FRÅGOR + SVAR Är smarta personer mer deppiga?

Om man är väldigt intelligent och har lätt för att lära, kan det leda till depression?

Tack för din fråga, som jag får lite nu och då. Det tycks finnas en diffus uppfattning om att högt intelligenta personer har en hög realitetsanpassning och ser hur illa det är ställt i världen och därför drabbas av psykisk ohälsa, till exempel depression. Det är möjligt att de ser världen med skarpa ögon och utan dimsyn, men välgjorda studier ger vid handen att högintelligenta mer sällan är deprimerade än de med lägre begåvning. Hög begåvning tycks snarare skydda mot psykiatrisk sjukdom.

För att vara tydlig: Visst kan man bli deprimerad som högintelligent, men i jämförelse med personer med lägre intelligens sker det i mindre utsträckning. Ett visst stöd finns däremot för att kreativitet, som inte är detsamma som intelligens, kan kopplas till en något förhöjd risk att drabbas av psykisk ohälsa. Orsakssambanden är inte klara och kreativitet är svårt att definiera, men bipolär sjukdom återfinns till exempel i något större utsträckning än förväntat hos personer som har exempelvis konstnärliga och vetenskapliga yrken, enligt vissa studier. /Bo Melin, professor i arbetspsykologi, Karolinska institutet

?

Jordens snurr ändras när isarna smälter

Hur kommer jordens rotation och jordaxelns lutning att påverkas om havsnivån höjs på grund av klimatförändringar? Vi skulle väl få en helt annorlunda fördelning av jordens massa, eftersom andelarna land och vatten är olika på norra och södra halvklotet? /Torsten Jeppsson

Jordaxelns lutning mot solen, som är cirka 23,4°, påverkas inte av massförflyttningar. Däremot ändras dess läge i jordklotet, det vill säga polernas position på jordytan. När en obalans uppstår förändras jordens rotation för att återställa symmetrin i massfördelningen. På jordytan uppfattar vi detta som att polerna flyttar sig – men egentligen är det jordklotet som ruckas, medan jordaxeln behåller sin lutning i rymden.

Relativt jordytan rör sig nordpolen cirka tio centimeter per år. Under många decennier har det skett i riktning mot östra Kanada, men sedan drygt tio år rör sig nordpolen i stället mot Finland. Huvudorsaken till polernas rörelse i dag är en kombination av landhöjningen och den pågående isavsmältningen, som har accelererat under de senaste 20 åren.

Smältvattnet fyller

på världshaven, men var massan till slut hamnar beror på en rad faktorer. Att förutsäga hur fortsatta klimatförändringar kan påverka jordaxeln är därför svårt. Problem som komplicerar uträkningen är bland annat att jorden är elastisk och deformeras under en ökad last, att denna deformering sker successivt, att ekvatorbuken kommer att förändras samt att stora massor – som inlandsisar och hav – har så betydande egen gravitation att även det påverkar utfallet. Dessutom spelar kontinenternas vattenutbyte med haven – netto av nederbörd och avrinning – en överraskande stor roll.

Vad gäller frågan om rotationshastighet är läget snarlikt. Vi kan visserligen vänta oss att ökad avsmältning kommer att inverka på jordens rotation. Men komplexa processer i jordens inre, i form av växelverkan mellan manteln och den flytande kärnan, har större och en hittills helt överskuggande betydelse. /Hans-georg Scherneck, forskare vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers

Hur påverkas minnet av cancerbehandlingen? Cancer är en folksjukdom. Väldigt många människor har någon gång behandlats med cellgifter. Påverkar det åldrande och minne senare i livet?

/Publikfråga från Hjärndagen

Det är glädjande att cancerbehandlingarna har blivit allt bättre och att vi har allt fler canceröverlevare, även i den äldre befolkning- en. Baksidan är att fler människor lever med följdtillstånd och följdsjukdomar från sin cancerbehandling. Nedsatt tankeförmåga, vilket inkluderar minne, är en av dessa oönskade konsekvenser.

Behandlingsarsenalen vid cancer omfattar kirurgi, strålbehandling, cellgifter, biologiska läkemedel och hormonläkemedel. Alla dessa behandlingar – samt den psykiska belastningen som det innebär att drabbas av svår sjukdom – kan tänkas påverka tankeförmågan. För kirurgi med långa operationer kan narkosen påverka hjärnan. Strålbehandling av hjärnan, inte minst hos unga individer, kan leda till ett livslångt handikapp. Vissa typer av cellgifter, biologiska läkemedel och hormonläke- medel kan påverka hjärnan både direkt och indirekt.

Begreppet ”kemohjärna” ( chemo brain) betecknar de kognitiva och psykiska symtom som man funnit hos vissa patienter som fått cellgiftsbehandling. Dit hör sämre språklig förmåga, minnesproblem, orkeslöshet, försämrad motorik samt en känsla av att vara mentalt avtrubbad. Hos äldre patienter kan detta samverka med och förstärka bilden av åldersrelaterade förändringar.

Risken att få kemohjärna har undersökts både i djurstudier och hos patienter. Flest studier har gjorts på kvinnor med bröstcancer, där även hormonbehandling ges, vilket gör det svårt att skilja på effekterna av cell gifter och hormonläkemedel. I en uppföljning av män som botats från testikelcancer med cellgifter har vi kunnat bekräfta att nedsatt tankeförmåga, speciellt vad gäller att använda språket, kan drabba män som fått fem eller fler omgångar av cellgiftsbehandling. Ett visst cellgift (ifosfamid), som även kan påverka hjärnan på kort sikt, bedömdes vara en trolig förklaring till problemen.

Andra studier visar att nedsatt tankeförmåga främst märks direkt efter avslutad behandling och avtar över tid. Effekterna beror också på typ och mängd av cellgift.

En studie grundad på det svenska tvillingregistret visar att botade cancerpatienter löper ökad risk för demenssjukdom senare i livet. Studien ger dock inte svar på vilken del av cancerbehandlingen som främst ökar risken.

Även om en behandling kan påverka vår tankeförmåga under åldrandet, så måste denna risk naturligtvis värderas i relation till att behandlingen kan bota från cancer. Med framtida forskning hoppas vi utveckla behandlingsmetoder som botar utan risk för försämringar av tankeförmågan hos den som överlever sin cancer. /Boo Johansson, professor i psykologi, särskilt åldrandets psykologi, Göteborgs universitet, Gunnar Steineck, professor i klinisk cancerepidemiologi, Göteborgs universitet

”Vissa typer av cellgifter, biologiska läkemedel och hormonläkemedel kan påverka hjärnan både direkt och indirekt.”