SÅ SKA­PAS KODERNA

Forskning & Framsteg - - Miljö -

l Se­dan 1990-ta­let har dna-tek­nik an­vänts för att iden­ti­fi­e­ra ar­ter, släkt­skap och in­di­vi­der. I bör­jan av 2000-ta­let bör­ja­de for­skar­värl­den an­vän­da en stan­dar­di­se­rad gen­re­gi­on, en plats på dna-sträng­en som skil­jer oli­ka djurar­ter åt. Det­ta kal­las dna bar­co­ding på eng­els­ka, vil­ket kan över­sät­tas till dnast reck­kod­ning.

För att ska­pa en god­känd och ­gil­tig streck­kod mås­te streck­kods se­kven­sen tas fram f rån­fle­ra in­di­vi­der som helt sä­kert till­hör sam­ma art. Var­je in­di­vid ska ­do­ku­men­te­ras och för­va­ras på nå­gon publik in­sti­tu­tion, ex­em­pel­vis ett mu­se­um. Se­dan kan den ge­ne­tis­ka ko­den läg­gas in i en da­ta­bas som är åt­kom­lig för al­la.

STRECKKODNING DRÖ­JER I SVE­RI­GE

l I Sve­ri­ge finns än så länge streck­ko­der för en­dast ett par tu­sen

ar­ter. Det är svårt att få fram en ex­akt siff­ra, i brist på sam­ord­ning. Det svens­ka nät­ver­ket för dna-streckkodning, Swe­bol, sak­nar re­sur­ser, en­ligt ko­or­di­na­torn Ma­lin Strand på Art­da­ta­ban­ken. Hon me­nar att frå­gan har ham­nat mel­lan fle­ra sto­lar.

− Det hand­lar in­te di­rekt om forsk­ning, men det är in­te hel­ler di­rekt tillämp­ning, en­ligt de de­fi­ni­tio­ner som oli­ka fi­nan­siä­rer hän­vi­sar till. Först och främst är det ett bib­li­o­teks­byg­ge, en in­fra­struk­tur som många skul­le ha nyt­ta av men som ing­en vill an­sva­ra för.

Även svens­ka fors­ka­re kan dock få stor nyt­ta av det nors­ka grund­ar­be­tet, för da­ta­ba­ser­na med streck­ko­der är öpp­na för al­la.

Nya ar­ter hit­tas numera of­tast i lab­bet, ef­ter dna-ana­lys.

Ma­lin Strand är do­cent i sys­te­ma­tik och bio­di­ver­si­tet vid SLU och verk­sam vid Art­da­ta­ban­ken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.