För bar­nen är

Av CHRISTI­NE PERS­SON OSOWSKI & YLVA MATTS­SON SYDNER Fo­to JANN LIPKA

Forskning & Framsteg - - Teknik -

FORSK­NING M IT T PÅ BOR­DET

Un­der hös­ten 2016 pre­sen­te­ra­des projektet på bak­si­dan av mjölk­pa­ket.

tan­det hand­lar in­te ba­ra om kropps­lig över­lev­nad och hälsa – det har även en vik­tig so­ci­al funk­tion i vå­ra liv. Där­för har vi ve­lat stu­de­ra hur barn upp­fat­tar mål­ti­den. Stu­di­en är ett sam­ar­be­te mel­lan Forsk­ning & Fram­steg och In­sti­tu­tio­nen för kost­ve­ten­skap vid Uppsa­la uni­ver­si­tet.

Frå­gor­na var öp­pet for­mu­le­ra­de, och det stod del­ta­gar­na fritt att skri­va om vil­ka mål­ti­der de vil­le. Trots det­ta skrev prak­tiskt ta­get al­la barn om fa­mil­je­mål­ti­der och näs­tan ute­slu­tan­de gjor­de de det i po­si­ti­va or­da­lag.

Barn och unga äter i re­gel med fa­mil­je­med­lem­mar. Pre­cis som fram­kom­mit i fler­ta­let ti­di­ga­re stu­di­er om barn och ung­do­mar så är det tyd­ligt att fa­mil­je­mål­ti­den är barns och ung­do­mars ide­al. Mål­ti­den bi­drar till ge­men­skap. Det är myc­ket ovan­ligt att äta en­sam, fram­för tv:n el­ler att an­vän­da en surf­plat­ta när man äter. Det fö­re­kom en­dast i en­sta­ka fall. Stäm­ning­en vid mål­ti­der­na har mesta­dels om­nämnts i po­si­ti­va or­da­lag som bra el­ler god, trev­lig, glad och my­sig.

Mål­ti­den fyl­ler en so­ci­al funk­tion för fa­mil­jen, där det ges till­fäl­le att pra­ta med varand­ra. Det­ta är ett sär­skilt in­tres­sant re­sul­tat ef­tersom det med jäm­na mel­lan­rum ifrå­ga­sätts om vi fort­fa­ran­de äter ge­men­sam­ma fa­mil­je­mål­ti­der. Den­na oro är dock på in­tet sätt ny. Fak­tum är att re­dan en ame­ri­kansk stu- die från 1920-ta­let vitt­na­de om svå­rig­he­ten att upp­rätt­hål­la ge­men­sam­ma fa­mil­je­mål­ti­der. Forsk­ning vi­sar emel­ler­tid att fa­mil­jer vär­de­sät­ter fa­mil­je­mål­ti­den och gör sitt yt­ters­ta för att äta till­sam­mans.

Hur kan då en mål­tid se ut i Sve­ri­ge på 2010-ta­let? Un­der­sök­ning­en kan in­te be­läg­ga nå­got en­ty­digt möns­ter av maträt­ter. Det är en re­la­tivt stor sprid­ning mel­lan livs­me­del som fisk, kött och få­gel samt ve­ge­ta­risk mat. Bland de rät­ter som har ser­ve­rats nämns pas­ta­rät­ter, vil­ket man kanske för­vän­tar sig hos barn­fa­mil­jer, till ex­em­pel kött­färs­sås och spa­get­ti, ma­ka­ro­ner med till­be­hör, pas­tagra­täng samt la­sag­ne. An­nan mat som van­li­gen för­knip­pas med barn­fa­mil­jer, som ham­bur­ga­re och tacos, fö­re­kom­mer säl­lan – och piz­za in­te alls. Dess­utom var hämt­mat ovan­ligt.

Bland de rät­ter som ser­ve­ras fö­re­kom­mer även mer tra­di­tio­nell svensk hus­mans­kost, som fisk och po­ta­tis, pytt i pan­na, blod­pud­ding med bacon, gry­ta på hög­rev, ugns­pann­ka­ka med fläsk el­ler bacon samt rät­ter med till­be­hör som rot­mos och dill­stu­vad po­ta­tis.

Pla­ne­ring, tillag­ning och ser­ve­ring ut­förs till störs­ta de­len av mam­mor­na. Des­sa om­nämns un­ge­fär dub­belt så of­ta som pap­por­na när det gäl­ler ar­be­tet med mål­ti­der­na. Fle­ra av be­rät­tel­ser­na vi­sar dock på ex­em­pel där ar­be­tet med mål­ti­der­na för­de­las mel­lan fle­ra fa­mil­je­med­lem­mar. I en del be­skriv­ning­ar del­tar bar­nen i allt från duk­ning till mat­lag­ning. Pap­por­na om­nämns ock­så i ar­be­tet med maten, även om pap­por­na in­te fö­re­kom­mer li­ka of­ta som mam­mor­na.

