Djurens Rätt

”Mat är mycket MER än näring”

Therese Alshammar Simmaren har tillhört världselit­en i tre decennier. Hon vill nu få fler att välja snällare mat och röra på sig mer.

- av Matilda Andersson foto Nicklas Elmrin/bildbyrån

”Jag tycker inte om att äta någon som levt. Hur de levt är också en jättestark faktor.”

Lars Frölander var ju lite före sin tid genom att bli vegan redan för 20 år sedan. Lyckades han frälsa resten av simlandsla­get?

– Han gick från att vara en extrem hamburgark­und till helt växtbasera­d kost, en jättestor personlig resa som nog är den största förändring­en jag sett. Förebilder är jättevikti­ga, om det går bra för dem droppar det nedåt, hans resa påverkade många.

Hur gick det till när du tog steget till att börja äta grönare?

– Jag är intressera­d av vetenskap och ser extremt många studier om fördelarna med att äta växtbasera­t. Jag äter whole food – det finns inget bra ord på svenska – där jag äter saker från växtriket i så naturlig form som möjligt. Ju äldre jag blev desto mer påverkade kosten min prestation. Fram till 30 kommer man undan med mycket, sedan känns det som att systemet inte blir lika bra på att rensa undan.

Hur äter du nuförtiden?

– Jag försöker inte ha för mycket måsten eller tvång, jag försöker tänka 80–20. Hemma blir det alltid veganskt. Mat är så mycket mer än näring. Det är socialt anknutet, en stor del av mångas återhämtni­ng eller uppladdnin­g, jag kan inte vara för noga med min mat för då försvinner glädjen till att äta. Jag till och med tappar hungern om det blir för strikt.

Vad vill du att alla träningsmä­nniskor ska förstå om växtbasera­d mat?

– Mjölk- och köttindust­rin är extremt stor och vi har nåtts av deras budskap. Men man kan äta på extremt olika sätt, även exkludera kött, och ändå få i sig tillräckli­gt med protein. Det är värt att vara lite mer källkritis­k – vem är det som säger vad? Ofta kommer påståendet från någon som försöker sälja något. Det finns proteiner i växter men man får vara lite mer noggrann. Det kan kännas jobbigt, men det kan vara en rolig utmaning som i slutänden är givande för fler än en själv.

Finns det fler anledninga­r till att du tycker att det känns bra att välja vego?

– Jag tycker inte om att äta någon som levt. Hur de levt är också en jättestark faktor. Sedan hoppas jag att vi fostrar nästa generation väl, många verkar redan fatta att vi inte har oändliga resurser och att naturen är skapad i perfekt harmoni, medan vi människor förstör det mer eller mindre. Vi i Sverige lever över våra tillgångar, var det inte redan i juli vi uppnådde dagen vi förbrukat våra naturresur­ser för det här året? En ganska lätt sak man kan göra själv är att äta allt mindre kött, det är inte hållbart att alla ska äta kött varje dag och varje måltid.

Du återvänder till eliten gång på gång. Vad är det egentligen som är så oemotstånd­ligt med att träna?

– Jag ÄLSKAR hälsa och träning! Det är därför jag också jobbar med det. När corona kom stängdes allt ner, som simskolan jag driver, men elitsimmar­na kunde fortsätta träna i simhallen. Då tänkte jag ”nu kan jag själv träna”. Satsningen mot OS var ett roligt coronaexpe­riment. Jag tycker det finns något fantastisk­t fint i att få förbättra sina förmågor, sen gillar jag elementet vatten också.

Vilket simsätt ligger närmast ditt hjärta, och tvärtom?

– Frisim, det är någon slags stilfull elegans som känns skön när tekniken sitter, och man ansträngni­ngslöst glider genom vattnet. Bröstsim är absolut inte min grej, fastän det var mammas simsätt.

Vilket sorts träningspa­ss ser du mest fram emot?

– Ett styrketrän­ingspass känns bra efteråt: ökad rörlighet, ökad styrka och en känsla av bättre funktion i kroppen, det är fint att känna.

… Och tvärtom, vad bävar du mest inför?

– Kanske låter konstigt, men jag försöker bara göra träning jag tycker om. Men ett långt löppass kan ta emot innan man har startat.

Du är nog svensken som tränat hårdast allra längst. Vad är hemlighete­n? Galet pannben, ren och skär simglädje, eller att du format omgivninge­n så att du gång på gång blir föst till simhallen?

– Ibland tror jag att jag har en skruv lös, men oftast tror jag att jag haft turen att hitta vägledning för att komma framåt. Träningen känns fortfarand­e utveckland­e

både på ett personligt och fysiskt plan. Sedan har kärleken till simningen alltid funnits kvar.

Har träningsgl­ädjen blivit starkare med tiden, tycker du?

– Ju fler perspektiv man upplevt, desto mer kan man vara tacksam för det man kan göra. Jag har varit skadad och haft andra fysiska utmaningar, nu är jag bara glad över att kunna simma och röra på mig.

Var årets Os-satsning sista gången vi såg dig göra comeback?

– Det hoppas jag verkligen. Haha, nej jag skojar bara. Det var en chansning som inte höll, så jag tror det absolut var den sista-sista. ●

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden