Upplysningstidens Madrid

Upplysta tankar och nya dynastier på tronen formade Madrid i början av 1700-talet.

Upplysningstiden innebar stora förändringar för Madrid. Det var inte bara på grund av framstegen inom vetenskap, konst och filosofi – det var också början på en ny kungaätt, för det franska huset Bourbon erövrade den spanska tronen.

Förnuftets framsteg spred sig över hela den europeiska kontinenten. Upplysningstidens ideal hade sina rötter i antikens Grekland, som var känt för sina framstående filosofer. De blev allt populärare under 1700-talets Europa och Spanien var inget undantag.

Kunskap, frihet och lycka var centralt för upplysningstidens tänkande och det uppnåddes genom filosofi, konst och förnuftet. Under tidigt 1700-tal var två av nyckelidéerna John Lockes tanke om att alla människors medvetande var likt ett blankt ark som kunde fyllas och Thomas Hobbes teori om att människor endast drivs av glädje och smärta. Under mitten av 1700-talet skrev Jean-jacques Rousseau och Denis Diderot traktat och politiska teorier som skulle komma att starta den franska revolutionen. Stora förändringar var i antågande.

Före ankomsten av Bourbon-

kungarna hade Spanien (och Madrid) inte varit i framkant av upplysningstiden, men ankomsten av kungarna från Frankrike (där en stor del av förändringen var centrerad) skulle komma att föra med sig dåtidens idéer.

Karl II:S död 1700 lämnade ett tomrum efter sig. En kung saknades. Faktumet att habsburgerkungen varit barnlös och oförmögen att uppfostra en arvinge, utlöste en serie av händelser efter hans död, händelser som skulle leda Bourbon-kungarna till Spaniens tron.

Det franska kungahuset Bourbon härstammade från Ludvig I, som hade titeln som hertig av Burgund mellan 1327 och 1342. Den saliska lagen som Huset Valois införde rekommenderade födslorätt för män och avvisade kvinnliga monarker. Detta ledde så småningom till slutet för Valoisättens manliga tronföljare i Frankrike. När detta skedde, stod Bourbondynastin på tur. Under 1589 klev Henrik IV upp på Frankrikes tron och la grunden för en dynasti som skulle sprida sig över Europa under de kommande århundradena. Mer än 100 år senare var Karl II Spaniens sista kung under habsburgersätten, där allt mer inavel ägde rum – vilket också banade vägen för Bourbonätten. Det skulle dock ändå inte bli helt lätt.

Det är få kungakronor som vunnits utan några konflikter och Spanska tronföljdskriget var hindret som stod mellan Filip V, Da Philippe, Frans Hercule av Anjou och kronan. I väntan på Karl II:S död skapades det första delningsavtalet, en överenskommelse undertecknad av de engelska, franska och nederländska myndigheterna för att säkra att prins Josef Ferdinand skulle ärva den spanska tronen. Prinsen dog dock oväntat år 1699 och en rad efterföljande delningsavtal skapades. Avtalen delade upp områdena mellan Filip och ärkehertig Karl, son av Leopold I av det tysk-romerska riket. Leopold ville dock att Karl skulle ha fått allt och vägrade att underteckna några avtal.

Dessutom hade Karl II blivit övertygad om att huset Bourbon var den enda dynastin som dög till jobbet

och testamerade det spanska kungadömet till Filip, hertigen av Anjou. Efter kungens död i november 1700, utsågs Filip V till Spaniens kung och satte omedelbart igång med att invadera de spanska Nederländerna. Som motdrag bildade England, Republiken Förenade Nederländerna och Österrike en allians mot den franska pretendenten, och det dröjde inte länge förrän Preussen, Hannover, Portugal och några andra tyska stater anslöt sig till dem. Frankrike å sin sida hade bara Bayern, Köln och Mantova som allierade.

Bland striderna om landområdena som stod på spel fanns bland annat det berömda slaget vid Blenheim, som ledde till att drottningen 1704 gav den segrade hertigen av Balborough Blenheim Palace i England som belöning. Det var få av dessa krig som drabbade Spanien och alliansen mot Filip V hade ingen framgång där. Han styrde vidare i Spanien och efter flera förhandlingar undertecknades fredsavtal i Utrecht. Dessa delade upp Karl II:S arv (mot hans vilja) och gav Filip ensam makt över Spanien. Resten av områdena delades upp bland de övriga intresserade makterna.

Filip V var ingen förespråkare för upplysningstidens idéer och epoken nådde inte Madrid med full styrka förrän Karl III intog tronen 1759. Han var fast besluten att reformera Spanien och öka landets ekonomiska vinster. Huset Bourbon styrde Madrid fram till 1808, när Huset Bonaparte kom till tronen efter att Fredinand VII abdikerade efter en rad upplopp. Saker och ting gick dock inte så bra för Napoleon, som hade gått med på att låta sin bror Joseph härska i Spanien. Under 1813 bad han Ferdinand att komma tillbaka. När Ferdinand kom tillbaka på tronen, var landet förändrat. Den inhemska revolutionen hade börjat i hans namn och illusionen om absolut monarki var död.

”Karl II hade blivit övertygad om att huset Bourbon var den enda dynastin som dög.”