”Det bäs­ta jag har läst om döds­hjälp”

Forskning & Framsteg - - Läsarbrev - /Gö­ran C-O Claes­son

F& 4/2018 – Ska vi få väl­ja dö­den? Jag ha­de sagt upp pre­nu­me­ra­tio­nen på Forsk­ning & Fram­steg. Men den stort upp­slag­na ar­ti­keln ”Ska vi få väl­ja ­dö­den?” gör att jag ger mig själv kontra­or­der och fort­sät­ter som pre­nu­me­rant.

Ar­ti­keln är den bäs­ta sam­man­ställ­ning och det bäs­ta jag har läst om döds­hjälp. Jag vill gär­na spri­da den inom nät­ver­ket Rät­ten till en vär­dig död.

Jag bi­fo­gar ock­så en dikt som år 2000 sprang fram ur ett barn­domsmin­ne från 1940.

TVÅBÄDDSRUM

Sy­nen, ta­let och väns­ter hand, det var allt hon ha­de kvar. Snäl­la di­a­ko­nis­sor sköt­te hen­nes för­la­ma­de kropp och käm­pa­de för hen­nes liv. En tro­tjä­na­rin­na, det var vad hon va­rit. En äng­el, det var vad hon blev. En äng­el för nya vä­nin­nan i säng­en bred­vid. Hon log mot vä­nin­nan, hon pra­ta­de med hen­ne, hon ring­de på kloc­kan åt hen­ne. Hon fick ald­rig be­hål­la v­änin­nan. Det hann all­tid kom­ma en ny till säng­en bred­vid. Vid det sjut­ton­de året skrek vä­nin­nor­nas äng­el sitt Eli, Eli, le­ma sa­bach­ta­ni! Hon skrek allt hon för­måd­de: Her­re Gud! Var­för straf­far Du mig så länge? Vad är det för synd jag be­gått? Ta­la om vad det är jag har gjort! Det mås­te ha va­rit nå­got för­fär­ligt! Kan jag in­te få gö­ra bot? Her­re Gud, för­bar­ma Dig över mig! Låt mig få slu­ta! Hon fick in­te slu­ta den gång­en hel­ler när min mor­mor dog i säng­en bred­vid. Hen­nes skri kan jag än­nu hö­ra när nå­gon in­te får dö.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.