Vår tids tänkare.
Filosofen Peter Singer ställer hårda men genomtänkta krav på människors moral.
När han presenteras av andra brukar orden inte skrädas. Peter Singer beskrivs ofta som världens mest inflytelserika levande filosof, den moderna djurrättsrörelsens fader och en av världens främsta tänkare. Själv föredrar han en lite måttligare introduktion: professor i bioetik vid Princetons universitet, författare av klassikern Djurens frigörelse från 1975, aktuell med essäsamlingen Why vegan? och skribent i en rad andra fält, såsom global fattigdom.
PETER SINGER SITTER i arbetsrummet hemma i Melbourne, de skärpta pandemirestriktionerna har lett till att en planerad turné i Australien och Nya Zeeland skjutits upp. Nyligen publicerades en debattartikel där han argumenterar för obligatorisk vaccinering, därför har det på sistone rasslat in både hån och hyllningar. Just nu jobbar han med att uppdatera klassikern Djurens frigörelse, därför är en av böckerna på arbetsbordet en tegelsten om djurförsök med den lite otympliga titeln Animal Experimentation: Working Towards a Paradigm Change. – Jag reviderar kapitlet om djur som används i försök, den senaste kompletta revideringen av Djurens frigörelse gjordes 1990, så den texten är ganska utdaterad nu. Jag har försökt skriva in mer nutida experiment och tittat på många rapporter om djurförsök – och jag hade hoppats att saker skulle förbättrats mer än de har, måste jag säga. FÖRÄLDRARNA FLYDDE JUDEFÖRFÖLJELSEN i Österrike och Peter Singer föddes 1946 i Melbourne. Hans uppväxt var bemedlad och sekulär, diskussioner med storasysterns pojkvän banade väg för filosofistudierna. Som 24-åring hade han fortfarande ingen tanke på djuren, men det skulle strax ändras. Under tidigt 70-tal ska Peter Singer luncha med studiekamraten Richard Keshen på universitetet i Oxford. Richard frågar om den brunaktiga pastasåsen innehåller kött, svaret är ja, så han väljer salladen. En etisk diskussion tar fart och ger ringar på vattnet. En grupp studenter blir uppslukade av djuretiska frågor och ska senare kallas Oxford-vegetarianerna, många av dem skulle bli tongivande inom den moderna djurrättsrörelse som var på gång att rivstartas. År 1975 är det dags för Peter Singer att släppa Djurens frigörelse och vid lanseringen trodde han att boken skulle förändra världen snabbt. – Jag tänkte att mina förhoppningar inte var helt orealistiska. För mig kändes argumenten så uppenbart solida. De filosofiska argumenten var viktiga så klart, men jag tyckte också att faktamaterialet jag presenterade var chockerande. Jag hade inte känt till den industriella djurhållningen innan det slumpartade mötet med Richard Keshen. Jag tänkte att läsarna inte heller skulle veta mycket om experimenten som utförs på djur, säger han. Han poängterar också att det var 70-tal, där relativt radikala politiska krav inte var några konstigheter. Visserligen betraktades inte djuretik som en seriös fråga över huvud taget på den tiden, men Singer trodde att världen inte skulle kunna värja sig mot djurens lidande i lantbruk och laboratorier. – Jag tänkte att vettiga människor skulle ta till sig de etiska argumenten och säga ”det här är hemskt, jag vill inte vara en del av det här, så jag ska sluta äta kött” – och om tillräckligt många hade slutat äta kött och ställt politiska krav, så skulle tillvägagångssätten förändras. DJURENS FRIGÖRELSE KALLAS ofta djurrättsbibel och många av dagens djurvänner är missionärer utan att veta om det själva. Singers fåra av filosofin kallas utilitarism, som enkelt förklarat går ut på att den rätta handlingen är den som leder till minsta möjliga lidande, och mesta möjliga lycka. Det speglas exempelvis i Djurens Rätts devis om att göra så stor skillnad för så många djur som möjligt. Boken
populariserade också begreppet ”speciesism” som betyder diskriminering baserat på arttillhörighet, de besläktade orden rasism och sexism känner du redan igen. En typisk illustration av speciesism är en hund och en gris sida vid sida – men varför hittar du den ena i soffan och resterna av den andra i kylskåpet? En annan av bokens viktiga poänger tar sitt avstamp i ett bevingat citat du säkert hört som kommer från britten Jeremy Bentham, som är en av utilitarismens ursprungsgestalter. År 1789 skrev han: ”Frågan är inte om de kan tänka. Inte heller om de kan tala. Frågan är om de kan lida”.
