Ny metod ökar avkastningen

svartpoppel. Dessa arter planterades i rader med tre meter mellan plantorna och tre meter mellan raderna. Det glesa planteringsmönstret berodde på att man ville ha kraftigt stamvirke av god kvalitet.

Dessutom skapades hybrider mellan den svenska aspen, Populus tremula, och den amerikanska, Populus tremuloides, vars hybrider fick det logiska namnet hybridasp.

Tyvärr gick nästan alla dessa odlingar om intet. Det berodde delvis på att växtmaterialet kom alldeles för långt söderifrån i USA och Europa, delvis på att de arter och kloner som trots allt överlevde klimatet blev uppätna av älgar.

Men vi har lärt oss. Dagens poppelkloner kommer från norra delen av den kanadensiska provinsen British Columbia och från kustnära trakter i södra Alaska, det vill säga från breddgrader i Nordamerika som motsvarar de svenska.

I dag sneglar vi åt att använda producerad ved direkt till biodrivmedel. Vedens kvalitet och stammarnas tjocklek får då minskad betydelse – det är framför allt volymen vedbiomassa som räknas. Under dessa omständigheter tyder allt på att vi, precis som när det gäller Salix- odlingarna, ska plantera mycket tätt, så att vi snabbt får upp en stor bladyta. Det maximerar tillväxten och minskar mängden solljus som når marken och den konkurrerande ogräsvegetationen.

Under perioden 2010–18 anlade vi poppelodlingar med en rad olika tätheter i Vombsjösänkans pil- och poppelpark. Målsättningen var att i detalj utforska vilket planteringsmönster som ger den högsta avkastningen.

Vi ville också försöka lösa problemen med sommarfrost, som ibland drabbar poppelodlingar. Poppelsticklingarnas frostkänsligaste del är skottens sträckningszon, som är belägen alldeles under själva skottspetsen. Sommarfrost förekommer bara under några få timmar på natten och når som högst en meter upp från markytan. Om man redan från början kunde få upp dessa sträckningszoner några meter, så att de säkert kom över gränsen för risken att bli skadade av eventuell sommarfrost, så borde mycket vara vunnet. För att undersöka detta planterade vi 3,5–4 meter långa poppelsticklingar i meterdjupa borrhål.

När vi gjorde de första poppelförsöken våren 2010, utgick vi ifrån en ny produktionshypotes som lyder: Täta poppelplanteringar med långa sticklingar och med nya poppelkloner kan producera 500 kubikmeter vedbiomassa per hektar, på 15 år. I dag börjar det bli möjligt att avgöra om något av de olika planteringsmönstren kan bekräfta vår hypotes.

De sticklingar som år 2010 planterades med tre meter mellan både plantor och rader (3 x 3 meter) – verkar inte nå produktionsmålet – planteringarna är alldeles för glesa.

Mer lovande är produktionsresultaten från 2013 års planteringar, med en täthet på 1 x 2 meter. Här är vedbiomassaproduktionen uppe i 36 kubikmeter per hektar efter fyra år och under det senaste året var produktionen hela 24 kubikmeter per hektar. Om inga allvarliga angrepp av bakteriekräfta, svampar eller insekter inträffar, så kommer planteringar med den här tätheten att bekräfta hypotesen med råge.

Unga Salix- och poppelskott är begärlig föda för allt klövvilt. Älgen raspar av löven på den yttersta halvmetern av skottet och bryter också ner de långa skotten för att komma åt topparna. Kronhjorten flänger barken på stammarna. Dovhjortarna kan promenera rad upp och rad ner på vintern och bita av själva toppknoppen på varje nysatt planta i en poppelodling. Rådjuren äter de yngsta bladen och bryter också ner skotten på ettåriga Salix- skott, om de inte når upp till de unga bladen. Dessutom kan sorkbestånden, både åkersork och vattensork, vara synnerligen besvärande för popplar under vissa år.

