Häs­tens ti­di­ga­re re­sor

Häs­ten har följt med oss på fle­ra upp­täckts­fär­der ge­nom histo­ri­en. Här är någ­ra ex­em­pel:

Forskning & Framsteg - - Teknik/Krönika -

NOR­DA­ME­RI­KA 1519

Conquista­do­rer­na trans­por­te­ra­de ­häs­tar om­bord på si­na skepp. ­Häs­tar­na fick stöd un­der bu­ken av ett slags ­häng­mat­ta, som gjor­de att de kun­de gunga med i vå­gor­na när det stor­ma­de. Cor­tez re­sa till Mexiko för­de häs­ten till Nor­da­me­ri­ka. Dju­ren för­vil­da­des och togs så små­ning­om upp i de­lar av de ur­sprung­li­ga kul­tu­rer­na.

MED SCOTT MOT SYD­PO­LEN 1910

Scott tog sig he­la vägen till Syd­po­len, men dog un­der åter­re­san. In­te hel­ler de man­chu­ris­ka pon­ny­er­na som häm­tats i Si­bi­ri­en över­lev­de ex­pe­di­tio­nen.

GRÖN­LAND 1888

Po­lar­ex­pe­di­tio­ner­nas fa­der Frid­tjof Nan­sen kor­sa­de Grön­land med häst­dra­gen slä­de. Se­na­re ex­pe­di­tio­ner till ön ut­veck­la­de an­vän­dan­det av häs­tar och man lär­de sig att grä­va ut stall­plat­ser i snön som skydd mot vin­den.

MED SHACKLETON MOT SYD­PO­LEN 1907

Sir Er­nest Shackleton tog sig näs­tan till Syd­po­len och i ex­pe­di­tio­nen ingick fle­ra si­bi­ris­ka häs­tar. De fick äta kött­ba­se­rad kost av prak­tis­ka skäl. En­ligt Shackleton fö­re­drog de dess­utom den kos­ten fram­för van­ligt fo­der.

häst ställs på prov när ryt­ta­ren ska för­med­la till häs­ten att den kla­rar av språng­et.

Pre­cis som ast­ro­nau­ter­na på må­nen, kom­mer häs­tar­na högst san­no­likt att sva­ra på den läg­re gra­vi­ta­tio­nen med ett för­änd­rat rö­rel­se­möns­ter. I hopp­ning­en le­der det till att hög­re språng blir möj­li­ga. Kon­se­kven­ser­na för dres­sy­ren är svå­ra­re att för­ut­sä­ga. I dres­sy­ren be­dö­mer man bland an­nat häs­tens takt och tem­po i re­la­tion till varand­ra.

Den läg­re gra­vi­ta­tio­nen bör le­da till att häs­tens steg och där­med tak­ten blir lång­sam­ma­re än på jor­den, med mer pas­sa­ge­lik­nan­de rö­rel­ser i trav. Ga­lop­pen bör få ett läng­re och hög­re sväv­nings­mo­ment i var­je språng. Hur tem­pot ut­veck­las är svå­ra­re att sä­ga, men det av­gör re­sul­ta­tet i tids­hopp­ning och i trav- och ga­loppspor­ter­na. Häs­tar som väx­er upp på Mars har nog re­dan från bör­jan rö­rel­ser som av­vi­ker från det vi är va­na vid på jor­den. Det bli in­te lätt att dö­ma i in­ter­pla­ne­tä­ra mäs­ter­skap i ridsport!

Att fö­da upp häs­tar på Mars ter sig lätt, för­ut­satt att grö­dor och and­ra re­sur­ser är på plats. Men hur ska häs­tar­na kom­ma dit? Häs­tar har ti­di­ga­re i histo­ri­en trans­por­te­rats långa sträc­kor till havs på se­gel­far­tyg, och da­gens in­ter­na­tio­nel­la täv­lings­häs­tar är vitt­be­res­ta.

Men en åt­ta må­na­ders re­sa ge­nom rym­den, vil­ket krävs för att kom­ma fram till Mars, är än­då nå­got an­nat. Djur­skydds­la­gen är re­strik­tiv när det gäl­ler vil­ka res­ti­der som häs­tar får ut­sät­tas för – och de mås­te kun­na rö­ra på sig un­der re­san. Det är in­te ba­ra för mo­tio­nens och styr­kans skull, ut­an ock­så för att und­vi­ka ko­lik som kan le­da till tarm­vred, vil­ket är den mest över­häng­an­de fa­ran. Ett gå­band för häs­tar på rymd­skep­pet skul­le kun­na lö­sa det pro­ble­met. När man väl har fått de förs­ta häs­tar­na till Mars, kan in­a­vel und­vi­kas med em­bry­o­trans­plan­ta­tio­ner från häs­tar på jor­den. Det kan tyc­kas märk­ligt att ens fun­de­ra över häs­tar på and­ra pla­ne­ter, när vi in­te ens vet om vi nå­gon­sin kom­mer att kun­na ta män­ni­skor dit. Men vi vill re­dan nu pas­sa på att ifrå­ga­sät­ta me­ning­en med att ta en män­ni­ska till Mars, om ing­et hus­djur kan föl­ja med. l

”Djur­skydds­la­gen är re­strik­tiv när det gäl­ler vil­ka res­ti­der som häs­tar får ut­sät­tas för – och de mås­te kun­na rö­ra på sig un­der re­san.”

Ro­bo­ten Cu­ri­o­si­ty har rul­lat runt på Mars se­dan au­gusti 2005. Dess upp­drag är bland an­nat att un­der­sö­ka mar­ken samt att ta fo­to­gra­fi­er. Den­na sel­fie är sam­man­satt av fle­ra oli­ka bil­der.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.