Streck­ko­da­de ar­ter

I slu­tet av det­ta år ska nors­ka fors­ka­re ha ta­git fram dna-streck­ko­der för 20 000 nors­ka ar­ter. F&F har ta­lat med Tor­bjørn Ekrem vid nät­ver­ket Nor­bol, som an­sva­rar för kart­lägg­ning­en.

Forskning & Framsteg - - Ledare - Av An­na Fros­ter

1| Vad är poängen med att ta fram ­streck­ko­der för al­la ar­ter?

− Vi ska­par ett re­fe­rens­bib­li­o­tek för att kun­na iden­ti­fi­e­ra ar­ter myc­ket mer ef­fek­tivt än med van­li­ga me­to­der. I ett li­tet vat­ten­prov från en sjö finns till ex­em­pel dna-spår från al­la fis­kar som le­ver i sjön. Om vi ana­ly­se­rar vat­ten­pro­vet och jäm­för med vårt streck­kods­bib­li­o­tek kan vi få en kom­plett art­lis­ta, i stäl­let för att prov­fis­ka. Vi kan ock­så ta ett prov på en fisk­pin­ne och se vil­ka ar­ter som in­går i den. På så sätt kan vi stop­pa han­del med ho­ta­de ar­ter, men även för­bätt­ra kun­ska­pen om al­la ar­ter.

2| Var­för sat­sar ni på att kart­läg­ga just 20000 ar­ter?

− Det är en tred­je­del av de ar­ter som vi tror finns i Nor­ge. Vi ha­de kun­nat sä­ga att vi ska kla­ra al­la, men man be­hö­ver väl­digt god ex­per­tis för att art­be­stäm­ma allt, det är det som är be­gräns­ning­en. In­nan vi läg­ger in en ny streck­kod i da­ta­ba­sen mås­te vi ju va­ra helt säk­ra på vil­ken art det är. Det här var ett förs­ta mål, men vi hop­pas att ar­be­tet ska fort­sät­ta.

3| Ni har hål­lit på i fem år nu – har ni stött på någ­ra sto­ra över­rask­ning­ar?

− He­la ti­den! Det vi trod­de var en art av fjä­der­myg­ga vi­sa­de sig ny­li­gen va­ra fem. Ut­an att streck­ko­da den ha­de vi ald­rig upp­täckt det, för ar­ter­na är ex­tremt li­ka.

4| Och för ge­me­ne man, gör det nå­gon skill­nad om en fjä­der­myg­ga vi­sar sig va­ra fem oli­ka ar­ter?

− Fjä­der­myg­gor har en väl­digt vik­tig roll som mat åt många fåg­lar och fis­kar. Så länge vi trod­de att det var en en­da art kun­de vi tro att ”den ver­kar kla­ra sig li­te över­allt”. Men nu när vi vet att det hand­lar om fem oli­ka fjä­der­myg­gor kan vi kans­ke se att någ­ra av dem är väl­digt spe­ci­a­li­se­ra­de och ho­tas av för­änd­ring­ar i mil­jön. För att se vad som hän­der med eko­sy­ste­men mås­te vi ve­ta vil­ka ar­ter vi har där.

5| Ser du fram­för dig att bi­o­lo­ger en dag kom­mer att kun­na skan­na na­tu­ren som man skan­nar va­ror i en af­fär, el­ler med en hand­hål­len ”Tri­cor­der” som i Star Trek?

− Ja, kans­ke. Re­dan i dag finns det små in­stru­ment som man kan ha med sig ut i sko­gen och ana­ly­se­ra dna di­rekt. Då lö­ser du upp ett li­tet frag­ment från ar­ten i en lös­ning, till­sät­ter någ­ra äm­nen och läg­ger en drop­pe i en li­ten ap­pa­rat som kopp­las till din lap­top. Det är fort­fa­ran­de för dyrt och opre­cist för att an­vän­das vid dag­lig art­be­stäm­ning, men det är nog ba­ra en tids­frå­ga in­nan det blir möj­ligt.

”Vi kan ock­så ta ett prov på en fisk­pin­ne och se vil­ka ar­ter som in­går i den. På så sätt kan vi stop­pa han­del med ho­ta­de ar­ter.”

Tor­björn Ekrem sam­lar bot­ten­pro­ver i äl­ven At­na för att kun­na ska­pa dna-streck­ko­der för de ar­ter som le­ver där.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.