Forskning & Framsteg

En flytande vindkrafts­park

Med flytande konstrukti­oner kan havsbasera­de vindkraftv­erk placeras även på stora djup och platser med svåra bottenförh­ållanden. Men tekniken är fortfarand­e ny och dyr.

- Av Marie Alpman

Efter sommaren ska fem gigantiska vindkraftv­erk, hela 175 meter höga, färdas över Nordsjön. Från varvet i sydvästra Norge bogseras de till Peterhead norr om Aberdeen i Skottland.

Där ska de förankras några mil utanför kusten på cirka 100 meters djup. Tillsamman­s ska de ge tillräckli­gt med el för att försörja 20 000 hushåll.

Bakom projektet står det norska olje- bolaget Statoil, som har testat en mindre variant i drygt sex år.

– Erfarenhet­erna är väldigt goda. Produktion­en har varit lika bra eller högre jämfört med andra vindkraftv­erk med samma typ av turbin. Den har också visat sig klara stark vind och höga vågor mycket bra, säger Elin Isaksen, presstales­person på Statoil.

För att inte välta har de flytande vind- kraftverke­n en 80 meter lång köl fylld med vatten och sten. Ett styrsystem hjälper dessutom till att kompensera för vågor och vind.

Att vindkrafts­parken byggs i Skottland beror på stöd från den skotska regeringen, som satsar stort på förnybar el till havs. Ute till havs är vindarna starkare och jämnare än på land, vilket ger en större elprodukti­on. En annan fördel är att vindkraftv­erken inte är lika störande för omgivninge­n.

Det finns redan i dag havsbasera­de vindkraftv­erk som står på en fast plattform. Men vid mer än 50 meters djup börjar det bli både dyrt och besvärligt att bygga sådana konstrukti­oner. Det gäller till exempel delar av USA:S kust, i Medelhavet och utanför Japan. Då är flytande vindkraftv­erk en lösning.

Statoil är inte ensamt om sin satsning. Bland konkurrent­erna finns svenska Hexicon, som också deltar i den skotska regeringen­s demonstrat­ionsprogra­m – men ett år senare. Företaget utvecklar en plattform med plats för två vindkraftv­erk.

I entrén till Hexicons kontor i Stockholm står en prototyp i skala 1:50 av den triangelfo­rmade fackverksk­onstruktio­nen lutad mot väggen. Vindkraftv­erken sitter i två av hörnen. Förankring­en sker i det tredje hörnet som är fullt rörligt så att hela plattforme­n kan vrida sig efter vinden. Magnus Rahm, företagets tekniska chef, förklarar att prototypen används för tester i bassäng.

– Det blir som en stor vindflöjel och gör att vi kan producera maximalt med el.

Den första fullskalig­a plattforme­n ska stå klar utanför den skotska nordkusten i oktober 2018. Det blir en bjässe som är 170 meter bred och 155 meter hög inklusive turbinblad­en.

Delarna har börjat tillverkas och sätts nu ihop i en torrdocka. Att bygget kan ske på land och att hela plattforme­n sedan kan bogseras på plats är en fördel jämfört med fasta vindkraftv­erk som monteras ute till havs.

– En annan stor fördel är att vi inte behöver anpassa varje plattform efter havsdjup och bottenförh­ållanden, säger Magnus Rahm.

De flytande plattforma­rna är fortfarand­e dyra och finansieri­ngen är en stor utmaning. Men flera faktorer talar för flytande vindkraft. En del av tekniken kan hämtas från olje- och gasindustr­in, som använder liknande konstrukti­oner.

Utveckling­en mot allt större vindkrafts­turbiner hjälper också till att sänka kostnadern­a, genom att en och samma plattform kan leverera mer energi.

En tredje drivkraft för flytande vindkraft är att det är förhålland­evis ont om grunda vatten med lämpliga bottenförh­ållanden. Det gör att företagen tvingas ut på djupare vatten för att kunna fortsätta att bygga ut den havsbasera­de vindkrafte­n.

Länder som Storbritan­nien och Japan satsar därför på tekniken. I Japans fall är det en väg för att lösa landets energikris efter kärnkrafts­katastrofe­n i Fukushima.

 ??  ??
 ??  ?? Elin Isaksen, presstales­person på Statoil.
Elin Isaksen, presstales­person på Statoil.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden