Varför kan vissa inte sluta ljuga?
Jag har sökt efter information om mytomani men inte hittat så mycket. Det beskrivs som ett delsymtom i andra psykiska tillstånd eller personlighetsstörningar. Jag vore tacksam för en genomgång av kunskapsläget och förslag på litteratur. /Bo
Som du påpekar är mytomani inte en egen diagnos – därför finns inga specifika kriterier uppställda. Mytomani beskrivs som ett beteende där en person tvångsmässigt ljuger och det kan ingå som delsymtom i andra tillstånd, till exempel psykopati, där ”patologisk lögnaktighet” ingår som ett kriterium.
Det finns olika orsaker till att en person ljuger. I vissa fall kan det bottna i dålig självkänsla och vara ett sätt att göra sig mer intressant, i andra fall kan det syfta till att vinna fördelar – att använda lögner för att manipulera andra och få igenom sin egen vilja. Ibland ljuger personer mer tvångsmässigt, som att de inte kan hålla sig till sanningen, trots att det kan vara uppenbart för omgivningen att de ljuger. Vad gäller personer med psykopati kan det beskrivas som att de är vårdslösa med sanningen. Det är inte så viktigt för dem om det är sant eller ej, varför de hävdar än det ena än det andra – ”det skulle ju kunna vara så”. Eftersom dessa personer ofta har en antisocial livsstil ingår också lögner för att vinna fördelar eller komma undan rättvisan. Dessa personer lider inte av ånger eller dåligt samvete för att de ljugit – om de blir ertappade med en lögn så rycker de bara på axlarna och går vidare.
Mytomani är, som du redan upptäckt, inte så välbeforskat, så jag har svårt att ge dig raka litteraturtips. Själv har jag talat om detta ämne i avsnittet ”Vad är poängen med att ljuga?” i radiopodden ”Vad är poängen?”. Vad gäller psykopati rekommenderar jag till exempel dessa böcker: Psykopatens värld (Robert Hare), Snakes in suits (Babiak & Hare), The mask of sanity (Hervey Cleckley) och The psychopath: Emotion and the brain (James Blair). /Katarina Howner, psykiatriker, Karolinska institutet