Larver fixar biffen
Fluglarver kan förvandla ruttnande sopor till högvärdigt protein och rensa gödsel från salmonella och läkemedelsrester. Men möjligheten att utnyttja larverna är än så länge begränsad på grund av en Eu-lagstiftning.
”Att kompostera har varit något för idealister och hippier, men om det blir lönsamt så får det en helt ny kraft.”
Brödbackarna är fulla av något som liknar fuktig kladdkaka, med en lätt doft av kompost. Efter en stunds tittande går det att urskilja millimeterstora vita fluglarver som kravlar runt i kakan. Nu gäller det att inte skrynkla ihop näsan, för det här myllret kanske kan hjälpa till att lösa några av mänsklighetens stora ödesfrågor – att föda en växande befolkning och göra sig av med växande sopberg.
Första gången som amerikansk vapenfluga nämns i den vetenskapliga litteraturen handlar det om att de kravlade in i underkläderna på dassbesökare i södra USA år 1930. På landsbygden var slutna torrdass en nymodighet som myndigheterna lanserade för att ersätta öppna varianter, där exkrementerna dråsade ut på baksidan av dasset. Men de instängda flugsvärmarna som flög upp när man öppnade dasslocket gjorde sydstatsborna skeptiska till detta moderna påfund. Deras lösning var att hälla diesel i latrintunnan, vilket effektivt dödade flugorna. Någonstans där skulle man kunna säga att mänskligheten halkade ur kretsloppen.
På 1990-talet dök amerikansk vapenfluga upp igen i många vetenskapliga tidskrifter. Resan tillbaka mot kretsloppen hade börjat, och under de senaste tio åren har flugan blivit hett eftertraktad. Nya fluglarvsföretag poppar upp över hela jorden, från Kina till Sydafrika och Kanada.
Flugor i underbyxorna är inget som fluglarvsforskaren Cecilia Lalander längtar tillbaka till. Däremot ser hon drömmande ut när hon beskriver hur hönsen gick och pickade i sig larverna från dassen på 1930-talet.
− Det är något sådant vi kämpar för att återskapa nu, att insekter ska få omvandla avfall till protein. Det är deras jobb i naturen.
Vi befinner oss utanför Institutionen för energi och teknik på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala, och Cecilia Lalander öppnar dörren till nästa rum i växthuset. Här tycks luftrören klibba ihop sig när man försöker ta ett djupt andetag. Luften är mättad av ammoniakångor. I brödbackar längs alla väggar myllrar larver. De är en vecka äldre än larverna i det första rummet. Nu liknar de långsmala gråsuggor.
− Stick ner handen! säger Cecilia Lalander med sådan entusiasm att det känns svårt att låta bli.
Larvmyllret pirrar mellan fingrarna, varmare och varmare ju längre ner handen kommer. Enstaka fruktklistermärken är det enda som påminner om att den här pulveriserade massan var något helt annat för en vecka sedan. Om man lägger örat mot en av backarna hörs ett ljust smackande sorl av tusentals små munnar och kravlande kroppar. Fluglarvernas superkraft är deras aptit. På en dag kan de nästan sätta i sig motsvarande sin egen vikt. ”Det finns en fluglarv som äter sjukt mycket; du får åka ner till Schweiz och undersöka den.” Detta var en av de första instruktionerna Cecilia Lalander fick på sitt nya jobb som forskningsingenjör 2011.
Hon och hennes kollega Björn Vinnerås deltog i ett avfallsprojekt i Ugandas huvudstad Kampala, där stinkande berg av sopor växte mot himlen. Sopplockare klev omkring i högarna och tog vara på plast och metaller. Men de ruttnande matresterna och gödseln spred bara stank och sjukdomar omkring sig. Uppsalaforskarna grubblade över ett sätt att göra det organiska avfallet värdefullt, och det var här super-ätarlarverna kom in. Tänk om de skulle kunna förvandla soporna till djurfoder.
För att citera en reklamvideo från det kinesiska fluglarvsföretaget Unique: Turn trash to cash. Glättig popmusik kompar bilder av stora fabrikshallar där kinesiska arbetare skovlar upp
larvmassor med spade. Unique är ett av minst 20 kinesiska fluglarvsföretag.
− Att kompostera har varit något för idealister och hippier, men om det blir lönsamt så får det en helt ny kraft, säger Cecilia Lalander.
Avfallsproblemet blev extra tydligt i Uganda, men egentligen är grunden densamma i Sverige, menar hon.
− Vi rötar mycket av de organiska soporna, men det bygger på subventioner. I stora delar av Europa hamnar matavfallet bara på deponi. Våra livsviktiga resurser behandlas som gift, och det blir ju giftigt när det mixas med alla andra sopor.
Om ett ton matavfall i stället hamnar i de här brödbackarna som omger oss på SLU, så blir det till cirka 300 kilo fluglarver på två veckor. Larverna innehåller 40 procent högvärdigt protein som kan bli mat till fiskar, höns eller grisar.
Eller, kunde ha blivit – om inte insekter hade blivit klassificerade som ”produktionsdjur” i EU år 2002. Det var en följd av 1990-talets utbrott av galna ko-sjukan, då reglerna skärptes. För att säkra livsmedelskedjan fick inga produktionsdjur matas med andra produktionsdjur. De galna korna hade utfodrats med benmjöl från nermalda kor och fått i sig ”aggressiva proteiner”, så kallade prioner, som sprider sin felaktiga form till proteinerna i hela kroppen.
Prioner är ett problem bland idisslare, som kor och får som inte äter larver, men när det handlar om så här allvarliga sjukdomar vill EU vara på den absolut säkra sidan. Grundregeln är att hålla djurfoder rent från arteget protein, enligt Jordbruksverket, vilket man skulle avvika ifrån om fluglarverna fick äta kycklingkött eller griskött från matavfall och sedan själva bli till foder åt höns eller grisar.
Ännu finns dock inga tecken på att prioner kan spridas genom fluglarver som foder. Cecilia Lalander har lämnat in en forskningsansökan om att studera vad som händer med prioner i en fluglarvskompost, men sådan forskning kräver ett högsäkerhetslabb. Tills vidare får larverna därför bara vegetarisk kost.