Ökar psykisk ohälsa hos barn på grund av äldre föräldrar?
Finns det ett samband mellan högre ålder hos dagens förstföderskor och allt fler psykiska diagnoser hos unga?
Det finns ett sedan länge rapporterat samband mellan föräldrarnas ålder och risken för kromosomavvikelser hos barn (t.ex. Downs syndrom). Tidigare har man betraktat moderns ålder som avgörande, men ny forskning pekar på att det i själva verket kan vara faderns ålder som är den bakomliggande orsaken (se Myt att äldre kvinnor har sämre ägg, F&F 9/2012). Såväl moderns som faderns ålder har också visat sig ha en statistisk koppling till risken för neuropsykiatriska störningar som schizofreni, bipolär sjukdom, autism och adhd. Denna riskökning med stigande ålder är inte lika stark som för Downs syndrom, men har hittats i flera studier. Utvecklingen mot senare föräldraskap har gjort att detta samband fått mycket uppmärksamhet – inte minst eftersom det sammanfaller med en till synes parallell ökning av vissa neuropsykiatriska diagnoser bland barn.
Det är emellertid osannolikt att det är äldre föräldrar som ligger bakom ökningen av andelen personer som fått en adhd- eller autismdiagnos det senaste decenniet – riskökningen per extra år hos föräldrarna är inte stark nog för det. Man ska också ha klart för sig att den generella ökningen av psykisk ohälsa hos unga till största delen består av fler fall av depression och ångest, vilket inte anses ha koppling till föräldrarnas ålder.
Med åldern ökar risken för cellmutationer ( hos både mamman och pappan), samt komplikationer under graviditet eller förlossning. Enligt vissa hypoteser är detta orsaken till att äldre föräldrars barn löper en ökad risk för att drabbas av en neuropsykiatrisk störning. En alternativ hypotes är att personer med ärftliga anlag för en neuropsykiatrisk störning på grund av personlighet eller egen sjukdom skaffar barn senare i livet. Att precisera om det i grunden är mammans, pappans eller bådas ålder i kombination som är kopplad till barnets risk är metodologiskt svårt – helt enkelt därför att par tenderar att vara ungefär jämnåriga. /Andreas Lundin, forskare i psykiatrisk epidemiologi, Karolinska institutet
?
Stämmer det att 90 procent av Aralsjön har försvunnit på grund av klädtillverkning?
/Tadeo Davidsson
Från 1900-talets mitt fram till sekelskiftet förlorade Aralsjön cirka 90 procent av sin vattenvolym och 75 procent av sin vattenyta. Av Aralsjön kvarstod då bara två mindre och betydligt saltare sjöar. Den lilla Aralsjön i norr har delvis återställts och stabiliserats, medan den stora Aralsjön i söder har fortsatt minska och är nu nästan helt borta. Forskning har visat att denna dramatiska minskning av Aralsjön beror på en expansion av bevattnat jordbruk i regionen. Framför allt har bomullsodling ökat mycket, men också veteodling, som nu är viktig för regionens matförsörjning.
Aralsjön får sitt vatten från ett stort avrinningsområde på över 1,8 miljoner kvadratkilometer (runt fyra gånger Sveriges yta). Den ökade vattenanvändningen för bevattnat jordbruk i detta område har ökat förlusten av vatten till atmosfären, genom avdunstning och växttranspiration, med nära 30 millimeter per år (utslaget över avrinningsområdets hela yta) från 1900-talets första hälft till sekelskiftet. Detta har lett till en minskad vattenavrinning till sjön med ungefär lika mycket, eftersom den generellt låga nederbörden i området inte förändrats. I relativa mått har tillförseln av vatten minskat med nästan 80 procent på grund av konstbevattningen. Detta är orsaken till Aralsjöns dramatiska minskning. /Georgia Destouni, professor i hydrologi, Stockholms universitet
1Hjärnans signalering sker bland annat med strömmar av positivt laddade natriumoch kaliumjoner. Det ger upphov till pyttesmå elektriska spänningsförändringar. Eftersom stora grupper av celler aktiveras synkront, och eftersom cellerna ligger riktade åt samma håll i hjärnbarkens yttersta lager blir de elektriska svängningarna så stora att de går att mäta.
2Vid EEG placeras elektroder i ett koordinatsystem på huvudet. Elektroderna mäter spänningsförändringar på utsidan av huvudet. Dessa är cirka 25–150 mikrovolt. Kliniskt används i regel ett 20-tal elektroder. Vid forskning används ofta ett större antal.
3Värdena från varje elektrod blir en egen kurva i den graf som ritas upp (elektroencefalogrammet). EEG används ofta för att utreda epilepsi, och kan bland annat visa var i hjärnan anfallen har sitt ursprung. EEG används också för att utreda hjärnskador efter sjukdom eller en olycka. Undersökningen visar dels om aktiviteten i någon del av hjärnan skiljer ut sig, dels om hjärnan som helhet uppvisar ett avvikande mönster. Syrebrist hämmar cellernas aktivitet och sänker frekvensen på vågorna.