Blir jor­den kal­la­re?

Forskning & Framsteg - - Ledare -

Jag har hört att so­lens ak­ti­vi­tet en­ligt brit­tis­ka fors­ka­re för­ut­spås sjun­ka cir­ka 2020–2040, vil­ket skul­le kun­na le­da till en mind­re is­tid. Är det­ta en skrö­na el­ler finns det ve­ten­skap­li­ga be­lägg? /Claes Cor­lin

Upp­gif­ten ba­se­ras tro­li­gen på ut­ta­lan­den av Va­len­ti­na ­Zhar­ko­va vid brit­tis­ka Uni­ver­si­ty of Nort­hum­bria. Hon har för­ut­spått att so­lak­ti­vi­te­ten skul­le mins­ka un­der de näst­kom­man­de år­tion­de­na, till en ni­vå som känns igen från de­lar av 1600-ta­let och 1700-ta­let – ett så kal­lat Maun­der mi­ni­mum, som kän­ne­teck­na­des av få sol­fläc­kar. Då ha­de Eu­ro­pa kal­la vint­rar. Det glo­ba­la kli­ma­tet på­ver­ka­des dä­re­mot in­te li­ka myc­ket.

And­ra fors­ka­re är in­te li­ka över­ty­ga­de om va­re sig för­ut­sä­gel­sen el­ler att en så­dan låg so­lak­ti­vi­tet skul­le ge en be­stämd kli­ma­tef­fekt. Zhar­ko­va har själv in­te fors­kat om kli­ma­tef­fek­ten av låg sol­ak­ti­vi­tet. Men det finns and­ra stu­di­er som vi­sar att en så pass låg so­lak­ti­vi­tet till­fäl­ligt skul­le kun­na sän­ka jor­dens me­del­tem­pe­ra­tur med ett par ti­on­dels gra­der. Det­ta skul­le dock gott och väl över­träf­fas av den på­gåen­de glo­ba­la upp­värm­ning­en på grund av växt­hus­gas­ut­släpp. Även om ut­släp­pen skul­le gå ner mot noll be­räk­nas jor­den bli minst en grad var­ma­re un­der 2000-ta­let, och om ut­släp­pen lig­ger kvar på oför­änd­rad ni­vå be­räk­nas upp­värm­ning­en bli uppe­mot 3–4 gra­der.

So­lak­ti­vi­te­ten har en be­vi­sad ef­fekt på jor­dens kli­mat. Men den va­ri­a­tion som det hand­lar om är in­te så stor att det skul­le bli mar­kant kal­la­re på jor­den här, och än mind­re att den glo­ba­la upp­värm­ning­en skul­le mot­ver­kas i ett läng­re per­spek­tiv. Själ­va för­ut­sä­gel­sen om så pass mins­kad so­lak­ti­vi­tet den när­mas­te ti­den an­ses ock­så generellt som myc­ket osä­ker. /Mark­ku Rum­mu­ka­i­nen, pro­fes­sor i kli­ma­to­lo­gi, Lunds uni­ver­si­tet

Det på­pe­kas of­ta att män generellt är ho­mo­so­ci­a­la, allt­så fö­re­drar att um­gås och in­te­ra­ge­ra med and­ra män och helst lä­ser man­li­ga för­fat­ta­re et­ce­te­ra. Själv är jag en he­te­ro­so­ci­al man och blir ny­fi­ken på vad forsk­ning­en har att sä­ga om det. Jag tyc­ker in­te il­la om and­ra män, men fin­ner dem generellt mind­re in­tres­san­ta. /Per

Din frå­ga om mäns ho­mo­so­ci­a­li­tet är in­tres­sant, in­te minst där­för att det ser ut som om det kans­ke är på väg att ske för­änd­ring­ar när det gäl­ler det­ta. När or­det ”ho­mo­so­ci­a­li­tet” bör­ja­de an­vän­das av fors­ka­re för någ­ra de­cen­ni­er se­dan, var det för att be­teck­na hur det gick till när män överst i hi­e­rar­ki­er­na i fö­re­tag och and­ra or­ga­ni­sa­tio­ner val­de ut män som var li­ka­da­na som de själ­va när chefs­pos­ter skul­le till­sät­tas. De som där­med ute­slöts från att nå höga pos­ter var för­stås kvin­nor, men även män som upp­fat­ta­des som an­norlun­da. En ut­gångs­punkt för att för­stå ho­mo­so­ci­a­li­tet bland män är med and­ra ord att bå­de makt och sta­tus i sam­häl­let i stort, på ar­bets­plat­ser och i and­ra or­ga­ni­sa­tio­ner, hit­tills har va­rit mer för­knip­pa­de med män än med kvin­nor. För män har det där­med va­rit ”lön­samt” att li­e­ra sig främst med and­ra män, i be­mär­kel­sen att sta­tus – och ibland makt – har ökat. Det är där­för in­te sär­skilt för­vå­nan­de att fin­na ho­mo- so­ci­a­li­tet bland män. Men so­ci­a­la möns­ter är all­tid för­än­der­li­ga. Det finns tec­ken, bland an­nat i ny­a­re forsk­ning om unga mäns um­gäng­esmöns­ter, som ty­der på att i sam­häl­len som Sve­ri­ge, där makt­skill­na­der mel­lan kvin­nor och män har bör­jat jäm­nas ut nå­got, där kan även gam­la möns­ter av man­lig ho­mo­so­ci­a­li­tet va­ra på väg att luck­ras upp. /Eva Mag­nus­son, ­ pro­fes­sor em. i psy­ko­lo­gi, Umeå ­uni­ver­si­tet

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.