Märklig effekt av DDTresistens hos blomflugor
Hannar av bananflugor som är resistenta mot DDT är dåliga på att uppvakta honor. Det är en av orsakerna till att Ddt-resistens inte har spritt sig till alla bananflugor.
Bekämpningsmedlet DDT är effektivt för att bekämpa malaria, men kan också skada människor och djur. Tidigare användes DDT i stor skala som bekämpningsmedel på åkrarna. Numera används det framför allt mot malariamyggor inomhus.
Både malariamyggor och bananflugor kan dock utveckla resistens mot DDT. Forskare från Storbritannien har nu upptäckt att Ddt-resistens medför oväntade nackdelar hos hannar av bananflugor.
Det är känt sedan tidigare att Ddt-resistenta bananflugehannar är mindre är vanliga hannar. De brittiska forskarna har nu visat att de resistenta hannarna dessutom är mindre aggressiva. Forskarna lät bananflugehannar slåss om honor och såg att resistenta hannar måste vara avsevärt större än icke-resistenta hannar om de ska ha en chans att vinna. Forskarna kunde också visa att de resistenta hannarna är dåliga på att uppvakta honorna. De var inte alls lika engagerade och avbröt ofta sin uppvaktning jämfört med de icke-resistenta hannarna.
Analyser visar att Ddt-resistensen beror på förändringar i en enda gen. Samma förändring leder även till de egenskaper som missgynnar de resistenta hannarna: att de är små, timida och dåliga på att uppvakta honor.
Forskarnas rön stödjer en vedertagen teori, nämligen att resistens mot bekämpningsmedel är en kostsam egenskap för insekter, som därför lönar sig endast i besprutade miljöer.
Man kan tycka att Ddt-resistensen borde ha försvunnit hos bananflugorna, eftersom bekämpningsmedlet numera framför allt används mot malariamyggor inomhus och inte i bananflugornas naturliga miljöer. Men Nina Wedell, professor i evolutionär biologi vid universitetet i Exeter i Storbritannien och huvudförfattare till den nya studien, menar att det fortfarande finns mycket DDT i naturen. Ämnet har en lång nedbrytningstid.
– Och för att göra det hela ännu intressantare så ger Ddt-resistens en förbättrad fortplantningsförmåga hos honorna – ingen kostnad där alltså. Den här motsatta effekten hos könen är tillräcklig för att Ddt-resistensen ska kunna finnas kvar även vid frånvaro av DDT, säger Nina Wedell, som tillsammans med sina kollegor har publicerat studien i Behavior genetics.