Genom att hägna in planteringarna kan bestesskadorna undvikas. Men den metoden är olämplig för Salix- planteringar. Det beror dels på att dessa planteringar inte kan bära en sådan börda ekonomiskt, dels på att Salix- buskarna växer så snabbt att betesskadorna ändå blir begränsade, totalt sett.

För poppelplanteringar är det precis tvärtom. De måste skyddas mot betande vilt på något sätt – och det är dyrt. Att inhägna med viltstängsel kostar 100 kronor per löpmeter. Dessutom kräver inhägnaderna täta kontroller. Det är så lätt att ett träd eller en stor gren faller ner och tynger ner nätet på ett ställe och vips står där en flock kronhjortar inne i den nysatta poppelodlingen och betar. Detta har hänt vid flera tillfällen på Vombsjösänkans pil- och poppelpark.

Nu provar vi därför ett annat sätt att stoppa djurens framfart. Det handlar om individuella skyddscylindrar kring varje stam av en mängd olika material, såsom plaströr, papprör, hönsnät, rundbalsnät, tjärpapp, viltstängselnät, tyg av olika grovlek och säckväv.

Fördelen med dessa individuella plantskydd är att de inte behöver samma intensiva övervakning som ett hägn. Dessutom stänger de inte ute människor och djur, utan tillåter dem att ströva fritt i poppelodlingarna.

Skyddscylindrar gjorda av viltstängselnät har visat sig vara bäst hittills, men de är alldeles för dyra. De kostar 100 kronor styck. Här välkomnas nya lösningar.

Den vedråvara som Salix- och poppelplantering producerar är i första hand en källa till förnybar energi – den ska helt enkelt eldas upp och på så sätt ersätta oljan vid uppvärmning eller elproduktion. När det gäller el och dess lagring i batterier, så har allt fler börjat inse att världens största batteri är alla våra skogar (se faktaruta). Den totala elanvändningen i vårt land var år 2016 140 terawatttimmar. Det svenska ”skogsbatteriet” innehåller 3,1 miljarder kubikmeter biomassa, som skulle kunna omvandlas till hela 2 200 terawattimmar el. Veden kan också utgöra råvara till någon form av biodrivmedel, till exempel metanol, etanol, lignol och vätgas. Den går även att använda vid fin pappers tillverkningsamt till korslimmade trävaror, s åkallad Os b-skiva, som just nu är på starkfram växt inom byggnadsindustrin i USA.

Dessutom finns det storföretag i vårt land som av miljöskäl undersöker möjligheten att ersätta bomullsfiber i textilier med cellulosafiber från främst lövträd. Det överblivna ligninet från veden kan sedan utgöra utgångsmaterial för produktion av biodrivmedel.

I dagsläget tvinga svåra energi skogsodlare konkurrera med import av sopor från en rad länder i Europa. En annan konkurrent är rivningsvirke från Norge, som transporteras till bland annat Enköping på dieseldrivna lastbilar. Men när det gäller konkurrensen från soporna så kan man anta att den kommer att försvinna efter hand, i takt med att övriga Europa börjar inse hur mycket energi som i själva verket finns i avfallet. De kommer då att snabbt börja bygga ut sin egen avfallshantering. Dessutom kommer sannolikt andra länder i Europa att behöva importera exempelvis träflis från Sverige, när de ska uppfylla sina bindande åtaganden att senast 2020 utnyttja alternativa energikällor till 20 procent – en procentsats som man inom EU just nu beslutat att höja till 35 procent.

Vi kan alltså konstatera att allt detta – tillsammans med möjligheten att fördubbla produktiviteten – gör att ekonomin för den nya energiskogen har helt andra förutsättningar än den gamla. l

Vill du veta mer om energiskog? Läs Lars Christerssons bok Papperspopplar och energipilar. Du kan ladda ned den gratis i pdf-format här: fof.se/energiskog

Skyddscylindrar gjorda av viltstängselnät har visat sig vara bäst hittills, men de är alldeles för dyra. Här välkomnas nya lösningar.