”Han döpte en gris till Peter Singer, som han sedan dödade och åt upp.”
Nuförtiden skulle få människor invända mot att djur är värda att skyddas mot lidande, men Djurens frigörelse var den första boken som spred idén på ett brett och övertygande sätt. Sedan publiceringen för snart ett halvt århundrade sedan har boken tryckts i ständiga nyupplagor och nått miljontals läsare, som slagit nävarna i bordet och börjat mobilisera mot djurens lidande. Men Peter Singers förhoppning om att förändra världen i en handvändning infriades inte, minst sagt. Han menar att han underskattade bromsklossarna i form av människans konservativa kostvanor och livsmedelsbranschens lobbymuskler. I dag är antalet individer i djurfabriker fler än någonsin, men han försöker se ljusglimtarna. – Några av de värsta formerna av djurhållning som jag beskrev i boken är nu olagliga i EU, flera delstater i USA och även här i Australien, även om vi inte är lika progressiva som EU eller Kalifornien. Hade vi inte gjort några framsteg hade jag blivit cynisk och gett upp. Utvecklingen har varit tillräcklig för att ge mig tillförsikt, trots att det tar mycket längre tid än jag hoppades. Vi kanske når fram till slut. PETER SINGER ÄR en kontroversiell figur, genom åren har meningsmotståndare kal�lat honom ”världens farligaste man”, ”moraliskt motbjudande” och ”dödsprofessorn”. Genom karriären har det starkaste fördömandet kommit från funktionsrättsrörelsen, hans resonemang om i boken Praktisk etik om dödshjälp angående barn med svåra funktionsnedsättningar har väckt avsky. I kategorin med kontroversiella idéer ingår Singers syn på människans och djurens status. – Det finns viss koppling mellan kritiken jag får för min syn på djur, och kritiken som jag får från funktionsrättsrörelsen, säger han och förklarar tankeexperimentet: – Idén som fått kritik är att människor inte på något sätt är moraliskt överordnade djur eller berättigade till särskilda rättigheter eller status enbart utifrån att vara en medlem av arten homo sapiens. Och om du tror på detta – vilket jag ju förstås inte gör – vad ska du då säga om människor som inte i någon större utsträckning har förmågor som inte icke-mänskliga djur har? Varför skulle det vara fel att döda dessa människor, när det inte anses fel att döda icke-mänskliga djur? Det är här Peter Singer menar att han ofta misstolkas. Han understryker att han inte argumenterar för att människor med svåra intellektuella funktionsnedsättningar borde behandlas som djur, snarare att djur inte ska behandlas illa bara för att de saknar vissa egenskaper som hör till mänsklig norm. Han är väl medveten om kritiken i de egna filosofiska leden, och nämner exempelvis How to count animals more or less av Shelly Kagan, som försvarar hierarkin där människor är mer värda än djur, och vissa djur mer värda än andra. Den konservativa filosofen Roger Scruton tyckte att Singer ignorerar de faktiska skillnaderna mellan djur och människor. Trots meningsskiljaktigheterna så kunde faktiskt Scruton hålla med om en sak – att djurfabrikerna är moraliskt förkastliga. – Roger Scruton la fram några bra argument, faktiskt. Han levde på brittiska landsbygden och födde upp djur, bland annat grisar, en av dem döpte han till Peter Singer som han sedan dödade och åt upp. Så han är ingen som håller med mig, han tycker vi har rätt att utnyttja och döda djur, men han var ändå en motståndare till industriell djurhållning och ansåg att du ska ha respekt för djur och Guds skapelser. PETER SINGERS MYCKET höga förväntningar på individuella människors moral tycks också krypa under skinnet på folk. Om djur är allmänhetens första association till hans namn, så är välgörenhet den andra. Hans jämförelse med ett drunknande barn har spridits brett och Singer själv har blivit lite trött på analogin. Den utgår från att om du går förbi en sjö där ett barn håller på att drunkna, skulle du då hoppa i och rädda barnet fastän du kommer förstöra dina kläder och komma sent dit du ska? Här finns bara ett rimligt svar. Men vad är skillnaden om barnet är långt bort, kanske i ett annat land, men också befinner sig i en livshotande situation, och du har möjlighet att rädda barnets liv utan att riskera eller ruinera dig själv? Peter Singer tycker att du ändå har samma skyldighet att rädda liv. När det gäller djur tycker han att den absoluta lägstanivån är att inte köpa produkter från djurfabriker. – Det självklara är att ta kontroll över de egna inköpen. Men jag tycker att alla i demokratier kan göra något utöver detta. Om man inte känner att man är vältalig