Var finns med­ve­tan­det?

En sen kväll i en rö­kig tysk bar för 20 år se­dan be­stäm­de sig en hjärnforskare och en fi­lo­sof för att slå vad om en lå­da vin: Går det att ringa in nå­got i hjär­nan som mot­sva­rar med­ve­tan­det? Ny­li­gen hit­ta­de Forsk­ning & Fram­stegs re­dak­tör Per Snaprud ETT KA

Forskning & Framsteg - - Ledare -

En som­mar­natt i ju­ni 1998 var hjärn­fors­ka­ren Christof Koch ute på en bar­run­da till­sam­mans med fi­lo­so­fen Da­vid Chal­mers i den nord­tys­ka sta­den Bre­men. Bå­da var i Bre­men som ta­la­re un­der en kon­fe­rens om med­ve­tan­det. Fram­åt små­tim­mar­na fö­reslog Christof Koch ett vad. Han sat­sa­de en lå­da ädelt vin på ett ge­nom­brott i forsk­ning­en om med­ve­tan­det inom 25 år, allt­så se­nast 2023.

I dag är Christof Koch och Da­vid Chal­mers två av värl­dens mest ton­gi­van­de per­so­ner när det gäl­ler forsk­ning om med­ve­tan­det. Christof Koch är chef för The Al­len in­sti­tu­te for brain sci­ence i Se­att­le, USA. In­sti­tu­tets hu­vud­fi­nan­siär är Micro­soft­mil­jar­dären Paul Al­len, som hit­tills har sat­sat un­ge­fär sju mil­jar­der kro­nor på verk­sam­he­ten.

Da­vid Chal­mers är fi­lo­so­fi­pro­fes­sor vid New York uni­ver­si­ty och känd för att ha myn­tat be­grep­pet the hard pro­blem – den sto­ra gå­tan om hur det kom­mer sig att med­ve­tan­det över hu­vud ta­get ex­i­ste­rar. Var­för är vi in­te zom­bi­er? Fy­si­ker­nas be­skriv­ning av ma­te­ri­en – in­be­gri­pet vå­ra hjär­nor – hand­lar en­bart om ob­jek­tivt mät­ba­ra egen­ska­per. Än­då kan vi kän­na dof­ten av en ros. Det mju­ka or­ga­net in­ne i skal­len rym­mer en hel värld av sub­jek­ti­va upp­le­vel­ser som ba­ra är till­gäng­li­ga från in­si­dan. Hur går det ihop?

Va­det i Bre­men hand­lar om ett för­sök att be­sva­ra den frå­gan. Det kan tyc­kas lar­vigt att äg­na sig åt vads­lag­ning om så all­var­li­ga sa­ker som ve­ten­skap­li­ga re­sul­tat. Del­vis är det ett ut­tryck för en aka­de­misk macho­kul­tur. Ve­ten­ska­pens histo­ria är full av ex­em­pel på fors­ka­re som sat­sar peng­ar, pre­stige och bu­tel­jer med dyr­ba­ra dryc­ker på ut­fal­let av oli­ka ex­pe­ri­ment. Så gott som samt­li­ga är män. Bland stor­spe­lar­na finns den brit­tis­ke kos­mo­lo­gen Step­hen Hawking, som un­der sin livs­tid var in­blan­dad i fle­ra vads­lag­ning­ar om svar­ta hål.

Å and­ra si­dan har vetenskap och vads­lag­ning en hel del ge­men­samt. Inom all na­tur­ve­ten­skap är det vik­tigt att for­mu­le­ra tyd­li­ga hy­po­te­ser som går att tes­ta med ett ex­pe­ri­ment. På mot­sva­ran­de sätt mås­te den som fö­re­slår ett vad nog­grant ange för­ut­sätt­ning­ar­na för att vin­na.

När jag ny­li­gen träf­fa­de Da­vid Chal­mers på en kon­fe­rens om med­ve­tan­det i Ung­erns hu­vud­stad Bud­a­pest, pas­sa­de jag på att frå­ga ho­nom hur det går med va­det. Han såg li­te be­kym­rad ut:

– Jag träf­fa­de Christof för tre må­na­der se­dan i New York. Vi del­tog i en de­batt och vi pra­ta­de fak­tiskt om det där. Ty­värr kan ing­en av oss kom­ma ihåg ex­akt hur vi for­mu­le­ra­de va­det. Det är ju väl­digt länge se­dan.

