Debatt om cyklande kvinnor

För drygt 1oo år sedan blev kvinnliga cyklister ett hett debattämne. Ny forskning visar hur klädseln blev en strategi för att kvinnor skulle kunna fortsätta cykla utan att få sin kvinnlighet ifrågasatt.

När den moderna cykeln ersatte höghjulingen på 1880-talet blev cykling en snabbt växande företeelse – som även kvinnor, först från överklassen, började anamma. Men kvinnliga cyklister utmanade dåtidens könsroller.

Under 1890-talet diskuterades kvinnors cyklande i tidningar och tidskrifter, och klädseln blev ett centralt tema i bedömningen av den kvinnliga cyklisten.

Det skriver historikern Emma Hilborn vid Lunds universitet i en studie som har publicerats i Historisk tidskrift.

– Cyklingen förknippades med manliga värden, och kvinnor i offentligheten var ett område som ofta uppmärksammades kring förra sekelskiftet, säger hon.

Emma Hilborn har analyserat hur cyklande kvinnor beskrevs i ett antal tidskrifter och damtidningar under perioden 1890–1910.

– Man uppmärksammande hur de kvinnliga cyklisterna klädde sig, hur de rörde sig och var de rörde sig. Det gällde att inte utmana gränserna för kvinnligheten, säger Emma Hilborn.

Vid slutet av 1800-talet var gränsen mellan det privata och det offentliga viktig, och den borgerliga kvinnan förväntades befinna sig i det privata. Men när hon började cykla i det offentliga krävdes nya regler och normer.

– I grunden var man positiv till att kvinnor cyklade, men det behövdes regler så att de inte skulle förlora sin kvinnlighet, säger Emma Hilborn. Cyklingen skulle alltså ske med måtta. Kläderna blev i detta sammanhang viktiga för att signalera att man fortfarande var respektabel.

Kvinnliga cyklisters klädsel var alltså något man gärna skrev om. Byxor passade till exempel inte. Den kvinnliga cyklisten skulle ha kjol med rätt längd. Detta blev en strategi för att undvika att bli ifrågasatt som kvinna.

– I tidigare forskning har man oftast betraktat klädseln som en källa till problem för de cyklande kvinnorna och ibland som en ickefråga. Jag menar att kläderna blev en tillgång för att göra cyklingen kvinnlig, säger Emma Hilborn. Av Henrik Höjer