När ska fe­ta barn ope­re­ras?

Svens­ka fors­ka­re ­ope­re­rar 13-åring­ar med svår fet­ma för att ­hjäl­pa dem att gå ner i vikt. Me­to­den är ef­fek­tiv, men ingrep­pet kan le­da till – även se­na­re i li­vet. KOMPL IK AT IONER Frå­gan är hur långt ner i åld­rar­na det är rim­ligt att ta till ki­rur­gi.

Forskning & Framsteg - - Augusti/2017 - Av SARA NILSSON Fo­to ANT­HO­NY SERHOLT

Da­ja­na Mda­lal gick i låg­sta­di­et när hon för förs­ta gång­en blev upp­märk­sam­mad för sin vikt. En skolskö­ters­ka be­rät­ta­de om tall­riks­mo­del­len och hen­nes för­äld­rar bad lä­ra­ren att se till att hon ba­ra tog en por­tion av ma­ten i mat­sa­len.

– Det var in­te ro­ligt, man vil­le ju va­ra som al­la and­ra. Jag blev led­sen, men för­sök­te nog gö­ra som de sa, sä­ger Da­ja­na Mda­lal.

Men rå­den hjälp­te in­te. Och upp­re­pa­de för­ma­ning­ar om att äta mind­re och rö­ra sig mer gav skuld­käns­lor sna­ra­re än re­sul­tat.

– Vi har tes­tat en mas­sa sa­ker, jag och mi­na för­äld­rar. Var­je gång har jag tänkt att nu fun­ge­rar det nog, men det är in­te så lätt som vis­sa tror. Det är in­te ba­ra att äta nyt­tigt och springa. Jag gil­la­de sko­lid­rot­ten, spe­la­de fot­boll, äls­ka­de det och var grym på det, men var tvung­en att slu­ta för att jag fick för ont i knä­na, sä­ger Da­ja­na Mda­lal.

Hon be­skri­ver sin upp­växt som jät­te­bra. Hon har ald­rig bli­vit mob­bad för sin vikt, haft fi­na vän­ner och bra be­tyg i sko­lan.

Men Da­ja­na Mda­lal har all­tid va­rit stör­re än de and­ra. Via vård­cen­tra­len fick hon en re­miss till obe­si­tas­mot­tag­ning­en vid Drott­ning Sil­vi­as barn- och ung­doms­sjuk­hus i Gö­te­borg. Här er­bjöds hon så små­ning­om en ope­ra­tion för att för­mins­ka mag­säc­ken. Da­ja­na Mda­lal var då 17 år och väg­de 122 ki­lo.

– Det var in­te kul att be­rät­ta för mam­ma att det ha­de gått så långt. Men ef­ter myc­ket re­se­arch kän­de jag att ope­ra­tion var rätt. Jag vil­le le­va och nju­ta av mitt liv – jag njöt när jag spe­la­de fot­boll och en­da sät­tet att kom­ma till­ba­ka dit var att gå ner i vikt. Ope­ra­tion var en­da lös­ning­en, jag ha­de för­sökt allt an­nat, sä­ger Da­ja­na Mda­lal.

I Sve­ri­ge ge­nom­förs fet­ma­ki­rur­gi nor­malt in­te på per­so­ner un­der 18 år. Men spor­ra­de av go­da re­sul­tat på vux­na star­ta­de svens­ka fors­ka­re år 2006 en stu­die för att un­der­sö­ka ef­fek­ten av att ope­re­ra ung­do­mar med svår fet­ma med så kal­lad gast­risk by­pass. Ope­ra­tio­nen görs med titt­hål­ski­rur­gi och in­ne­bär att mag­säc­ken av­de­las så att tunn­tar­men i stäl­let kopp­las till en li­ten mag­säcks­fic­ka strax un­der mat­stru­pen.

– Vi såg att den här me­to­den fun­ge­rar bra på unga vux­na, sam­ti­digt som det in­te finns någ­ra lång­sik­tigt ef­fek­ti­va be­hand­lingsal­ter­na­tiv för ung­do­mar med svår fet­ma, sä­ger Torsten Ol­bers, över­läka­re vid ki­rur­gis­ka kli­ni­ken på Sahl­grens­ka uni­ver­si­tets­sjuk­hu­set i Gö­te­borg och hu­vud­an­sva­rig för stu­di­en.

I dag byg­ger stan­dard­be­hand­ling­en av över­vik­ti­ga barn och ung­do­mar i förs­ta hand på livsstils­för­änd­ring, med hjälp av råd­giv­ning om kost och fy­sisk ak­ti­vi­tet el­ler be­te­en­de­te­ra­pi. Lä­ke­me­del an­vänds i un­dan­tags­fall som ett kom­ple­ment vid svår fet­ma hos ung­do­mar, till ex­em­pel or­listat som mins­kar tar­mens för­må­ga att ta upp fett från ma­ten. För att lyc­kas bör in­sat­ser­na sät­tas in ti­digt.

