Är plaståtervinning farlig?
Varje vecka lägger jag en påse plast i återvinningen och känner mig lite präktigare. Men så plötsligt tränger rapporterna om förödande mikroplastpartiklar in i mitt medvetande. Återvunnen plast blir till fleece och andra material som kalvar mikropartiklar i oräkneligt antal, rakt ut i vår miljö. Är plaståtervinning för miljön ungefär som heroinet för heroinisten: en bra känsla för stunden, men på sikt förödande? /Jonas Jäthing
Att så mycket plast hamnar i miljön – inte minst i haven – får förödande konsekvenser för många djurarter. Djur som äter mikroplast får förändringar i beteende och metabolism, inflammationer och reproduktionsstörningar. De minsta plastpartiklarna kan tas upp via mag-tarmkanalen och påverkar bland annat blodet, levern och njurarna. Flera toxiska effekter har påvisats – både för själva plastpartiklarna och för de kemiska tillsatser som finns i många plastprodukter.
Plaståtervinning i Sverige sker oftast i form av det som kallas energiåtervinning, eller förbränning. Energivärdet i plastens polymerkedjor är högt, i samma storleksordning som råvaran olja. När plast bränns vid höga temperaturer bryts såväl plastpolymererna som många av de tillsatta kemikalierna ner till sina beståndsdelar: koldioxid och vatten. Energin som frigörs kan användas till bland annat fjärrvärme.
Återvinning av plast är just nu ett bra alternativ på vägen mot ett mer cirkulärt förhållande till användning av våra råvaror. Men vi behöver, både som enskilda konsumenter och på samhällsnivå, tänka på hur vi använder plast. Plast är ett viktigt material i dag, inte minst inom sjukvård, elektronik och transporter. Men plast används också vårdslöst för många andra ändamål, såsom engångsartiklar och förpackningar.
Mycket forskning pågår just nu, dels om plastskräp och mikroplaster i miljön, dels om utveckling av plast som material: produktion, olika råvaror, nedbrytningsprocesser och återvinning. /Bethanie Carney Almroth, forskare i ekotoxikologi, Göteborgs universitet