”Man kan tro myc­ket ut­an att ve­ta”

Forsk­ning & Fram­stegs ti­di­ga­re ast­ro­no­mi­re­dak­tör Jo­an­na Ro­se har ko­kat ner 30 års be­vak­ning av kos­mo­lo­gin i bok­form. Här in­ter­vju­as hon av sin ef­ter­trä­da­re An­na Da­vour.

Forskning & Framsteg - - Böcker - Av An­na Da­vour

Den som har läst Forsk­ning & Fram­steg har un­der många år kun­nat ta del av Jo­an­na Ro­ses tex­ter om världs­all­tet. När hon gick i pen­sion tog jag över sta­fett­pin­nen. Med det per­spek­ti­vet var det ex­tra ro­ligt för mig att lä­sa hen­nes nya bok Kos­miskt pus­sel, som byg­ger på bå­de nya tex­ter och ti­di­ga­re ar­tik­lar. I boken be­skri­ver Jo­an­na Ro­se den nu­ti­da bil­den av uni­ver­sum och hur den har vux­it fram, ut­i­från tan­kar som först kan ver­ka helt gal­na. Vis­sa idéer ra­tas, and­ra vi­sar sig va­ra de pus­sel­bi­tar som be­hövs. 1|

Hur kom boken till?

te­o­ri­er dök upp och fors­ka­re från par­ti­kel­fy­sik och and­ra di­sci­pli­ner gav sig in på fäl­tet. Det har hänt oer­hört myc­ket un­der de här se­nas­te 30 åren, som jag tyck­te att det skul­le va­ra in­tres­sant att sam­man­stäl­la. 2|

Vad är ro­li­gast att be­rät­ta om?

Du har träf­fat många spän­nan­de ­män­ni­skor in­om fäl­tet. Är det någ­ra ­mö­ten som sär­skilt fast­nat i min­net?

– Det skul­le kanske va­ra i bör­jan, när jag förs­ta gång­en träf­fa­de värl­dens le­dan­de kos­mo­lo­ger. Jag lyss­na­de med ga­pan­de mun på al­la idéer som la­des fram. Det var un­der ett No­bel­sym­po­si­um 1990. Step­hen Hawking var där, Andrei Lin­de och hans rys­ke kol­le­ga Alexi Staro­bin­skij, fle­ra bli­van­de No­bel­pris­ta­ga­re och i stort sett al­la de sto­ra som var ak­ti­va in­om fäl­tet. De var fär­re då, nu är de många fler. Med bätt­re in­stru­ment, sa­tel­li­ter och da­to­rer har kos­mo­lo­gin bli­vit en ve­ten­skap­lig gren bland and­ra. 4|

Är det vik­tigt för all­män­he­ten att ve­ta nå­got om kos­mo­lo­gi?

– Ja. Man kan tro myc­ket ut­an att ve­ta. Det har bli­vit än tyd­li­ga­re i des­sa ti­der. Kos­mo­lo­gi om­fat­tar ju så myc­ket. Det är vik­tigt att pe­ka på var grän­sen går mel­lan fak­ta och spe­ku­la­tio­ner, men ock­så att vi­sa att till och med de gal­nas­te idéer­na in­om ve­ten­ska­pen of­tast har ett fun­da­ment att stå på. Det finns ob­ser­va­tio­ner och te­o­ri, och idéer­na föl­jer en be­stämd lo­gik.

Med al­la vack­ra bil­der av kosmos kan man få för sig att vi nu fat­tar allt om uni­ver­sum. Men så har många trott fö­re oss, så li­te öd­mjuk­het be­hövs. Ett av syf­te­na med boken är att vi­sa att det här är på­gåen­de forsk­ning. Och att på­min­na om den gam­la san­ning­en att ju mer vi vet, desto mer vet vi vad vi in­te vet. Av An­na Da­vour

Ojäm­lik­het här för att stan­na?