– Lång­tidsef­fek­ten är myc­ket då­lig av livsstils­be­hand­ling­ar hos över­vik­ti­ga ton­å­ring­ar. Någ­ra lyc­kas gå ner i vikt, men de går of­ta upp gans­ka snart igen. För dem som bli­vit rik­tigt sto­ra är det of­ta väl­digt svårt, sä­ger Eva Gro­nowitz, barn­sjuk­skö­ters­ka vid

Cent­rum för pe­di­a­trisk till­växt­forsk­ning på Drott­ning Sil­vi­as bar­noch ung­doms­sjuk­hus i Gö­te­borg och ko­or­di­na­tor för stu­di­er­na om ki­rur­gi vid barn­fet­ma.

Ris­ken är allt­så stor att den som har fet­ma i ung­dom­så­ren fort­sät­ter att ha det som vux­en. Fet­man ökar ris­ken för ex­em­pel­vis led­be­svär, högt blod­tryck, höga blod­fet­ter och se­na­re vis­sa can­cer­sjuk­do­mar, typ 2-di­a­be­tes och för­kor­tad livs­längd. Till det kom­mer of­ta psy­ko­so­ci­a­la pro­blem för den unga människan, som iso­le­ring, då­lig själv­käns­la och de­pres­sion.

I år pub­li­ce­ra­des en femårsupp­följ­ning av 81 ung­do­mar i ål­dern 13–18 år, som ope­re­rats med gast­risk by­pass åren 2006–09 i den Gö­te­borgs­led­da stu­di­en. Ge­nom­snitts­ål­dern var drygt 16 år, del­ta­gar­na väg­de i ge­nom­snitt 132,8 ki­lo och ha­de ett ge­nom­snitt­ligt BMI på un­ge­fär 45.

– Det här är barn som är väl­digt sto­ra. De har of­ta svårt att rö­ra sig, har ont i le­der­na och blir lätt and­fåd­da. Många får and­nings­up­pe­håll un­der nat­ten och är stän­digt tröt­ta. Of­ta har de en pro­ble­ma­tisk skol­gång med mobb­ning och ut­an­för­skap, sä­ger Eva Gro­nowitz.

För att få del­ta i stu­di­en kräv­des att per­so­nen ha­de ett BMI på över 40 (el­ler över 35 med fet­ma­re­la­te­rad sam­sjuk­lig­het), ha­de kom­mit en bit in i pu­ber­te­ten (minst tre på den fem­gra­di­ga Tan­nerska­lan som mä­ter fy­sisk ut­veck­ling), pas­se­rat max­i­mal till­växt­has­tig­het och gått i or­di­na­rie vikt­be­hand­ling minst ett år.

Fem år ef­ter ope­ra­tio­nen väg­de de ope­re­ra­de ung­do­mar­na i ge­nom­snitt 36,8 ki­lo mind­re och ha­de mins­kat sitt BMI med 13,1 en­he­ter. Fö­re­koms­ten av höga blod­fet­ter, högt blod­tryck och tec­ken på di­a­be­tes mins­ka­de.

Som jäm­fö­rel­se an­vän­des re­gis­ter­da­ta från ung­do­mar med ex­trem fet­ma som fått kon­ven­tio­nell be­hand­ling, samt en grupp vux­na som ge­nom­gått gast­risk by­pass vid sjuk­hu­set un­der sam­ma tid. Ung­do­mar­na som in­te ha­de ope­re­rats öka­de sin vikt med i ge­nom­snitt tio pro­cent och sitt BMI med 3,3 en­he­ter un­der femårs­pe­ri­o­den.

– Hu­vud­slut­sat­sen är att ton­å­ring­ar går ner i vikt och för­bätt­rar sin häl­sa och fy­sis­ka funk­tion li­ka myc­ket som vux­na som ge­nom­går en gast­risk by­pass, och att de to­le­re­rar ope­ra­tio­nen li­ka bra, sä­ger Torsten Ol­bers.

Men ingrep­pet var in­te pro­blem­fritt. Var fjär­de ope­re­rad ton­å­ring drab­ba­des av kom­pli­ka­tio­ner som kräv­de en ny ope­ra­tion in­om fem år. Plastik­ki­rur­gi var då in­te in­räk­nat.

Un­ge­fär hälf­ten av de nya ope­ra­tio­ner­na be­hand­la­de gall­sten, vil­ket ti­di­ga­re ob­ser­ve­rats vid kraf­tig vikt­ned­gång hos vux­na. Övri­ga ope­ra­tio­ner gäll­de tarm­vred, som var li­ka van­ligt bland ung­do­mar­na som hos vux­na ope­re­ra­de.

– Nu vet vi att vi kan mins­ka ris­ken för tarm­vred ge­nom att sy ihop de luc­kor som bil­das i bu­ken vid ope­ra­tio­nen. Men någ­ra pro­cent av pa­ti­en­ter­na kom­mer nog än­då att be­hö­va ope­re­ras igen, sä­ger Torsten Ol­bers.

