FRÅGOR + SVAR Är smar­ta per­so­ner mer dep­pi­ga?

Forskning & Framsteg - - Augusti/2017 -

Om man är väl­digt in­tel­li­gent och har lätt för att lä­ra, kan det le­da till de­pres­sion?

Tack för din frå­ga, som jag får li­te nu och då. Det tycks fin­nas en dif­fus upp­fatt­ning om att högt in­tel­li­gen­ta per­so­ner har en hög re­a­li­tets­an­pass­ning och ser hur il­la det är ställt i värl­den och där­för drab­bas av psy­kisk ohäl­sa, till ex­em­pel de­pres­sion. Det är möj­ligt att de ser värl­den med skar­pa ögon och ut­an dim­syn, men väl­gjor­da stu­di­er ger vid han­den att högin­tel­li­gen­ta mer säl­lan är de­pri­me­ra­de än de med läg­re be­gåv­ning. Hög be­gåv­ning tycks sna­ra­re skyd­da mot psy­ki­a­trisk ­sjuk­dom.

För att va­ra tyd­lig: Visst kan man bli de­pri­me­rad som högin­tel­li­gent, men i jäm­fö­rel­se med per­so­ner med läg­re in­tel­li­gens sker det i mind­re ut­sträck­ning. Ett visst stöd finns dä­re­mot för att kre­a­ti­vi­tet, som in­te är det­sam­ma som in­tel­li­gens, kan kopp­las till en nå­got för­höjd risk att drab­bas av psy­kisk ohäl­sa. Or­saks­sam­ban­den är in­te kla­ra och kre­a­ti­vi­tet är svårt att de­fi­ni­e­ra, men bi­po­lär sjuk­dom åter­finns till ex­em­pel i nå­got stör­re ut­sträck­ning än för­vän­tat hos per­so­ner som har ex­em­pel­vis konst­när­li­ga och ve­ten­skap­li­ga yr­ken, en­ligt vis­sa stu­di­er. /Bo Me­lin, pro­fes­sor i ­ar­bets­psy­ko­lo­gi, Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet

?

Jor­dens snurr änd­ras när isar­na smäl­ter

Hur kom­mer jor­dens ro­ta­tion och jordax­elns lut­ning att på­ver­kas om hav­s­ni­vån höjs på grund av kli­mat­för­änd­ring­ar? Vi skul­le väl få en helt an­norlun­da för­del­ning av jor­dens mas­sa, ef­tersom an­de­lar­na land och vat­ten är oli­ka på nor­ra och söd­ra halv­klo­tet? /Torsten Jepps­son

Jordax­elns lut­ning mot so­len, som är cir­ka 23,4°, på­ver­kas in­te av mass­för­flytt­ning­ar. Dä­re­mot änd­ras dess lä­ge i jord­klo­tet, det vill sä­ga po­ler­nas po­si­tion på jor­dy­tan. När en oba­lans upp­står för­änd­ras jor­dens ro­ta­tion för att åter­stäl­la sym­me­trin i mass­för­del­ning­en. På jor­dy­tan upp­fat­tar vi det­ta som att po­ler­na flyt­tar sig – men egent­li­gen är det jord­klo­tet som ruc­kas, ­me­dan jordax­eln be­hål­ler sin lut­ning i rym­den.

Re­la­tivt jor­dy­tan rör sig nord­po­len cir­ka tio cen­ti­me­ter per år. Un­der många de­cen­ni­er har det skett i rikt­ning mot öst­ra Ka­na­da, men se­dan drygt tio år rör sig nord­po­len i stäl­let mot Fin­land. Hu­vud­or­sa­ken till po­ler­nas rö­rel­se i dag är en kom­bi­na­tion av land­höj­ning­en och den på­gåen­de is­av­smält­ning­en, som har ac­ce­le­re­rat un­der de se­nas­te 20 åren.

Smält­vatt­net fyl­ler

på världs­ha­ven, men var mas­san till slut ham­nar be­ror på en rad fak­to­rer. Att för­ut­sä­ga hur fort­sat­ta kli­mat­för­änd­ring­ar kan på­ver­ka jordax­eln är där­för svårt. Pro­blem som kom­pli­ce­rar ut­räk­ning­en är bland an­nat att jor­den är elas­tisk och de­for­me­ras un­der en ökad last, att den­na de­for­me­ring sker suc­ces­sivt, att ekva­tor­bu­ken kom­mer att för­änd­ras samt att sto­ra mas­sor – som in­landsi­sar och hav – har så be­ty­dan­de egen gra­vi­ta­tion att även det på­ver­kar ut­fal­let. Dess­utom spe­lar kon­ti­nen­ter­nas vat­ten­ut­byte med ha­ven – net­to av ne­der­börd och av­rin­ning – en över­ras­kan­de stor roll.

Vad gäl­ler frå­gan om ro­ta­tions­has­tig­het är lä­get snar­likt. Vi kan vis­ser­li­gen vän­ta oss att ökad av­smält­ning kom­mer att in­ver­ka på jor­dens ro­ta­tion. Men kom­plexa pro­ces­ser i jor­dens in­re, i form av väx­el­ver­kan mel­lan man­teln och den ­fly­tan­de kär­nan, har stör­re och en hit­tills helt överskug­gan­de be­ty­del­se. /Hans-ge­org Scher­neck, ­fors­ka­re vid On­sa­la rymdob­ser­va­to­ri­um, Chal­mers

Hur på­ver­kas min­net av can­cer­be­hand­ling­en? Can­cer är en folk­sjuk­dom. Väl­digt många män­ni­skor har nå­gon gång be­hand­lats med cell­gif­ter. På­ver­kar det åld­ran­de och min­ne se­na­re i li­vet?