The gre­at le­ve­ler

Wal­ter Schei­del

Prin­ce­ton uni­ver­si­ty press

Det­ta är ett mas­sivt verk om vål­dets och ojäm­lik­he­tens histo­ria – från sten­ål­dern till 2000-ta­let, en djupt im­po­ne­ran­de fors­kar­gär­ning av hu­ma­niora­pro­fes­sorn Wal­ter Schei­del. Den över­gri­pan­de te­sen, be­lagd i mäng­der av gra­fer och em­pi­ri, är dess­utom en­kel att sam­man­fat­ta: De eko­no­mis­ka klyf­tor­na i sam­häl­let väx­er när ti­der­na är fred­li­ga och län­der blomst­rar – och de mins­kar vid ofred­sår och ka­ta­stro­fer. Det är en sorg­lig läxa av tu­sen­tals år av mänsk­lig histo­ria, som en­kelt kan il­lu­stre­ras av svensk nu­tids­hi­sto­ria – den re­la­ti­va fat­tig­do­men mins­ka­de till ex­em­pel un­der 1990-tals­kri­sen, men ökar un­der hög­kon­junk­tu­rer.

I sten­ål­derns gry­ning var män­ni­skor­na jäm­li­ka i sin fat­tig­dom. Det kom se­dan att för­änd­ras av fram­för allt jord­bru­ket, som led­de till att vis­sa kun­de lägga re­sur­ser på hög. När ett sam­häl­le förmår pro­du­ce­ra ett över­skott så dis­tri­bue­ras det­ta i re­gel mer till vis­sa än till and­ra.

Skill­na­der­na har hi­sto­riskt sett kun­nat re­du­ce­ras på fy­ra oli­ka sätt: stats­kol­laps, epi­de­mi­er, svå­ra krig och slut­li­gen re­vo­lu­tion. Inga te­bjud­ning­ar med and­ra ord. Un­der så­da­na om­stän­dig­he­ter mins­kar ri­ke­do­mar­na och där­med klyf­tor­na. Här är Wal­ter Schei­dels da­ta myc­ket över­ty­gan­de.

Med tan­ke på att värl­den på många sätt vux­it ifrån des­sa fy­ra hi­sto­ris­ka plå­gor så är lär­do­men rätt dys­ter ur jäm­lik­hets­syn­punkt; da­gens fred­li­ga värld där fat­tig­do­men mins­kar i ra­san­de takt le­der även till ökad ojäm­lik­het. Men frå­gan är om stor­ska­li­ga ka­ta­stro­fer är att fö­re­dra? Av Hen­rik Hö­jer

Åter till kun­skaps­sko­lan

Kun­skaps­sy­nen och pe­da­go­gi­ken

Mag­nus Hen­rek­son (red.)

Di­a­lo­gos för­lag

Den svens­ka sko­lan har all­var­li­ga pro­blem, in­te ba­ra i form av då­li­ga re­sul­tat. Vi har även sto­ra pro­blem med skolk, se­na an­koms­ter och stök i klass­rum­met. Dess­utom väx­er kun­skaps­klyf­tor­na snabbt mel­lan oli­ka grup­per. Allt det­ta fram­går av den­na an­ge­läg­na bok, skri­ven av na­tio­na­le­ko­no­men Mag­nus Hen­rek­son, språk­fors­ka­ren Ing­er Enkvist, hjärn­fors­ka­ren Mar­tin Ing­var och idéhisto­ri­kern Ingrid Wåll­gren. Ut­märkt tvär­ve­ten­skap med and­ra ord.

Pro­ble­men i sko­lan be­ror in­te på för li­te re­sur­ser el­ler per­so­nal­brist. Sve­ri­ge satsar be­tyd­ligt mer än OECD­snit­tet på sko­lan, sam­ti­digt som klasstor­le­ken är mind­re än Oecd-snit­tet. Pro­ble­met är en­ligt fors­kar­na sy­nen på kun­skap, där det re­la­ti­vis­tis­ka och kon­struk­ti­vis­tis­ka pa­ra­dig­met har fått för stort ut­rym­me.

