Lar­ver fix­ar bif­fen

Flug­lar­ver kan för­vand­la rutt­nan­de so­por till ­hög­vär­digt pro­te­in och ren­sa göd­sel från sal­mo­nel­la och lä­ke­me­dels­res­ter. Men möj­lig­he­ten att ut­nytt­ja lar­ver­na är än så länge be­grän­sad på grund av en Eu-lag­stift­ning.

Forskning & Framsteg - - Ledare - Av AN­NA FROS­TER Fo­to JOHAN MARKLUND

”Att kom­po­ste­ra har va­rit nå­got för ide­a­lis­ter och hip­pi­er, men om det blir lön­samt så får det en helt ny kraft.”

Bröd­bac­kar­na är ful­la av nå­got som lik­nar fuk­tig kladd­ka­ka, med en lätt doft av kom­post. Ef­ter en stunds tit­tan­de går det att ur­skil­ja mil­li­me­ter­sto­ra vi­ta flug­lar­ver som krav­lar runt i ka­kan. Nu gäl­ler det att in­te skrynk­la ihop nä­san, för det här myll­ret kans­ke kan hjäl­pa till att lö­sa någ­ra av mänsk­lig­he­tens sto­ra ödes­frå­gor – att fö­da en väx­an­de be­folk­ning och gö­ra sig av med väx­an­de sop­berg.

Förs­ta gång­en som ame­ri­kansk va­pen­flu­ga nämns i den ve­ten­skap­li­ga lit­te­ra­tu­ren hand­lar det om att de krav­la­de in i un­der­klä­der­na på dass­be­sö­ka­re i söd­ra USA år 1930. På lands­byg­den var slut­na torr­dass en ny­mo­dig­het som myn­dig­he­ter­na lan­se­ra­de för att er­sät­ta öpp­na va­ri­an­ter, där ex­kre­men­ter­na drå­sa­de ut på bak­si­dan av das­set. Men de in­stäng­da flug­svär­mar­na som flög upp när man öpp­na­de dass­loc­ket gjor­de syd­stats­bor­na skep­tis­ka till det­ta mo­der­na på­fund. De­ras lös­ning var att häl­la die­sel i la­trin­tun­nan, vil­ket ef­fek­tivt dö­da­de flu­gor­na. Nå­gon­stans där skul­le man kun­na sä­ga att mänsk­lig­he­ten hal­ka­de ur krets­lop­pen.

På 1990-ta­let dök ame­ri­kansk va­pen­flu­ga upp igen i många ve­ten­skap­li­ga tid­skrif­ter. Re­san till­ba­ka mot krets­lop­pen ha­de bör­jat, och un­der de se­nas­te tio åren har flu­gan bli­vit hett ef­ter­trak­tad. Nya flug­larvs­fö­re­tag pop­par upp över he­la jor­den, från Ki­na till Syd­af­ri­ka och Ka­na­da.

Flu­gor i un­der­byx­or­na är ing­et som flug­larvs­fors­ka­ren Ce­ci­lia La­lan­der läng­tar till­ba­ka till. Dä­re­mot ser hon dröm­man­de ut när hon be­skri­ver hur hön­sen gick och pic­ka­de i sig lar­ver­na från das­sen på 1930-ta­let.

− Det är nå­got så­dant vi käm­par för att åter­ska­pa nu, att in­sek­ter ska få om­vand­la av­fall till pro­te­in. Det är de­ras jobb i na­tu­ren.

Vi be­fin­ner oss ut­an­för In­sti­tu­tio­nen för ener­gi och tek­nik på Sve­ri­ges lant­bruks­u­ni­ver­si­tet, SLU, i Uppsa­la, och Ce­ci­lia La­lan­der öpp­nar dör­ren till näs­ta rum i växt­hu­set. Här tycks luft­rö­ren klib­ba ihop sig när man för­sö­ker ta ett djupt an­de­tag. Luf­ten är mät­tad av am­mo­ni­akång­or. I bröd­bac­kar längs al­la väg­gar myll­rar lar­ver. De är en vec­ka äld­re än lar­ver­na i det förs­ta rum­met. Nu lik­nar de lång­sma­la grå­sug­gor.

− Stick ner han­den! sä­ger Ce­ci­lia La­lan­der med så­dan en­tu­si­asm att det känns svårt att lå­ta bli.

Larv­myll­ret pir­rar mel­lan fing­rar­na, var­ma­re och var­ma­re ju läng­re ner han­den kom­mer. En­sta­ka frukt­klis­ter­mär­ken är det en­da som på­min­ner om att den här pul­ve­ri­se­ra­de mas­san var nå­got helt an­nat för en vec­ka se­dan. Om man läg­ger örat mot en av bac­kar­na hörs ett ljust smac­kan­de sorl av tu­sen­tals små mun­nar och krav­lan­de krop­par. Flug­lar­ver­nas su­per­kraft är de­ras ap­tit. På en dag kan de näs­tan sät­ta i sig mot­sva­ran­de sin egen vikt. ”Det finns en flug­larv som äter sjukt myc­ket; du får åka ner till Schweiz och un­der­sö­ka den.” Det­ta var en av de förs­ta in­struk­tio­ner­na Ce­ci­lia La­lan­der fick på sitt nya jobb som forsk­nings­in­gen­jör 2011.

