Krö­ni­ka: Vil­ken mo­ral ska egent­li­gen sty­ra bi­lens val?

Hur ska en själv­kö­ran­de bil re­a­ge­ra om den ställs in­för en si­tu­a­tion där olyc­kan in­te går att und­vi­ka?

Forskning & Framsteg - - Januari / 2015 - Re­dak­tion@fof.se

När själv­kö­ran­de bi­lar bör­jar kom­ma ut i tra­fi­ken be­hö­ver de en mo­ral. Finns det oli­ka möj­li­ga hand­ling­ar mås­te det ock­så fin­nas en stra­te­gi för att väl­ja mel­lan dem. Ska bi­len till ex­em­pel kun­na väl­ja att off­ra sin fö­ra­res liv för att und­vi­ka att kö­ra på ett le­kan­de barn som rå­kar springa ut i ga­tan?

På F&f-eve­ne­mang­et Ro­bot­da­gen, där jag själv del­tog i en pa­nel i hös­tas, dis­ku­te­ra­des den här och and­ra etis­ka frå­gor. En av pro­gram­punk­ter­na var en ro­lig de­batt med bland and­ra Mi­chael Laa­ka­suo, kog­ni­tions­ve­ta­re vid Helsing­fors uni­ver­si­tet.

Mi­chael Laa­ka­suo är spe­ci­a­list just på ro­bo­tar och mo­ral­frå­gor, och för ho­nom var det själv­klart att bi­lar ska ha en mo­ral som al­la kän­ner till. Mo­ra­len ska dis­ku­te­ras och stö­tas och blö­tas, och sen stad­fäs­tas un­ge­fär som en Fn-kon­ven­tion. Han vill se mo­ra­len som en sam­ling reg­ler med en själv­stän­dig ex­istens, och lik­nar den vid ma­te­ma­ti­ken, som in­te ba­ra finns i vå­ra hu­vu­den – ut­an kan be­skri­vas som nå­got ob­jek­tivt.

På sam­ma sätt som ma­te­ma­ti­kens sam­band skul­le gäl­la även om det in­te fanns någ­ra män­ni­skor, kan man då tän­ka sig att en mo­ral skul­le kun­na ex­i­ste­ra ut­an oss. Det är en till­ta­lan­de tan­ke som ger etis­ka stånd­punk­ter en hög och oberoende sta­tus.

Ty­värr tror jag att det kan ta väl­digt lång tid att kom­ma över­ens om en ge­men­sam grund­val för mo- ra­lis­ka ställ­nings­ta­gan­den, och de förs­ta de­cen­ni­er­nas själv­kö­ran­de bi­lar kom­mer sä­ker­li­gen att ha en mo­ral som är nå­gorlun­da lätt att be­räk­na kon­se­kven­ser­na av med en da­tor, sna­ra­re än en som upp­fyl­ler sam­häl­lets högt ställ­da krav.

Men låt oss sä­ga att vi än­då lyc­kas kom­ma fram till en re­gelupp­sätt­ning som vi tyc­ker att bi­lar­na ska upp­fyl­la. Blir det au­to­ma­tiskt där­med en bra och ef­fek­tiv tra­fik­si­tu­a­tion? Nej, an­tag­li­gen in­te.

För att mins­ka kom­plex­i­te­ten i da­tor­be­räk­ning­ar­na i själv­kö­ran­de for­don hål­ler man re­dan i dag på att an­pas­sa ex­em­pel­vis mo­tor­vä­gar i Ne­der­län­der­na för själv­kö­ran­de for­don. Lik­nan­de an­pass­ning­ar kan vi räk­na med även här.

Sam­ti­digt görs det en hel del ex­pe­ri­ment, bland an­nat i Ne­der­län­der­na, med att av­re­gle­ra vis­sa tra­fik­mil­jö­er, i till ex­em­pel tä­ta stads­kär­nor. Man har fun­nit att de oli­ka tra­fi­kan­ter­na tar bätt­re hän­syn till varand­ra om det in­te i var­je si­tu­a­tion är så tyd­ligt vem som ska kö­ra – och var. När cy­klis­ter, gång­tra­fi­kan­ter och bi­lis­ter an­pas­sar sig ef­ter varand­ra i så­da­na mil­jö­er blir det fär­re olyckor, jäm­fört med om al­la häv­dar sin rätt ba­se­rat på skylt­ning­en.

Det här le­der ock­så till frå­gan om al­la bi­lar/ bi­lis­ter ska ha sam­ma mo­ral. Är det bra om al­la bi­lar är li­ka för­sik­ti­ga i en fyr­vägs­kors­ning, el­ler kan det le­da till att all tra­fik stan­nar upp när två själv­kö­ran­de bi­lar vän­tar på varand­ra? Jag tror att tra­fi­ken blir mer ef­fek­tiv om det finns en bland­ning av för­sik­tigt och li­te djär­va­re kör­be­te­en­de.

För den öpp­na mo­ra­len blir det ett pro­blem för­stås. Har man en bil som man kan vi­sa är pro­gram­me­rad att va­ra oför­sik­ti­ga­re än en an­nan, blir det svårt att in­te se den som vål­lan­de till olyckor. I det sam­man­hang­et är det lätt att för­stå var­för Vol­vo och and­ra till­ver­ka­re av själv­kö­ran­de bi­lar har gått ut och sagt att de tar på sig an­sva­ret för de olyckor bi­lar­na är in­blan­da­de i.

Men ty­värr räc­ker det in­te med att an­svars­frå­gan reds ut – ska­dor­na blir in­te mind­re för att man vet vem, el­ler vad, som or­sa­ka­de dem. Det bäs­ta med den här tek­nik­ut­veck­ling­en, som jag ser det, är att det blir fler som fun­de­rar på vad mo­ral och etik är, från ett nytt och in­tres­sant per­spek­tiv. Av Si­mon Win­ter

Läs mer om fram­ti­dens ma­skinut­ma­ning­ar i in­ter­vjun med Ste­fan Föls­ter på si­dan 64.

Si­mon Win­ter är dok­tor i kog­ni­tions­forsk­ning och in­ter­ak­tions­de­sig­ner. På In­fon­to­lo­gy.org skri­ver han om män­ni­skans fan­ta­si i vår hög­tek­no­lo­gis­ka kul­tur. ”Jag tror att ef­fek­ti­vi­te­ten i tra­fi­ken blir bätt­re av en bland­ning av för­sik­ti­ga och djär­va bi­lar”

TYCK TILL!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.