REPORTAGE Dödlig vitaminbrist i naturen
som dödar Brist på vitaminet tiamin har orsakat
MASSDÖD BLANDSJÖFÅGLARNA.
Svensk forskning visar att problemet är betydligt mer utbrett än så. Nu gäller det att förstå orsaken.
Runt millennieskiftet började det komma rapporter om kolonihäckande sjöfåglar som dog i förlamning mitt under häckningen utefter Östersjökusten. Gråtrutar, havstrutar, krickor och gravänder är några exempel på drabbade arter. Oroade personer som uppmärksammade händelserna hörde av sig till vår forskargrupp vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet. Rörde det sig om angrepp av bakterier eller virus? Eller handlade det om något miljögift? År 2004 började vi undersöka saken.
Ledtrådarna till vad som hänt fåglarna går tillbaka ända till 1970-talet. Då upptäckte man att många yngel dog ide kompensationsodlingar förlax och havsörings om finns ide vattenkraftsutbyggda svenska älvarna. Ungefär samtidigt upptäcktes samma problem hos vandrande laxfiskar i Nordamerika. Men någon förklaring fanns inte, och fram till 1990-talet gjordes inte mycket åt problemet annat än att dokumentera dess förekomst.
År 1994 prövade den kanadensiske forskaren John D. Fitzsimons att behandla sjuka laxyngel med vitamin B1 (tiamin), eftersom han tyckte att de symtom som laxynglen uppvisade innan de dog påminde mer om näringsbrist än om förgiftning. Det visade sig att överlevnaden ökade avsevärt. Kanske även sjöfåglarna led av tiaminbrist, resonerade vi – de lever ju i samma miljö som fiskarna.
Vi provade att behandla förlamade sjöfåglar – framför allt gråtrutar – med tiamin. Fåglarna fick injektioner med tiamin i bröstmuskeln och de allra flesta svarade positivt på behandlingen. Alla synliga symtom försvann hos de botade fåglarna. Några var dock så sjuka att de dog trots behandlingen, vilket inte är ovanligt vid långt gången tiaminbrist.
Efter att ha visat att det var tiaminbrist som drabbat fåglarna började vi kartlägga problemets omfattning och geografiska spridning. Vi undersökte till att börja med drygt 800 döende och döda fåglar som hittats i södra Sverige och kunde konstatera att mer än hälften av dem hade symtom på tiaminbrist. Bland de undersökta fåglarna fanns 36 arter, och tecken på tiaminbrist förekom hos 28 av dessa arter (78 procent). Flera olika typer av fåglar fanns med bland de drabbade arterna, till exempel trutar, måsar, gäss, änder, vadare, skarvar och rallar. Några av arterna – främst gråtrut, stare och ejder – undersöktes genom omfattande kemiska och biokemiska analyser, som alla visade att dessa arter led av tiaminbrist.
I vår senaste studie visar vi att tiaminbrist förekommer över stora delar av norra halvklotet – från Nordamerikas västkust till Östersjön, via de stora sjöarna på gränsen mellan USA och Kanada och via Atlanten och Island. Dessutom lägger vi ytter-
KOMPENSATIONSODLING
Vattenkraftsutbyggnaden av flera av våra svenska älvar har medfört att lax och havsöring inte längre kan nå sina ursprungliga lek- och uppväxtområden. Som kompensation är vatten kraftbolagen ålagda att odla och sätta ut lax och havsöring i dessa älvar. De odlade fiskarna vandrar efter utsättningen, precis som vildproducerad fisk, ut i hav eller sjö för tillväxt. ligare arter till den redan långa listan över drabbade djur, bland annat ål och blåmussla.
En annan mycket viktig upptäckt är att tiaminbristen förekommer episodiskt, det vill säga att den drabbar djuren under en tid i ett område, kanske något eller några år, varefter den tillfälligt försvinner och sedan återkommer. Det talar emot klassiska miljögifter som orsak till tiaminbristen, eftersom dessa inte varierar på det sättet i miljön.
Både den amerikanska och den europeiska ålens bestånd har minskat dramatiskt sedan 1980-talet. De låga nivåerna av tiamin i ålen kan vara en av orsakerna till att det i dag bara finns några enstaka procent kvar av de förr så stora ålbestånden.
På senare år har även blåmusslorna minskat på olika platser i Östersjön – och ejdern likaså. Vi har visat att ejderns tiaminbrist med största sannolikhet beror på för lite tiamin i blåmusslorna, ejderns huvudsakliga föda. Det är fullt möjligt att tiaminbristen har orsakat nedgången hos både ejder och blåmussla. Förklaringen skulle kunna finnas ett steg längre ner i näringskedjan – hos de plankton som musslorna äter. Detta återstår att undersöka.
Det är naturligtvis allvarligt när djur dör i sådan omfattning att bestånden minskar, som i fallet med gråtrutarna, ejdrarna och ålarna i Östersjön. Men vår forskning visar att tiaminbristen även har subletala effekter, det vill säga effekter som i sig inte är direkt dödliga men som ändå bidrar till att bestånden efter hand minskar.
1974
Första dokumenterade observationen av yngeldödlighet hos lax i Sverige. 1982
Första dokumenterade observationen i Sverige av begränsad dödlighet med typiska symtom hos fåglar i fält. 1994 Den kanadensiske forskaren John D. Fitzsimons upptäcker att behandling med höga doser av tiamin räddar laxyngel från att dö. Upptäckten publiceras 1995. 1998 Vår forskargrupp visar att injektion av den normala fysiologiska mängden av tiamin i laxägg med tiaminbrist räddar ynglen från att dö. 2000 Första rapporterna om typiska symtom och omfattande dödlighet bland kolonihäckande sjöfåglar under häckningstiden i Sverige. ”Fågeldöden” blir ett begrepp. 2004 Vår forskargrupp vid Stockholms universitet börjar arbeta heltid med att undersöka tiaminbristen hos vilda djur. Första artikeln som biokemiskt och systematiskt påvisar tiaminbrist hos fåglar i Europa. Första artikeln som visar att tiaminbrist förekommer hos vilda djur över stora delar av norra halvklotet.
2009 2016