Hon och hen­nes kol­le­ga Björn Vin­nerås del­tog i ett av­falls­pro­jekt i Ugan­das hu­vud­stad Kam­pa­la, där stin­kan­de berg av so­por väx­te mot him­len. Sopploc­ka­re klev om­kring i hö­gar­na och tog va­ra på plast och me­tal­ler. Men de rutt­nan­de mat­res­ter­na och göd­seln spred ba­ra stank och sjuk­do­mar om­kring sig. Uppsala­fors­kar­na grubb­la­de över ett sätt att gö­ra det or­ga­nis­ka av­fal­let vär­de­fullt, och det var här su­per-ätar­lar­ver­na kom in. Tänk om de skul­le kun­na för­vand­la so­por­na till djur­fo­der.

För att ci­te­ra en re­klam­vi­deo från det ki­ne­sis­ka flug­larvs­fö­re­ta­get Uni­que: Turn trash to cash. Glät­tig pop­mu­sik kom­par bil­der av sto­ra fa­brik­shal­lar där ki­ne­sis­ka ar­be­ta­re skov­lar upp

larv­mas­sor med spa­de. Uni­que är ett av minst 20 ki­ne­sis­ka flug­larvs­fö­re­tag.

− Att kom­po­ste­ra har va­rit nå­got för ide­a­lis­ter och hip­pi­er, men om det blir lön­samt så får det en helt ny kraft, sä­ger Ce­ci­lia La­lan­der.

Av­falls­pro­ble­met blev ex­tra tyd­ligt i Ugan­da, men egent­li­gen är grun­den den­sam­ma i Sve­ri­ge, me­nar hon.

− Vi rö­tar myc­ket av de or­ga­nis­ka so­por­na, men det byg­ger på sub­ven­tio­ner. I sto­ra de­lar av Eu­ro­pa ham­nar matav­fal­let ba­ra på de­po­ni. Vå­ra livsvik­ti­ga re­sur­ser be­hand­las som gift, och det blir ju gif­tigt när det mix­as med al­la and­ra so­por.

Om ett ton matav­fall i stäl­let ham­nar i de här bröd­bac­kar­na som om­ger oss på SLU, så blir det till cir­ka 300 ki­lo flug­lar­ver på två vec­kor. Lar­ver­na in­ne­hål­ler 40 pro­cent hög­vär­digt pro­te­in som kan bli mat till fis­kar, höns el­ler gri­sar.

El­ler, kun­de ha bli­vit – om in­te in­sek­ter ha­de bli­vit klas­si­fi­ce­ra­de som ”pro­duk­tions­djur” i EU år 2002. Det var en följd av 1990-ta­lets ut­brott av gal­na ko-sju­kan, då reg­ler­na skärp­tes. För att säk­ra livs­me­dels­ked­jan fick inga pro­duk­tions­djur ma­tas med and­ra pro­duk­tions­djur. De gal­na kor­na ha­de ut­fodrats med ben­mjöl från ner­mal­da kor och fått i sig ”ag­gres­si­va pro­te­i­ner”, så kal­la­de pri­o­ner, som spri­der sin fel­ak­ti­ga form till pro­te­i­ner­na i he­la krop­pen.

Pri­o­ner är ett pro­blem bland idiss­la­re, som kor och får som in­te äter lar­ver, men när det hand­lar om så här all­var­li­ga sjuk­do­mar vill EU va­ra på den ab­so­lut säk­ra si­dan. Grund­re­geln är att hål­la djur­fo­der rent från arte­get pro­te­in, en­ligt Jord­bruks­ver­ket, vil­ket man skul­le av­vi­ka ifrån om flug­lar­ver­na fick äta kyck­ling­kött el­ler griskött från matav­fall och se­dan själ­va bli till fo­der åt höns el­ler gri­sar.

Än­nu finns dock inga tec­ken på att pri­o­ner kan spri­das ge­nom flug­lar­ver som fo­der. Ce­ci­lia La­lan­der har läm­nat in en forsk­nings­an­sö­kan om att stu­de­ra vad som hän­der med pri­o­ner i en flug­larv­s­kom­post, men så­dan forsk­ning krä­ver ett högsä­ker­hets­labb. Tills vi­da­re får lar­ver­na där­för ba­ra ve­ge­ta­risk kost.

Som krets­lopps­fors­ka­re har Ce­ci­lia La­lan­der en kre­a­tiv blick på so­por. En stor del av fluglab­bets in­red­ning kom­mer från den con­tai­ner där SLU släng­er si­na grovso­por.

En för­del med den ame­ri­kans­ka va­pen­flu­gan är att den in­te äter nå­got som vux­en. Det in­ne­bär att den in­te är in­tres­se­rad av att sur­ra kring ko­moc­kor, va­ri­ga sår och tall­ri­kar med mat.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.