nog att gå runt och hålla brandtal eller argumentera med folk på nätet, så kan man också skriva brev till företag mot produkter eller policys som man tycker orsakar lidande för djur. Det finns alltid någon pågående kampanj att underteckna. Man kan kontakta politiker och låta dem veta att man är orolig över grymhet mot djur, och kräva att regeringen undersöker eller stoppar lidandet, säger han. Det här förväntar han sig av alla, oavsett om man älskar djur eller inte. Samtidigt menar han att empatin är den bästa knappen att trycka på för att övertyga gemene man att stå upp mot djurens lidande. Singer funderar om djurfristäder kan vara ett underutnyttjat verktyg för djurrättsrörelsen, som kan bidra till att kampen för djuren känns mer givande både för aktivister och sympatisörer. – Jag tror det ligger något i det, att mer effektivt väcka vår empati än statistik såsom ”du räddar fem miljoner djur för att den och den livsmedelskedjan slutade sälja burägg” eller vad det nu kan vara. Statistiken kan vara avtrubbande för många.
Han har stött på djurorganisationer som startat djurfristäder som en del av verksamheten. Och visst finns det något fint i att några lyckliga få individer får leva i frid och harmoni, men fristaden har ett högre syfte: att stoppa företagen som orsakade djurens lidande i första taget. – När du pratar med de som driver dessa så kan de ibland vara uppriktiga med att dessa fristäder är ett verktyg för att samla in pengar, genom att få människor att identifiera sig med enskilda vanvårdade individer. På så vis börjar de tänka på hela problemet med djurfabriker och hur vi behandlar lantbruksdjuren. PETER SINGERS LIVSVERK är inte sprunget ur en svällande kärlek för djur – en gång i tiden hade familjen Singer visserligen en adoptivkatt och några före detta labbråttor – men hemmet i Melbourne är tomt på familjedjur. Drivkraften är en annan. – Det är inte alls en fråga om att bry sig om djuren. Det är en fråga om grundläggande moral och rättvisa. I boken använde jag ett exempel med människor som reste till den amerikanska södern för att försvara afroamerikaners rättigheter. Du behöver inte älska afroamerikaner för att tycka att det är fel att tvinga dem att sitta längst bak i bussen eller gå i skolor som är separata och sämre. Detsamma gäller helt klart för hur vi behandlar djur. Du måste inte älska dem för att tycka att det är fel att orsaka dem livslångt lidande bara för att vi vill ha deras ägg, mjölk eller kött, konstaterar Peter Singer. FÖR 40 ÅR sedan började han donera tio procent av sin inkomst till organisationer som hjälper utsatta djur samt människor i fattigdom. Peter och hans fru Renata donerar numera en tredjedel av sina inkomster och nästa milstolpe är halva inkomsten. Enligt den utilitaristiska tumregeln som nämndes tidigare, att minska lidandet för så många som möjligt, så tycker Peter Singer att alla som kan är skyldiga att regelbundet donera delar av sin inkomst. – Jag tycker att du ska leta upp de mest effektiva organisationerna, som ger störst chans att minska lidandet för pengarna du donerar. Låt mig understryka att det sannolikt inte handlar om hundar och katter, för antalet som lider är försvinnande få jämfört med antalet djur i djurfabrikerna. Det är också litet jämfört med antalet djur som används i djurförsök, säger han och fortsätter: – Det här är förmodligen amerikansk statistik, men den stora majoriteten av pengar som doneras till djurvälgörenhet går till organisationer för katter och hundar, även om den stora majoriteten av lidandet sker bland djuren i lantbruken. Sen finns det vissa exotiska djur som får våra hjärtan att värka, det kan vara dansande björnar eller gallbjörnar i Asien som behandlas horribelt, men de är så få jämfört med djuren i djurfabrikerna. Så jag stöttar organisationer som verkligen försöker göra något åt industriell djurhållning. Han nämner flera gånger vikten av att skärpa lagstiftningar, att stora företag väljer bort de värsta animaliska produkterna, samt att öka kunskapen och antalet djurvänliga val hos allmänheten. – För min del verkar det här som de mest effektiva strategierna för att minska djurens lidande. Det som händer nu i Europa är signifikant och jag tycker att det nya förslaget på att förbjuda burhållning i livsmedelsindustrin är en indikation på att vi kan göra framsteg, och att vi kan hjälpa djuren. Också i linje med att minska lidandet för så många individer som möjligt, så nämner han två extra brännande djurrättsfrågor: faktumet att kycklingarna har det värst och fiskarna är allra flest.