Snöp­ligt. Men det slog mig att det trots allt kan bli möj­ligt att ut­se en rätt­mä­tig vin­na­re. Jag var näm­li­gen ock­så i Bre­men för tju­go år se­dan, ditrest för att be­va­ka kon­fe­ren­sen som journalist. Jag var in­te med un­der själ­va pubrun­dan, men föl­jan­de dag in­ter­vju­a­de jag Da­vid Chal­mers och då nämnde han va­det.

Så jag bör­ja­de le­ta ef­ter an­teck­ning­ar från den gam­la in­ter­vjun. Ef­ter att ha gett upp fle­ra gång­er ro­ta­de jag i en för­va­rings­lå­da ovan­på en bok­hyl­la. Där! Högst upp i en tra­ve kas­sett­band låg en in­spel­ning från Bre­men. Till slut fick jag dess­utom tag i en fun­ge­ran­de kas­sett­band­spe­la­re och tryck­te på play.

På ban­det be­rät­tar Da­vid Chal­mers att han läm­na­de kon­fe­rens­ban­ket­ten nå­gon gång ef­ter mid­natt och se­dan fort­sat­te till en bar: ”Christof och någ­ra till var med. Det var en kul kväll. Vid sex­ti­den bör­ja­de det ljus­na och då gick vi hem.”

Trots att han fort­fa­ran­de in­te ha­de so­vit när vi sågs, lå­ter han på­fal­lan­de pigg. I bak­grun­den hörs skram­mel från tall­ri­kar och be­stick, sorl av rös­ter och emel­lanåt brus från vind­by­ar mot mik­ro­fo­nen.

Den av­lägs­na juni­da­gen kom­mer till­ba­ka. Vi satt på en ute­ser­ve­ring i Bre­men vid lunch­tid un­der en di­sig him­mel. Da­vid Chal­mers var klädd i svart skinn­jac­ka och ha­de bur­rigt hår långt ner på ax­lar­na. Han såg ut som en hård­roc­ka­re på tur­né, men var i själ­va ver­ket en matematiker som om­sko­lat sig till fi­lo­sof för att stu­de­ra med­ve­tan­det.

All­de­les i slu­tet av in­spel­ning­en kom­mer va­det på tal. Det gäl­ler ett forsk­nings­pro­gram som Christof Koch ha­de lan­se­rat till­sam­mans med sin be­tyd­ligt äld­re vän och men­tor Fran­cis Crick, en av No­bel­pris­ta­gar­na bakom den ban­bry­tan­de upp­täck­ten av hur dna-spi­ra­len ser ut.

Koch och Crick var tröt­ta på fi­lo­so­fer­nas änd­lö­sa hårkly­ve­ri­er om med­ve­tan­dets na­tur och vil­le se mer kon­kret forsk­ning om hjär­nan. Vä­gen till fram­gång var en­ligt dem att gö­ra la­bo­ra­to­ri­e­ex­pe­ri­ment för att hit­ta nå­gon en­kel pro­cess i hjär­nan kopp­lad till en spe­ci­fik sub­jek­tiv upp­le­vel­se.

Att hjär­nan som hel­het är kopp­lad till med­ve­tan­det såg de som en själv­klar­het. De­ras mål var att ringa in en mi­ni­mal men av­gö­ran­de kom­po­nent: någ­ra väl de­fi­ni­e­ra­de egen­ska­per hos ett få­tal nerv­cel­ler som all­tid går hand i hand med nå­gon med­ve­ten upp­le­vel­se, till ex­em­pel upp­le­vel­sen av att se fär­gen röd. De kal­la­de den­na kom­po­nent för ett ”neu­ralt kor­re­lat” till med­ve­tan­det. Christof Koch och Fran­cis Crick hop­pa­des att jak­ten på the neu­ral cor­re­la­tes of cons­cious­ness (NCC) skul­le le­da

till ett ge­nom­brott, och i bäs­ta fall ge en för­kla­ring till hur och var­för med­vet­na upp­le­vel­ser upp­står.

De­ras idéer fick stort ge­nom­slag. Neu­ra­la kor­re­lat var själ­va äm­net för kon­fe­ren­sen i Bre­men. Un­der pubrun­dan var det Christof Koch som fö­reslog va­det. I slu­tet av den in­spe­la­de in­ter­vjun be­rät­tar Da­vid Chal­mers hur Christof Koch for­mu­le­ra­de sitt på­stå­en­de om ett NCC: ”Han sa att det kom­mer att be­stå av ett li­tet an­tal nerv­cel­ler med ett få­tal in­re egen­ska­per. Fär­re än tio egen­ska­per. Och upp­täck­ten kom­mer inom 25 år.”

