Det smarta blötdjuret

Ju mer forskarna lär sig om bläckfiskar desto märkligare ser de ut att vara. Den senaste upptäckten är att de har TJUVKOPPLAT DET NATURLIGA URVALET. Bläckfiskar har utvecklat ett helt unikt sätt att snabbt anpassa sig till miljön. Kanske är det också det

För några år sedan fick en bläckfisk med namnet Inky stora rubriker världen över. Han lyckades rymma från det havsmuseum i Nya Zeeland som var hans – uppenbarligen ofrivilliga – hem.

Rymningen var elegant. Inky verkar ha noterat att locket på akvariet var slarvigt stängt. Han väntade tills personalen gått hem och klättrade sedan ut ur akvariet och ner på golvet. Han kravlade tvärs över rummet tills han nådde en golvbrunn som mynnade ut i havet via ett långt dräneringsrör. Sedan dess är han försvunnen.

Inky var en åttaarmad bläckfisk. De har varken skal eller skelett och är mästare på att ändra form. Det är en bra egenskap när man vill rymma via avloppet. Men visst framstår Inkys flykt som ganska genomtänkt?

En bläckfisk av Inkys art har ungefär lika många nervceller som en hund, en av många förhållandevis smarta däggdjursarter. Men bläckfiskar är blötdjur och därför släkt med snäckor och musslor, vars tankearbete knappast imponerar. Bläckfiskarnas intelligens utgör det lysande men svårförklarliga undantaget bland blötdjuren.

Men nu verkar ett forskarteam från USA och Israel ha funnit en tänkbar förklaring till varför bläckfiskarna är så mycket klipskare än andra blötdjur. Det handlar om en process som kallas rna-editering. Och den verkar betyda mer för bläckfiskarna än att göra dem smarta. Faktum är att processen delvis verkar stå i vägen för evolutionen – och samtidigt skapa förutsättningar för mycket snabba anpassningar.

Så, vad är rna-editering? Jo det är en process som sker i samband med att ett protein ska skapas med hjälp av den information som ryms i dna-sekvensen i en gen. Det är cellens rna-maskineri som bygger proteinet. En liknelse kan vara att en gen är receptet och rna är kocken.

I de flesta fall är de små kockarna i cellen mycket noggranna – de följer recepten till punkt och pricka. Men hos bläckfiskarna är det till viss del annorlunda. Hos dem beter sig rna-maskineriet ungefär som du och jag gör i köket: Vi tolkar receptet ganska fritt och improviserar lite grann – lite mer salt, lite mindre grädde, och varför inte en nypa oregano? Samma recept kan alltså ge upphov till ett stort antal varianter av samma maträtt. Det är så rna-editeringen fungerar.

– Följden av rna-editeringen är att det från samma gen uppstår mängder av varianter av ett protein, säger Marie Öhman, som är professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap på Stockholms universitet och expert på just rna-editering. Forskarna från USA och Israel har visat att en speciell form av rna-editering, som kallas A till I-rna-editering (se faktaruta), är mycket vanlig hos bläckfiskar. Den här editeringen finns även i våra celler.

– Det finns forskning som visar att den kan förekomma på 100 miljoner platser i vårt genom, men nästan alltid på ställen som inte tillhör själva generna. Vi vet mycket lite om vad den fyller för funktion, men kanske hjälper den vårt immunförsvar att skilja mellan vårt eget rna och rna från virus.

Men hos bläckfiskarna sker det mesta av rna-editeringen i själva generna – och det får konsekvenser för bläckfiskarnas evolution.

Hos de flesta organismer uppstår nya varianter av proteiner genom mutationer i genernas dna. Om det förändrade proteinet ger egenskaper som förbättrar organismens fortplantning eller överlevnad, kan mutationen föras över till nästa generation. På så sätt sprids egenskapen inom artens bestånd. Mutationerna bidrar alltså till den genetiska variation som är nödvändig för att arterna ska kunna anpassas via det naturliga urvalet, som ju är evolutionens själva motor.

Men forskarteamets undersökningar visar att få mutationer har inträffat i de dna-regioner som omgärdar platserna där rnaediteringen sker. Dessa är så kallade konserverade gensekvenser. Forskarna har också visat att en förhållandevis stor andel av rna-editeringsplatserna har bevarats och överförts till nya arter allt eftersom evolutionen fortskridit.

– Det visar att rna-editeringen är väldigt betydelsefull för bläckfiskarna.

Eftersom det finns så många rna-editeringsplatser är en förhållandevis stor andel av bläckfiskarnas genom ”skyddat” från mutationer. Det begränsar bläckfiskarnas möjligheter att anpassas med hjälp av det naturliga urvalet; deras evolution saktar in, helt enkelt. Trots denna uppenbara nackdel verkar bläckfiskarna ha ”satsat” på rna-editeringen.

Vad ger den då för fördelar som vanlig evolution inte kan bidra med? Svaret ligger sannolikt i den mångfald av proteinvarianter som editeringen ger upphov till.

– Det kan vara så att rna-editeringen används i stället för mutationer i dna, som ett slags mjuk variant. Bläckfiskarna pro-

”Bläckfiskarna provar helt enkelt flera olika proteinvarianter.”

Marie Öhman, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Stockholms universitet.