Även gall­sten fö­re­byggs nu­me­ra med lä­ke­me­del ef­ter ope­ra­tio­nen.

Ef­ter en gast­risk by­pass blir krop­pen sämre på att ta upp vis­sa nä­rings­äm­nen. För att fö­re­byg­ga nä­rings­brist skul­le de ope­re­ra­de ung­do­mar­na ta mul­ti­vi­ta­mi­ner och mi­ne­ra­ler var­je dag. De kvinn­li­ga pa­ti­en­ter­na skul­le dess­utom ta järn­till­skott.

Trots det­ta drab­ba­des 72 pro­cent av de ope­re­ra­de ung­do­mar­na av nå­gon nä­rings­brist – van­li­gast var brist på D-vi­ta­min och järn. Här be­hö­ver vår­dens in­sat­ser bli bätt­re, kon­sta­te­rar Torsten Ol­bers:

– Vi har fått stör­re med­ve­ten­het om att det in­te räc­ker att ba­ra sä­ga till ung­do­mar­na att ta si­na till­skott. Vi mås­te föl­ja det när­ma­re och gö­ra till­skot­ten lät­ta­re att ta. Men bris­ter fö­re­kom ock­så hos en stor an­del av ung­do­mar­na som in­te ope­re­ra­des.

En vik­tig frå­ga som stu­de­ras vi­da­re är hur D-vi­ta­min­bris­ten på­ver­kar ben­tät­he­ten, som mins­kar i och med vikt­ned­gång­en ef­ter ope­ra­tio­nen.

I den ope­re­ra­de grup­pen som hel­het var allt­så vikt­minsk­ning­en jäm­för­bar med vikt­ned­gång­en hos ope­re­ra­de vux­na. Men nio av ung­do­mar­na gick ba­ra ner mind­re än tio pro­cent i vikt, och vid upp­följ­ning­en ef­ter fem år nåd­de ba­ra 37 pro­cent av de ope­re­ra­de ett BMI un­der grän­sen för fet­ma. Pro­blem med sen viktå­ter­upp­gång har bör­jat upp­märk­sam­mas även bland vux­na ope­re­ra­de. Men Torsten Ol­bers an­ser att en ope­ra­tion kan va­ra lyc­kad även om den in­te le­der till ett nor­malt BMI.

– Vi kan sä­kert gö­ra mer för att hjäl­pa ung­do­mar­na med livsstilsom­lägg­ning­en ef­ter ope­ra­tio­nen. Men näs­tan al­la häl­so­vins­ter, som mins­kad risk för stro­ke och di­a­be­tes, får man re­dan vid 15–20 pro­cents vikt­ned­gång, sä­ger han.

Fö­re ope­ra­tio­nen måd­de många ung­do­mar i stu­di­en psy­kiskt sämre än nor­malt för ål­dern. Det vi­sar re­sul­tat av Kaj­sa Järv­holm, psy­ko­log vid Bar­nö­ver­vikt­sen­he­ten på Skå­nes uni­ver­si­tets­sjuk­hus i Mal­mö och fors­ka­re vid Lunds uni­ver­si­tet, som har un­der­sökt del­ta­gar­nas psy­kis­ka häl­sa. De rap­por­te­ra­de ex­em­pel­vis mer ång­est, de­pres­sion och ils­ka samt en för­säm­rad själv­bild.

Fy­ra må­na­der ef­ter ope­ra­tio­nen måd­de de all­ra fles­ta bätt­re och var väl­digt nöj­da över att ha ge­nom­fört ingrep­pet. Även vid tvåårsupp­följ­ning­en måd­de de fles­ta på­tag­ligt bätt­re och rap­por­te­ra­de en psy­kisk häl­sa jäm­för­bar med and­ra ung­do­mar i sam­ma ål­der.

Men det gäll­de in­te al­la. Näs­tan en av fem, 19 pro­cent, upp­gav att de var de­pri­me­ra­de och 13 pro­cent rap­por­te­ra­de sym­tom mot­sva­ran­de svår de­pres­sion. Det fö­re­kom två själv­mords­för­sök, och 14 pro­cent av de ope­re­ra­de ung­do­mar­na ha­de själv­mordstan­kar.

– För det sto­ra fler­ta­let ung­do­mar tycks det för­del­ak­tigt för de­ras psy­kis­ka häl­sa att ope­re­ras. Men hos en mind­re grupp finns på­tag­lig psy­kisk ohäl­sa ef­teråt. I dag vet vi in­te hur stor den grup­pen ha­de va­rit om man in­te ha­de ope­re­rat, ef­tersom det här in­te var en ran­do­mi­se­rad stu­die med jäm­för­ba­ra kon­trol­ler, sä­ger Kaj­sa Järv­holm.

Sjuk­skö­ters­kan Eva Gro­nowitz råd­gör med en 16-årig flic­ka som väger drygt 150 ki­lo och har ett BMI på cir­ka 50.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.