Vi ska inte tro på vetenskapen
rets bokmässa i Göteborg kommer för de flesta att förknippas med författarbojkott och demonstrerande nazister. Jag är inget undantag. Men min största upplevelse var ett samtal om universum.
Bokmässan är en fantastisk hybrid. Här möts kultur och kommers, bildning och marknadsföring, vetenskap och tro. Jag har varit där i minst 20 år och lär mig alltid något nytt, möter någon som rubbar min världsbild, kommer hem med en oväntad bok.
Men i år var mina förväntningar blandade. En del författare bojkottade den officiella mässan, flera alternativa mässor pågick samtidigt och en nazistorganisation hade fått demonstrationstillstånd. Det gick inte att medverka utan att välja en strategi för hur vi skulle ta avstånd från extremism och samtidigt värna yttrandefriheten.
Forskning & Framsteg valde att vara på plats, för att möta våra läsare och ge vårt bidrag till det folkbildningsevenemang som bokmässan kan vara. Jag försökte samtidigt att ignorera extremismen för att inte ge den ytterligare uppmärksamhet. Men det är märkligt svårt att inte uppmärksamma det som man inte vill uppmärksamma.
Så låt mig i stället berätta om min starkaste upplevelse på mässan. Det var ett scensamtal mellan Joanna Rose, Ulf Danielsson och Andrev Walden. Joanna Rose var i drygt 20 år redaktör på Forskning & Framsteg. Förra året gick hon i pension. Nu har hon gett ut boken Kosmiskt pussel: försöken att förstå universum ( läs mer på sidan 62).
Ulf Danielsson är professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet. Du har läst honom i Forskning & Framsteg, kanske hört honom på någon kunskapskryssning, eller sett honom tävla i tvprogrammet På spåret. Andrev Walden är frilans- journalist med ett brinnande intresse för vetenskap, särskilt astronomi. Han är också uppskattad krönikör i Aftonbladet. Det var en panel som borgade för ett intressant samtal.
Samtalet pågick i 45 minuter och handlade om de omvälvande upptäckterna inom astronomin de senaste decennierna: universums accelererande expansion och den mystiska mörka materian, om glömda kvinnliga pionjärer och om grupparbete kontra uppmärksammade genier.
Men rysningen och den verkliga höjdpunkten kom när Andrev Walden frågade om vetenskapen är vår tids berättelse. Är det vetenskapen vi nu ska sätta vår tilltro till, som ersätter till exempel religion eller ismer? Joanna Rose och Ulf Danielsson skakade båda på huvudet. Vetenskap är inget man tror på, svarade de. Det är ingen berättelse. Vetenskap är en metod.
Och så plockade Joanna Rose upp sin bok och läste en dikt av Wisława Szymborska, om det i Szymborskas ögon alltför pretentiösa ordet ”allt”.
Joanna menade att det är de som tror att det finns ett enkelt svar, en allomfattande teori, som marscherade i Göteborg. Vi andra, som är så många fler, vet att svaren är många och möjliga att ompröva. Eller med Ulf Danielssons ord: ”Att vi aldrig når det definitiva svaret är trösterikt. Det betyder att vi alltid kommer att ha något att sträva efter.”
Och att Forskning & Framsteg alltid kommer att ha något att skriva om.