Da­vid Chal­mers tilläg­ger se­dan att han kän­ner sig sä­ker på att ing­en så en­kel lös­ning kom­mer att dy­ka upp, och att han där­för kom­mer att vin­na.

Så ser allt­så för­ut­sätt­ning­ar­na ut, en­ligt den mest till­för­lit­li­ga do­ku­men­ta­tio­nen av vad som verk­li­gen sa­des un­der den där nat­ten i Bre­men. Fär­re än tio in­re egen­ska­per hos de in­blan­da­de nerv­cel­ler­na skul­le räc­ka för att mot­sva­ra en med­ve­ten upp­le­vel­se. Det bor­de va­ra ett mät­bart mål. In­re egen­ska­per skul­le till ex­em­pel kun­na va­ra cel­lens elekt­ris­ka sväng­nings­möns­ter, el­ler ge­ner som styr till­verk­ning­en av oli­ka sig­naläm­nen.

Jag mej­lar ljud­klip­pet till Da­vid Chal­mers – som ome­del­bart skic­kar det vi­da­re till Christof Koch. Se­dan föl­jer en lång mejl­väx­ling med ko­pi­or till mig om odd­sen in­för 2023. Hjärn­fors­ka­ren Christof Koch pre­sen­te­rar nya da­ta och te­o­ri­er – som fi­lo­so­fen Da­vid Chal­mers be­mö­ter med ar­gu­ment om in­ne­bör­den av oli­ka be­grepp.

De kom­mer snabbt in på nå­got som kal­las in­teg­ra­ted in­for­ma­tion the­o­ry (IIT), en ma­te­ma­tiskt in­veck­lad te­o­ri om med­ve­tan­det som fått stor upp­märk­sam­het på se­na­re år.

Upp­hovs­man­nen, den ita­li­ensk-ame­ri­kans­ke hjärn­fors­ka­ren Gi­u­lio To­no­ni, kopp­lar med­ve­tan­de till en viss typ av in­for­ma­tion. Han anger ett vär­de, (ut­ta­las ”fi”), för al­la sy­stem som kan han­te­ra in­for­ma­tion. Vär­det blir högt om sy­ste­met be­står av många sinse­mel­lan oli­ka de­lar sam­ord­na­de till en hel­het. Det gäl­ler sto­ra de­lar av hjärn­bar­ken. Den har myc­ket in­te­gre­rad in­for­ma­tion, vil­ket en­ligt te­o­rin mot­sva­rar myc­ket med­ve­tan­de. En om­fat­tan­de ska­da i hjärn­bar­ken le­der till ko­ma el­ler and­ra på­tag­li­ga för­änd­ring­ar i med­ve­tan­det.

I lill­hjär­nan är lä­get an­norlun­da. Den in­ne­hål­ler fler nerv­cel­ler än res­ten av hjär­nan sam­man­lagt. Trots det kan man för­lo­ra he­la sin lill­hjär­na ut­an att med­ve­tan­det rub­bas. Man kan få svårt att sam­ord­na si­na rö­rel­ser, men upp­le­ver fort­fa­ran­de fär­ger, dof­ter, käns­lor och allt an­nat som in­går i det sub­jek­ti­va li­vet. Lill­hjär­nan är ovik­tig för med­ve­tan­det. En­ligt Gi­u­lio To­no­ni be­ror det på att den be­står av likar­ta­de en­he­ter med få kopp­ling­ar mel­lan sig, vil­ket ger ett lågt .

Han an­ser att det i prin­cip är möj­ligt att byg­ga en ap­pa­rat som mä­ter mäng­den med­ve­tan­de hos vil­ket le­van­de vä­sen el­ler fö­re­mål som helst. En så­dan mä­ta­re skul­le ge oli­ka vär­den för oli­ka de­lar av hjär­nan.