3x Youtubetips
1. Allt du behöver inför nästa köksbordsdebatt. Is it okay to eat meat? Peter Singer tackles the best objections against vegetarianism (Practic Ethics Channel, 2017).
2. Brygg en kopp te och se en föreläsning gratis. Peter Singer: Animal Liberation, Forty Years On (Rotman Institute of Philosophy, 2015).
3. Diskussion för filosofinörden om invändningarna mot Singer. Conversation with Princeton University professor Peter Singer (University of Richmond, 2015).
”Jag är väldigt glad över att fiskar får lite mer uppmärksamhet nu, det är ett sådant enormt problem och människor har väldigt lite empati för dem.”
– Jag är väldigt glad över att fiskar får lite mer uppmärksamhet nu, det är ett sådant enormt problem och människor har väldigt lite empati för dem. Det behöver diskuteras ännu mer. Han minns en dag på stranden som liten, när en fiskare hade en korg med fortfarande levande fångst. Peters pappa sa något i stil med att han inte förstår hur någon tycker att det är en trevlig eftermiddag att sitta med sakta döende fiskar bredvid sig. – Vattenbruk är en annan form av djurfabriker som har biljoner djur involverade. Så det är bra att de frågorna lyfts allt mer fastän vi inte har samma känslomässiga dragning till fiskar eller ens till fjäderfän heller, som vi har till hundar och katter eller hästar och björnar. MÅNGA TYCKER ATT Peter Singer har gått för långt, andra tycker att han borde gå ännu längre. Under sensommaren stod Europa i brand och mer extremväder får vi räkna med, enligt den senaste dystra rapporten från FN:S klimatpanel som spår knapp chans att nå de avgörande klimatmålen. Fler djur utnyttjas än någonsin för att mätta snart åtta miljarder människor. Pandemin har härjat i snart två år och redan 2015 varnade Singer för hälsorisken med industriell djurhållning. – Vi måste sluta se djuren som objekt som kan ägas och användas för kommersiella syften, utan något seriöst övervägande av deras intressen. Det är något som behöver göras väldigt storskaligt. Och förstås, om vi alla gjorde detta, så hade vi inte haft djurfabriker. Kanske hade vi inte haft kommersiell djurhållning över huvud taget. Vi hade inte haft djur avlade för användning i laboratorier, vi hade inte haft pälsdjursfarmning, man kan fortsätta hur länge som helst. Peter Singers argument för att montera ner djurfabrikerna är därmed starkare än någonsin. På frågan om vad som måste hända nu svarar han roat ”hur idealistisk får jag vara?”. – Frågan kanske är vad vi verkligen kan hoppas att uppnå. Jag får många mejl från personer med olika idéer, och en av dem löd ”varför inför vi inte lagar som hindrar att djur dödas förutom i nödvärn?”. Ja, trevlig idé, men det kommer inte hända, och det kommer inte hända under min livstid, säger han och tillägger: – Men det kanske händer under livstiden för människor som är mycket yngre än vad jag är, men jag är inte helt säker på den saken heller. Vi måste tänka på hur vi kan göra skillnad, och inte bara stå och slå våra huvuden mot tegelväggar. ●