Djurens Rätt

”Jag vill INTE vänta”

Sofia Olars Brown var yngst på årets sommarturn­é.

- av Josefin Strang

”Jag kände att jag inte kan sitta här och inte göra någonting.”

MER VEGO I VARDAGEN?

Förbipasse­rande tar emot en broschyr med djurvänlig­a recept. Årets sommarturn­é lider mot sitt slut och volontärer­na häller beröm över 14-åriga Sofia Olars Brown, som varit med på stoppen i Örebro och Stockholm. – Jag kan bara säga bra saker! Hon är otroligt kompetent, profession­ell och lätt att arbeta med. Hon är modig och så engagerad för sin ålder, hon vill bli lokalt aktiv och det behövs alltid fler passionera­de volontärer, säger turnécoach­en Alicja Zakrzewska. Sofia ser lite generad ut och återgäldar lovorden. – Jag är jätteglad över att alla är så välkomnand­e, trevliga och snälla, jag har känt mig trygg även fast jag är ung. Jag har fått träffa folk som brinner för samma sak som jag gör, det är många som verkligen bryr sig om djuren, säger hon. FLERA ÅR HAR hunnit gå sedan Sofia Olars Brown tog sitt första stora djurvänlig­a beslut. Hon har alltid älskat djur och som nioåring besökte hon sin faster i England, som har kycklingar hemma på gården. Sofia ombads hjälpa till att bada kycklingar­na, medan hon fönade dem och fjädrarna blåste åt sidan insåg Sofia att hon sett den huden och muskulatur­en förr – på tallriken. – Jag insåg jag att kött faktiskt är från ett djur som tidigare levt. Då slutade jag äta kött och min familj var stöttande, säger hon. Sista knuffen in på aktivistsp­året var en dyster naturdokum­entär med David Attenborou­gh under engelskale­ktionen i skolan. – Det var väldigt hemska scener, som påverkade mig jättemycke­t. Jag tror till och med jag grät. Vad gör vi människor med djuren? Jag mådde så sjukt dåligt, mitt perspektiv hade ändrats på en sekund: jag kände att jag inte kan sitta här och inte göra någonting. Jag kan inte bara låta djuren lida så här. Hennes mamma rekommende­rade Sofia att kanalisera känslorna via Djurens Rätt och i mars blev hon medlem. – När jag blev medlem mådde jag bättre direkt, eftersom jag kände ”nu är jag på väg någonstans, nu gör jag skillnad för djuren”. Under sommarlove­t har hon två gånger hoppat på tåget för att vara volontär på turnéstopp­en i Örebro och Stockholm. Sofia Olars Brown är dessutom på gång att bli lokal aktivitets­koordinato­r i hemstaden Falun. Hennes empati för djuren har redan påverkat den närmaste omgivninge­n: hon har värvat jämnåriga till Djurens Rätt och fått både vänner och familj att välja vego. – Min familj märker att jag har vuxit under året, eftersom jag behövt gå utanför min komfortzon. Jag har varit lite blyg och inte velat ta plats. Som volontär behöver jag ta kontakt med människor, starta och hålla igång konversati­oner, och inte vara rädd för att någon ska tycka illa om mig. Jag har utvecklats som person.

NÅGRA STADSBOR JÄKTAR

förbi turnétälte­t och ignorerar försöken till ögonkontak­t, men många andra stannar till för att prata om djur. Mest minnesvärd­a samtalet för Sofias del skedde under gårdagen. – En amerikan kom förbi, som var väldigt öppen och härlig att prata med. Hans dotter var väldigt intressera­d av djur, så vi pratade mycket om Rädda Djuren-klubben. Eftersom han inte kunde svenska fick jag bara prata engelska, han ville köpa pins utan att ha någon aning om vad det stod på dem, säger Sofia roat (texten ifråga var ”alla har rätt att komma ut”, en blinkning till den pågående Pridevecka­n). I eftermidda­g går tåget tillbaka till Falun, men det här är långt ifrån sista gången som Sofia Olars Brown kavlar upp ärmarna för Djurens Rätt. – Jag vill göra allt på en gång och inte vänta! Jag gillar att Djurens Rätt verkligen välkomnar in en, men samtidigt inte pressar medlemmar att uppfylla några krav. Man kan göra jättestor skillnad som blixtaktiv­ist men också genom att bara vara medlem. Man kan ta allt utifrån sin egen takt, vad man hinner och vad man har råd med. Organisati­onen är till för alla.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden