En kamp under vattnet mellan sälar och forskare

Sälarnas utbredning Sälen hittar ständigt nya metoder 1 2

Burarna flyter strax ovanför botten där de ställer sig i strömriktningen, vilket gör det lättare för torsken att följa beteslukten in i buren. Väl inne i buren finns det en fångstkammare och en svältkammare för att torsken inte ska smita när buren vittjas. Flera olika modeller testas med en eller två kammare och varierande antal ingångar för att se vilken som är mest effektiv. Av Johan Jarnestad & Anders Ryttarson Törneholm

1Buren måste ha en stark konstruktion, annars kan sälen använda sin tyngd och trycka ihop buren för att komma åt fisken genom nätet.

2Sälar kan komma åt fisken genom att simma runt buren och stressa fisken tills den blir utmattad och hamnar vid burväggen.

En lösning kan vara att konstruera en yttre burvägg som skydd.

l Skyddsjakt på säl får i dag bedrivas av yrkesfiskare, om sälen skadar fiskeredskapen. Förra året sköts ungefär 500 sälar, vilket motsvarar cirka 5 promille av den totala populationen. Jakten blir sannolikt mest effektiv när den inriktas på just de sälar som angriper fiskeredskap, jämfört med en allmän jakt. En studie inom programmet Sälar och fiske visade att det bara var några enstaka sälar som låg bakom majoriteten av alla besök i fiskeredskapen i det undersökta området. Försöken visade också att skadorna på redskapen minskade markant om en sådan specialiserad säl sköts. De flesta forskare menar att en utökad skyddsjakt är nödvändig för att lindra skadorna på fisket. Nyligen röstades ett förslag igenom inom EU som innebär att all handel med sälprodukter är förbjuden.

burfiske första gångerna och det fungerade. Liksom ”Wow, nu kan vi packa ihop projektet, vi har räddat det kustnära fisket!” Men så blev det så klart inte. Sälarna lär sig nya metoder, som att trötta ut fiskarna i buren. Därför tar utvecklingen lång tid. Dessutom visade det sig att det var de magra torskarna vi fångade som har lågt värde. Därför är många fiskare skeptiska till att byta fiskemetod om man inte kan få ihop det ekonomiskt, säger han.

dag får fiskarna cirka 5–10 kronor kilot för torsken. Det låga kilopriset beror på att kvaliteten är dålig på den småväxta torsk som i dag fångas med garn och trål. Så kallade ”slipstorskar” som är smala och magra och bara slängs har blivit allt vanligare i södra Östersjön. Dessutom har parasiten torskmask ökat i takt med antalet sälar. Torskmasken är en rundmask, nematod, med en livscykel där sälen är slutvärd och torsken mellanvärd. I infekterade fiskar hittar man masken i musklerna, alltså köttet, där de är inbäddade i en S-form på cirka 4 centimeter. Den ser inte alltför aptitlig ut när den hamnar på middagsbordet. Dock är torskmasken inte farlig för människan om fisken varit fryst eller ordentligt upphettad. Skulle man däremot råka få i sig en levande torskmask kan man råka ut för både kräkningar och diarré. I dag är det väldigt få fiskare som fångar tillräckligt stora mängder torsk för att få det att gå runt ekonomiskt. Sara Königson menar att det just nu är ett dåligt klimat i branschen för att byta fiskemetoder. Men åsikterna håller på att ändras.

– För sju år sedan, när jag åkte ner till södra Sverige och höll föredrag för fiskare om burfiske och sälproblem, skrattade de åt mig. De ansåg att problemen bara fanns längre norrut. Men vi forskare såg vad som höll på att hända och ville ligga steget före. Nu börjar även sydfiskarna se vad som händer och attityden håller på att vända. När desperationen blir tillräckligt stor kommer man till oss, säger hon.

Glenn Fridh är fiskare i Blekinges skärgård med Karlshamn som hemmahamn. Tillsammans med Sara Königson och Sven Gunnar Lunneryd testar och utvecklar han torskburarna i de fiskevatten där han tidigare fiskade med garn under flera år.

– Det är väldigt tröstlöst att dra garn dag ut och dag in och allt som kommer upp är huvuden och fiskben efter att sälarna har varit framme. Jag insåg att garnfisket inte kommer att fungera och att det är ohållbart. Vi måste hitta ett nytt fiskesätt nu! Klockan är fem över tolv och det är egentligen för sent, säger Glenn Fridh.

Han har precis vittjat några av testburarna när vi pratar. I dag är fiskelyckan inte stor, men det beror nog mer på att burarna var felplacerade än på otur, enligt Glenn Fridh. Det tar tid att lära sig nya fångstmetoder och var det är bäst att lägga burarna. Men tack vare att det är bättre kvalitet på torskköttet kan han ta ut ett högre kilopris. Glenn Fridh uppskattar att om man har 100 burar så behöver man få ungefär 3 kilo fisk per bur för att det ska gå runt. Han är övertygad om att redskapsutveckling för burfiske är rätt väg för att rädda det småskaliga fisket.

– Jag har hela trädgården full med burar av olika modeller. När jag började testa dem var mina fiskekolleger skeptiska och sa ”Fan det där kan du ju inte hålla på med!” De tycker att det bara är att ”skjuta bort säl-jävlarna”. Men nu har jag fått mer erkännande även från dem; deras fiske drabbas ju allt hårdare. Jag var bara lite före med att byta metod, säger Glenn Fridh.

Förr fanns det fler arter att fiska, och fiskarna kunde på så sätt försörja sig på både torsk-, lax- och ålfiske. Men i och med lax- och ålfiskeförbudet i Östersjön har den ekonomiska situationen blivit svårare.

– Det var en annan bild i Blekinge förut. Det var levande hamnar med ett fungerande fiske. I dag är hamnarna döda, och fler och fler överger fisket då det inte håller ekonomiskt. De flesta av mina kolleger har jobbat hårt för att hålla näsan ovanför vattenytan. Då är det inte läge att experimentera med nya redskap som man inte vet hur de fungerar, säger Glenn Fridh.

Sven Gunnar Lunneryd går ner i båten igen och börjar göra fast undervattenskameran till en ny bur som ska sänkas ner på ungefär samma ställe som tidigare. Jag får instruktioner om hur mycket jag ska släppa på repet när vi sänker ner buren i vattnet. Sven Gunnar Lunneryd kollar på ekolodet att buren hamnar på rätt typ av botten och på rätt djup.

– Kameran måste hänga upprätt i vattnet så att vi kan få med hela händelseförloppet runt buren. Perfekt! Där står den bra. Jag kommer tillbaka och hämtar den på lördag, säger han.

Sverige har Europas längsta kust och därmed bra förutsättningar för att kunna bedriva ett småskaligt kustnära fiske. Men för att burfisket ska komma i gång och fungera måste ett antal förutsättningar uppfyllas, enligt Sven Gunnar Lunneryd:

– Vi behöver dels aktiva fiskare som kan yrket och orkar hålla i, dels tillverkare av sälsäkra redskap. Dessutom behövs det myndigheter som ser till att smörja hela processen. Om andra fiskare kan se att det går att tjäna pengar på burfisket, då har vi en chans, men det hänger på att någon eller några fiskare tar ledningen. Som det ser ut nu är det fiskarna själva som skapar sälproblemen genom att inte byta redskap, säger han.

Videon från Ursholmen visade inga sälar. Men arbetet fortsätter och nya burar med undervattenskameror ska sättas ut av en medarbetare på SLU. Denna gång i Hamburgsund på västkusten. l