Europas färd mot Merkurius

Maria Berge undersöker vilken roll skojande och humor har för dem som lär sig fysik. Det är en del av hennes forskningsprojekt om naturvetenskapens och teknikens didaktik – vetenskapen om undervisning – vid Umeå universitet. 1| Varför studerar du fysikhumor?

– Skämten dök upp i min forskning när jag studerade hur ingenjörsstudenter lär sig fysik tillsammans. Senare har jag också börjat studera föreläsningsskämt, hur lärare använder humor i sin undervisning. Skämt är väldigt talande för den miljö de uppstår i. 2| När är humor bra, och hur fungerar den?

– Humor är effektfullt för att lätta på en spänd stämning. Den skapar ofta glädje, och därmed bättre förutsättningar för inlärning. Sedan kan humor peka på vissa saker i ämnet som är viktiga. Som i ett exempel där en föreläsare ger atomer namn – det blir roligt därför att atomer alla är likadana och att ha namn på dem inte är relevant. Genom att prata lite ”fel” om fysiken blir det tydligt hur vi ska prata om saker som fysiker. Det finns ju inte bara negativa normer, vi har också de goda normerna som studenter behöver lära sig för att själva bli fysiker. 3| Kan humor vara något dåligt i undervisningen?

– Rasistisk och sexistisk humor är typiskt dålig. Sådana skämt har vi dock inte sett i de situationer jag har studerat. Men även när skämten inte är riktade mot en grupp kan de få människor att känna sig uteslutna. Om en typisk fysiker alltid beskrivs som en man och utan social kompetens, då ger det åhörarna en begränsad bild av hur en fysiker ska vara. Av Anna Davour