/Publik­frå­ga från Hjärndagen

Det är gläd­jan­de att can­cer­be­hand­ling­ar­na har bli­vit allt bätt­re och att vi har allt fler can­cerö­ver­le­va­re, även i den äld­re be­folk­ning- en. Bak­si­dan är att fler män­ni­skor le­ver med följd­till­stånd och följd­sjuk­do­mar från sin can­cer­be­hand­ling. Ned­satt tan­ke­för­må­ga, vil­ket in­klu­de­rar min­ne, är en av des­sa oöns­ka­de kon­se­kven­ser.

Be­hand­lingsar­se­na­len vid can­cer om­fat­tar ki­rur­gi, strål­be­hand­ling, cell­gif­ter, bi­o­lo­gis­ka lä­ke­me­del och hor­mon­lä­ke­me­del. Al­la des­sa be­hand­ling­ar – samt den psy­kis­ka be­last­ning­en som det in­ne­bär att drab­bas av svår sjuk­dom – kan tän­kas på­ver­ka tan­ke­för­må­gan. För ki­rur­gi med långa ope­ra­tio­ner kan nar­ko­sen på­ver­ka hjär­nan. Strål­be­hand­ling av hjär­nan, in­te minst hos unga in­di­vi­der, kan le­da till ett livs­långt han­di­kapp. Vis­sa ty­per av cell­gif­ter, bi­o­lo­gis­ka lä­ke­me­del och hor­mon­lä­ke- me­del kan på­ver­ka hjär­nan bå­de di­rekt och in­di­rekt.

Be­grep­pet ”ke­mo­hjär­na” ( che­mo brain) be­teck­nar de kog­ni­ti­va och psy­kis­ka sym­tom som man fun­nit hos vis­sa pa­ti­en­ter som fått cell­gifts­be­hand­ling. Dit hör sämre språk­lig för­må­ga, min­nes­pro­blem, or­kes­lös­het, för­säm­rad mo­to­rik samt en käns­la av att va­ra men­talt ­av­trub­bad. Hos äld­re pa­ti­en­ter kan det­ta sam­ver­ka med och för­stär­ka bil­den av ­ål­ders­re­la­te­ra­de för­änd­ring­ar.

Ris­ken att få ke­mo­hjär­na har un­der­sökts bå­de i djur­stu­di­er och hos pa­ti­en­ter. Flest stu­di­er har gjorts på kvin­nor med bröst­can­cer, där även hor­mon­be­hand­ling ges, vil­ket gör det svårt att skil­ja på ef­fek­ter­na av cell­ gif­ter och hor­mon­lä­ke­me­del. I en upp­följ­ning av män som bo­tats från te­sti­kel­can­cer med cell­gif­ter har vi kun­nat be­kräf­ta att ned­satt tan­ke­för­må­ga, spe­ci­ellt vad gäl­ler att an­vän­da språ­ket, kan drab­ba män som fått fem el­ler fler om­gång­ar av cell­gifts­be­hand­ling. Ett visst cell­gift (ifos­fa­mid), som även kan på­ver­ka hjär­nan på kort sikt, be­döm­des va­ra en tro­lig för­kla­ring till pro­ble­men.

And­ra stu­di­er vi­sar att ned­satt tan­ke­för­må­ga främst märks di­rekt ef­ter av­slu­tad be­hand­ling och av­tar över tid. Ef­fek­ter­na be­ror ock­så på typ och mängd av cell­gift.

En stu­die grun­dad på det svens­ka tvillingre­gist­ret vi­sar att bo­ta­de can­cer­pa­ti­en­ter lö­per ökad risk för de­mens­sjuk­dom se­na­re i li­vet. Stu­di­en ger dock in­te svar på vil­ken del av can­cer­be­hand­ling­en som främst ökar ris­ken.

Även om en be­hand­ling kan på­ver­ka vår tan­ke­för­må­ga un­der åld­ran­det, så mås­te den­na risk na­tur­ligt­vis vär­de­ras i re­la­tion till att be­hand­ling­en kan bo­ta från can­cer. Med fram­ti­da forsk­ning hop­pas vi ut­veck­la be­hand­lings­me­to­der som bo­tar ut­an risk för för­säm­ring­ar av tan­ke­för­må­gan hos den som över­le­ver sin can­cer. /Boo Jo­hans­son, pro­fes­sor i psy­ko­lo­gi, särskilt ­åld­ran­dets psy­ko­lo­gi, Gö­te­borgs ­uni­ver­si­tet, Gun­nar Ste­i­neck, pro­fes­sor i kli­nisk can­ce­re­pi­de­mi­o­lo­gi, Gö­te­borgs uni­ver­si­tet

”Vis­sa ty­per av ­cell­gif­ter, bi­o­lo­gis­ka lä­ke­me­del och hor­mon­lä­ke­me­del kan på­ver­ka hjär­nan bå­de di­rekt och in­di­rekt.”

Jordax­eln be­hål­ler sin lut­ning när jord­klo­tets mas­sa om­för­de­las – men po­ler­na flyt­tar sig.

Be­hand­ling med kraf­ti­ga lä­ke­me­del kan le­da till ”ke­mo­hjär­na”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.