? Är jag mest av allt lik en schimpans?

Jag läste att 1,5–4 procent av vår arvsmassa kommer från neandertalarna. Ibland läser jag att vi och schimpanserna har samma gener till 98,5 procent och jag funderar på om man räknar på olika sätt då. Det förefaller ju osannolikt att vi skulle ha fler gener ihop med schimpanser än med neandertalarna. /Nils Lundström

De siffror du nämner beskriver olika saker. Å ena sidan stämmer det att människor vars genetiska rötter är utanför Afrika har fått 1–3 procent av sitt dna från neandertalare (den exakta siffran beror på hur man räknar). Som du vet befann sig ungefär 50 procent av ditt dna en generation till-

!baka i din mamma och ungefär 50 procent i din pappa, två generationer tillbaka ungefär 25 procent i var och en av dina mor- och farföräldrar och så vidare. Om du har europeiskt ursprung så befann sig, för 60 000 år sedan eller mer, ungefär 1–3 procent av ditt dna i neandertalare.

Å andra sidan stämmer det också att när vi jämför dna-sekvenser mellan människor och schimpanser så är de till ungefär 98,5 procent identiska. Skillnaden på 1,5 procent har successivt uppstått under de cirka tio miljoner år som gått sedan människor och schimpanser hade en gemensam föregångare. Neandertalaren och den moderna människan blir vid en sådan jämförelse genetiskt identiska till i genomsnitt cirka 99,9 procent. Två nu levande människor är bara obetydligt mer lika varandra än så.

Du har alltså helt rätt i ditt antagande att de olika procentsatserna beskriver olika aspekter av vår arvsmassa. /Svante Pääbo, professor och föreståndare för Max Planckinstitutet för evolutionär antropologi, Leipzig

? Hur mycket växthusgaser släppte bisonoxarna ut?

I dag beskylls nötkreatur för att vara ett miljöhot på grund av sin produktion av metan. Jag undrar hur stor den är jämfört med den samlade metanproduktionen från stäppernas, savannernas och präriernas alla idisslare (bison, antiloper med flera) innan de decimerades till den spillra de är i dag. /Rune Berglind

När européerna kom till Nordamerika kan antalet bisonoxar på kontinenten ha varit tiotals miljoner. Trots att dessa hjordar måste ha varit en oerhört imponerande syn så representerar de ändå en onaturligt låg förekomst av stora djur. När de första människorna kom till Amerika för cirka 15 000 år sedan fanns där förutom bison även hjordar av mammutar, mastodonter, hästar och jättetrögdjur – kanske sammanlagt mer än 100 miljoner stora däggdjur på de nordamerikanska vidderna. De djur som stått för den största naturliga metanproduktionen är sålunda förmodligen inte stora bisonoch antilophjordar i historisk tid, utan de hjordar av många olika arter som tidigare strövade omkring på nästan hela jorden, fram till den stora massdöden under

!slutet av den senaste istiden.

Antalet stora betesdjur på jorden före den stora massdöden (som huvudsakligen orsakades av människan) bedöms ha varit i samma storleksordning som dagens hjordar av tamboskap, och därmed ha gett ungefär samma bidrag till växthuseffekten. Världens köttboskap orsakar i dag utsläpp av cirka 2,5 gigaton koldioxidekvivalenter i form av metan och nitrösa gaser (ungefär 5 procent av människans utsläpp av växthusgaser). Det är alltså på ett ungefär jämförbart med hur mycket utsläppen från vilda växtätare tidigare har minskat. Men ett sådant resonemang tar inte hänsyn till övriga utsläpp som är knutna till modern köttproduktion. När dessa inkluderas hamnar siffran på närmare det dubbla. Det tar heller inte hänsyn till att vi i dag har många andra källor av växthusgaser. Man skulle kunna säga att metanproduktionen från boskap vore oproblematisk om inte mänsklig aktivitet även producerade växthusgaser i andra sammanhang. Men eftersom den gör det så kan en minskning av metan från köttproduktion vara ett sätt att minska den globala uppvärmningen. /Søren Faurby, forskare i systematik och biodiversitet, Göteborgs universitet och GGBC (Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier)

”Det är alltså på ett ungefär jämförbart med hur mycket utsläppen från vilda växtätare tidigare har minskat.”