Bourbonerna och ett upplyst envälde

Upplysningstiden handlade inte bara om konst och arkitektur, det inspirerade också till nya härskarmetoder.

Under 1700-talet införde vissa europeiska monarker vad som kallas ett upplyst envälde. Spanien och Karl III var de första att använda dessa metoder, under hans tid som kung från 1759. Karl III var fast besluten om att göra om Spanien till en imponerande världsmakt genom reform.

Idéen var att tanken om förnuftet, som blivit så populär, skulle börja användas i sociala, ekonomiska och politiska frågor. Karl tog med sig detta till Spanien (han började ju sin karriär som kung av Napoli) och begränsade prästernas makt och avskaffade offentlig välgörenhet finansierad av kyrkan. Klostrens egendomar konfiskerades och institutionerna undertryckets. Läran om filosofier som talat om den ”gudomliga rätten till mänskligheten” istället för kungarna bannlystes också.

Jesuiterna utvisades för sitt tydliga motstånd mot monarkins nya metoder och dess obegränsade makt. De hade dock varit ansvariga för en stor del av landets högre utbildningar, så deras landsförvisning lämnade efter sig ett stort tomrum.

Karl försökte också att upprätta nya handelsrutter mellan Spanien och kolonierna. Ett nationellt kontor grundades i Madrid i ett försök att centralisera Spaniens styre, och landets ekonomiska rikedom växte betydligt. Dessa metoder fick dock ett slut efter Karl III:S död 1788. Hans arv hade splittrats. Det hyllades av några tack vare den förbättrade eknomiska stabiliteten, men fördömdes av andra på grund av utvisningen av jesuiterna och hans tyranniska tendenser.