Klassiska experiment: När Newton delade regnbågen

PRISMA VÄCKTE NYFIKENHET När Isaac Newton (1642–1727) fick ett prisma av glas upptäckte han att det var något mycket mer än bara en kuriositet eller leksak.

SORTERADE FÄRGERNA Han gjorde ett litet hål i fönsterluckan och lät en smal stråle solljus träffa prismat. Prismats regnbåge fick falla på en skärm med ännu ett litet hål, som kunde släppa igenom en utvald färg från den uppdelade regnbågen. På andra sidan hålet placerade han ytterligare ett prisma.

ENFÄRGAT LJUS GICK INTE ATT DELA När det enfärgade ljuset föll genom det andra prismat böjdes det av igen, men det förändrades inte. Han mätte brytningen, och såg att rött ljus bröts minst och att det violetta ljuset bröts mest.

ALLA FÄRGER SLÅS IHOP TILL VITT LJUS Av det här experimentet drog Isaac Newton en rad slutsatser, bland annat att det vita solljuset är en blandning av olika sorters ljusstrålar som bryts olika mycket. Alla färgerna kan kombineras och återigen bli vitt ljus. Färg är en inneboende egenskap i ljuset, och inte något som uppstår i materialen eller i ögat, vilket andra naturfilosofer ansåg.

BANBRYTANDE PUBLICERING Isaac Newtons undersökning av ljuset blev hans första viktiga bidrag till vetenskapen. Han presenterade resultaten 1672, tre år efter att ha blivit utnämnd till professor i matematik.

ANADE LJUSETS PARTIKELNATUR? Om ljusstrålarna har egenskaper är de också något materiellt i sig själva, resonerade Isaac Newton. Men ljusets verkliga natur fortsatte att vara ett mysterium långt efter Newtons tid, ända in på 1900-talet.