Sko­lan be­hö­ver nu ett ­pa­ra­digm­skif­te, me­nar de. Det hand­lar om att åter­upp­rät­ta tron på fak­tisk ­kun­skap och lä­ra­rens ­auk­to­ri­tet.

Det­ta är en myc­ket vik­tig och välun­der­byggd bok, som för­tjä­nar att lä­sas av al­la med in­tres­se för sko­lan. Av Hen­rik Hö­jer

Com­ma Press Ed Yong Twit­ter: @edyong209 Ny­hets­brev: tiny­let­ter.com/edyong209

Ed Yong är en myc­ket skick­lig, brit­tisk ve­ten­skaps­jour­na­list som vi gär­na tip­sar om. Den som vill kom­plet­te­ra sin F&f-läs­ning med fler in­ter­na­tio­nel­la ut­blic­kar kan föl­ja ho­nom på Twit­ter el­ler pre­nu­me­re­ra på hans ny­hets­brev.

Kva­li­fi­ce­rat hem­ligt khpod­den.se

Har du ock­så ham­nat i omöj­li­ga dis­kus­sio­ner med den där per­so­nen som kan varen­da de­talj som tycks vi­sa att mån­land­ning­en ald­rig har ägt rum, el­ler att kon­dens­strim­mor­na ef­ter flyg­plan in­ne­hål­ler sam­hälls­om­stör­tan­de ke­mi­ka­li­er? I pod­den Kva­li­fi­ce­rat hem­ligt dis­se­ke­rar för­fat­ta­ren Carl Jo­han Åker­berg kon­spi­ra­tions­te­o­ri­er på ett bå­de un­der­hål­lan­de och sys­te­ma­tiskt sätt.

Le­kar med tan­ken Thought X – fic­tions and hy­pot­he­ti­cals

Rob Apple­by & Ra Page (red.) En grupp apor som skri­ver slump­mäs­sig rap­pa­kal­ja på skriv­ma­skin kan till slut rå­ka knac­ka ihop en av Sha­kespe­a­res pjä­ser. Det är ett ex­em­pel på ett tan­ke­ex­pe­ri­ment som har fått stor sprid­ning in­om po­pu­lär­kul­tu­ren. Hjär­nan är bätt­re på att ta till sig kon­kre­ta sce­na­ri­er än att föl­ja ab­strak­ta re­so­ne­mang.

Där­för är tan­ke­ex­pe­ri­ment så kraft­ful­la verk­tyg. Sär­skilt in­om fy­si­ken och fi­lo­so­fin finns en rad be­ty­del­se­ful­la tan­ke­ex­pe­ri­ment.

Thought X är en an­to- lo­gi där fjor­ton för­fat­ta­re har skri­vit be­rät­tel­ser med ut­gångs­punkt från kän­da tan­ke­ex­pe­ri­ment. Var­je no­vell har ett kort ef­terord av en fors­ka­re el­ler fi­lo­sof, som för­kla­rar bakgrunden.

Fle­ra av ex­emp­len över­lap­par med Tan­kar som änd­rar allt, en myc­ket läsvärd bok av den svens­ke fy­si­kern Sö­ren Holst från 2012. Me­dan Sö­ren Holst går på dju­pet och vi­sar hur tan­ke­ex­pe­ri­ment fun­ge­rar, har Thought X en mer lek­full at­ti­tyd.

Ni­vån är ty­värr ojämn, som det of­ta kan bli i en blan­dad an­to­lo­gi. Den in­le­dan­de be­rät­tel­sen är in­te en av de star­kas­te. Men det lö­nar sig att lä­sa vi­da­re för att kom­ma fram till guld­kor­nen. Ef­teror­den va­ri­e­rar ock­så. Nå­got är nästin­till obe­grip­ligt, and­ra är kri­stall­kla­ra och in­sikts­ful­la.

Frå­gor till JO­AN­NA RO­SE, fy­si­ker, ve­ten­skaps­jour­na­list och för­fat­ta­re

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.