För lite idrott på idrotten

Endast en fjärdedel av lektionstiden på idrottstimmarna ägnas åt fysisk aktivitet, enligt en ny studie.

Bara tio till femton minuter per idrottslektion ägnas åt måttligt intensiv fysisk aktivitet. Det framgår av en ny studie av aktiviteten på idrottslektionerna.

– Detta är alldeles för lite, säger Anders Raustorp, docent i fysioterapi vid Göteborgs universitet och tidigare idrottslärare i högstadiet. Min uppfattning är att lärarna tror att det förekommer mer fysisk aktivitet på lektionerna, men vår studie visar att alldeles för mycket tid går åt till väntan eller att få tyst på klassen. Köande och tid för instruktioner äter också upp tiden.

Anders Raustorp och hans kolleger har mätt rörelsemönstren för 149 barn i årskurs två, fem och åtta under 39 idrottslektioner. Barnens aktivitet mättes med accelerometrar, som visar exakt hur mycket och när de rör sig.

Idrottsundervisningen har dessutom minskat med en timme i veckan sedan 1990-talet, vilket är en minskning med en tredjedel.

– Detta är ett av skolans viktigaste ämnen, säger Anders Raustorp. Vi vet att det är bra för den fysiska hälsan, och annan forskning betonar dess betydelse för psykisk hälsa och för barnens inlärning i andra ämnen.

Hur skulle du själv genomföra en lektion för exempelvis mellanstadiet?

– Lekar! Det handlar om att få barnen att springa, hoppa, klättra och tycka att det är kul, säger Anders Raustorp. Gärna med musik till. De ska bli svettiga. Gärna aktiviteter i korta intervaller – barn i den åldern kan röra sig mycket intensivt i korta perioder. I pauserna kan man undervisa om de hälsoeffekter som numera även finns inom idrottsämnet. Det finns ingen motsättning mellan ämnets inlärningsmål och elevernas behov av fysisk rörelse.

Studien har publicerats i Acta Paediatrica.