Te­o­rin om med­ve­tan­det som in­te­gre­rad in­for­ma­tion är om­stridd, men har star­ka an­häng­a­re. En av dem är Christof Koch, vil­ket Da­vid Chal­mers näm­ner re­dan i sitt förs­ta mejl: ”Hej Christof, Jour­na­lis­ten Per Snaprud skic­ka­de mig just det här hi­sto­ris­ka do­ku­men­tet! Det är en in­spel­ning från en in­ter­vju med mig da­gen ef­ter att vi ingick vårt vad i Bre­men år 1998. Jag be­skri­ver de­tal­jer­na i va­det ( bätt­re än jag minns dem). Du slår vad om att vi skul­le upp­täc­ka ett neu­ralt kor­re­lat till med­ve­tan­det som in­be­gri­per ett li­tet an­tal in­re egen­ska­per hos ett få­tal neu­ro­ner inom 25 år, allt­så år 2023. Säg vad du tror. Jag tän­ker att nu när du fö­re­språ­kar IIT, så ser det här gans­ka bra ut för mig.”

Christof Koch tac­kar för den uråld­ri­ga in­spel­ning­en. Se­dan bör­jar han re­do­vi­sa nya neuro­bi­o­lo­gis­ka da­ta. Mej­let in­ne­hål­ler två bi­la­gor, färs­ka rap­por­ter om fram­gång­ar i jak­ten på med­ve­tan­dets neu­ra­la kor­re­lat.

De se­nas­te rö­nen ifrå­ga­sät­ter ti­di­ga­re tan­kar om att av­gö­ran­de pro­ces­ser hör hem­ma i den främ­re de­len av hjärn­bar­ken. Med hän­vis­ning till IIT för­kla­rar Christof Koch att den bak­re de­len av hjärn­bar­ken har hög­re än den främ­re, och där­med star­ka­re kopp­ling till med­ve­tan­det. Han kal­lar om­rå­det för en ”het zon” och be­skri­ver det som den hit­tills bäs­ta idén om vad ett neu­ralt kor­re­lat till med­ve­tan­det skul­le kun­na be­stå av. Det lå­ter som ett fram­steg, men vad be­ty­der det för vads­lag­ning­en? Han ger ing­et rakt be­sked. Slu­tet av hans mejl an­das dock en viss be­red­skap in­för att för­lo­ra:

”Som jag sa till Da­ve ny­li­gen vid en de­batt i New York, som en pi­on­jär i ar­be­tet med att dri­va frå­gor om NCC mås­te man tän­ka som en ent­re­pre­nör. Det finns en mil­jon me­to­do­lo­gis­ka, prag­ma­tis­ka, eko­no­mis­ka och tek­nis­ka or­sa­ker till att ett helt nytt ve­ten­skap­ligt pro­jekt kan miss­lyc­kas.”

Da­vid Chal­mers mej­lar till­ba­ka någ­ra tim­mar se­na­re. Han ver­kar in­te rik­tigt nöjd med sva­ret, ut­an pres­sar vi­da­re och ger sig in i va­dets finstil­ta de­tal­jer. Det var sagt att nå­gon skul­le hit­ta en kopp­ling mel­lan en sub­jek­tiv upp­le­vel­se och ett li­tet an­tal nerv­cel­ler med fär­re än tio in­re egen­ska­per. In­re egen­ska­per. Da­vid Chal­mers tyc­ker in­te att nå­got som är kopp­lat till bor­de gil­las som en in­re egen­skap: ”Hej Christof, Tack för di­na tan­kar. Jag tän­ker mig att är en nät­verk­se­gen­skap hos en grupp av nerv­cel­ler, och allt­så in­te en in­re egen­skap hos spe­ci­fi­ka nerv­cel­ler. Kopp­lings mönst­ret

”Att det skul­le va­ra en viss sorts nerv­cel­ler, med någ­ra spe­ci­el­la egen­ska­per. Det är det som för mig ser gans­ka osan­no­likt ut.”

Da­vid Chal­mers

Av PER SNAPRUD Il­lust­ra­tio­ner PA­TRIK SVENS­SON / AGENT MOLLY & CO

EN OM­STRIDD TE­O­RI I fo­kus för ­dis­kus­sio­ner­na mel­lan Da­vid ­Chal­mers och Christof Koch står en te­o­ri som kopp­lar med­ve­tan­de till en viss typ av in­for­ma­tion. En­ligt te­orins upp­hovs­man Gi­u­lio To­no­ni går det att räk­na ut ett vär­de ( ) som mot­sva­rar mäng­den med­ve­tan­de i oli­ka de­lar av hjär­nan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.