett av Djurens Rätts mål för de kommande åren och om vi är många som hjälps åt är jag säker på att vi kommer att lyckas. Vi måste – för djurens skull. Så tack för att du är med och förändrar, för att du stöttar vårt arbete, för att du läser den här tidningen och för att du, tillsammans med oss, alltid står på djurens sida. ●