Att män ser det som själv­klart att del­ta i ar­be­tet med mat­lag­ning­en har vi­sats i en svensk av­hand­ling från 2016. De män som del­tog i in­ter­vju­er­na som av­hand­ling­en ba­se­ra­des på såg det som na­tur­ligt med de­lat an­svar för det mer var­dag­li­ga ar­be­tet med maten. Det­ta gäll­de även om ar­be­tet an­sågs trå­kigt, vil­ket är ett re­sul­tat som skil­jer sig från ti­di­ga­re forsk­ning, som sna­ra­re fram­hål­ler att män la­gar mat av rent

”Gär­na nå­gon god fisk. Som vi äter hem­ma på kväl­len. Mam­ma la­gar och ser­ve­rar gär­na och AL­LA gil­lar maten och äter i lugn och ro och vi har det trevligt.”

nöje. Hi­sto­riskt sett är dock det mat­re­la­te­ra­de ar­be­tet i hem­met hu­vud­sak­li­gen en kvinn­lig do­män. Siff­ror från Sta­tis­tis­ka central­by­rån vi­sar ock­så att kvin­nor alltjämt ut­för den störs­ta de­len av hus­hålls­ar­be­tet i hem­met, även om män­nen har ökat den tid som de läg­ger på hus­hålls­ar­be­te som städ­ning och mat­lag­ning.

När det gäl­ler bar­nens be­skriv­ning av den per­fek­ta mål­ti­den, fö­re­kom­mer fi­ka, ef­ter­rätt och go­dis – men van­li­gast är än­då en spe­ci­fik, la­gad maträtt som är bar­nens fa­vo­ri­trätt. Bland an­nat nämns pann­ka­ka, tacos och maträt­ter av fläsk­fi­lé el­ler ox­fi­lé.

Även när bar­nen be­skri­ver den per­fek­ta mål­ti­den fö­re­kom­mer var­dag­li­ga fa­mil­je­mål­ti­der, men även mer fest­li­ga mål­ti­der. Det som ut­mär­ker de mer ovan­li­ga och fest­li­ga mål­ti­der­na är be­skriv­ning­ar av vad som äts. Som ti­di­ga­re nämnts kan det va­ra bar­nens fa­vo­ri­trätt el­ler så kan det va­ra buffé­mat, tre­rät­tersmid­da­gar el­ler and­ra fest­mål­ti­der. Vem man äter till­sam­mans med är ock­så vik­tigt. I sva­ren på frå­gan om den per­fek­ta mål­ti­den nämns gäs­ter, släkt och vän­ner i hög­re grad. Men för de fles­ta av bar­nen är den per­fek­ta mål­ti­den den som äts med den närms­ta fa­mil­jen.

Nå­got mer som ut­mär­ker den per­fek­ta mål­ti­den är plat­sen där den ska ätas. Mål­ti­der hem­ma är fort­fa­ran­de mest om­nämnt, men mer fest­li­ga plat­ser som var­dags­rum­met, sof­fan, re­stau­rang el­ler mål­ti­der ut­om­lands finns ock­så be­skriv­na. Stäm­ning­en är vik­tig för den per­fek­ta mål­ti­den – den ska in­tas un­der trev­li­ga for­mer och al­la ska va­ra glada. Det ska va­ra my­sigt och det ska va­ra myc­ket prat.

Ti­di­ga­re forsk­ning har vi­sat att barn anam­mar den om­gi­van­de mat­kul­tu­ren och de si­tu­a­tions­bund­na for­mer­na för ge­men­skap kring mat­bor­det, men att de gör det på ett kre­a­tivt och ak­tivt sätt. Det­ta in­ne­bär att mat­kul­tur in­te en­si­digt över­förs från den äld­re ge­ne­ra­tio­nen till den yng­re, ut­an att ock­så bar­nen kan bi­dra i den­na pro­cess.

Även den­na un­der­sök­ning kan tol­kas på det­ta sätt. Fle­ra av de svar som bar­nen har skri­vit speg­lar hur vi som vux­na ser på den var­dag­li­ga och fest­li­ga mål­ti­den, men bar­nen del­ger oss sam­ti­digt sin egen tolk­ning i sam­man­hang­et. För att ta den fest­li­ga mål­ti­den som ex­em­pel, så kun­de den per­fek­ta mål­ti­den va­ra en tre­rät­ters mid­dag i vän­ners lag, så som vi vux­na kan för­vän­tas be­skri­va den. Men det kan li­ka­väl va­ra att äta tår­ta, ka­ka och muf­fins i mam­mas och pap­pas säng, el­ler att lig­ga i en hög av go­dis och ba­ra äta.

Det sam­la­de bud­ska­pet från stu­di­en är dock att bar­nens ide­al är en mål­tid som äts till­sam­mans med fa­mil­jen: Den var­dag­li­ga och van­li­ga mål­ti­den är en bra mål­tid. l

Ylva Matts­son Sydner är pro­fes­sor och Christi­ne Pers­son Osowski fil.dr i kost­ve­ten­skap. Bå­da är verk­sam­ma vid In­sti­tu­tio­nen för kost­ve­ten­skap, Uppsa­la uni­ver­si­tet.

Forsk­ning & Fram­steg 9 — 2017

Forsk­ning & Fram­steg 9 — 2017

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.