Lar­ver­na för­äd­lar vå­ra mat­res­ter

Va­pen­flu­gans lar­ver om­vand­lar mat­res­ter och göd­sel till pro­te­in­fo­der. Sam­ti­digt bryts even­tu­el­la lä­ke­me­dels­res­ter och sal­mo­nel­la­bak­te­ri­er ner.

Forskning & Framsteg - - Kosmos - Av An­na Fros­ter & Johan Jar­nestad

Lar­ver­nas sta­tus som pro­duk­tions­djur in­ne­bär även att flug­lar­ver­na ska av­li­vas i god­kän­da slak­te­ri­er. I vän­tan på en de­fi­ni­tion av vad det­ta in­ne­bär stop­par Ce­ci­lia La­lan­der och hen­nes kol­le­ger lar­ver­na i fry­sen när de har vux­it fär­digt.

År 2017 god­kän­de EU flug­lar­ver som fo­der till od­lad fisk. Det går ock­så att ge le­van­de lar­ver till höns, och Ce­ci­lia La­lan­der hop­pas att även tor­ka­de lar­ver snart ska bli tillå­tet som höns­mat. Men ef­tersom lar­ver­na ba­ra får äta ve­ge­ta­riskt kan de allt­så in­te ma­tas med blan­dat av­fall från hus­håll, ut­an ba­ra så­dant som blir över från af­fä­rer el­ler pro­du­cen­ter.

− Många tror fort­fa­ran­de att gri­sar får äta res­ter från skol­mat­sa­lar, men det är länge se­dan det var tillå­tet. Sve­ri­ges gri­sar och höns äter myc­ket so­ja i stäl­let, sä­ger Ce­ci­lia La­lan­der.

Det är in­te håll­bart i läng­den, me­nar hon. − Me­dan regn­sko­gar­na av­ver­kas för att od­la so­ja och ha­ven töms på vild fisk för att gö­ra fo­der till fisk­od­ling­ar, så fort­sät­ter vi att slänga en fjär­de­del av all mat. Den här ekva­tio­nen blir mer och mer ohåll­bar i takt med att värl­dens be­folk­ning väx­er och be­hö­ver pro­te­in.

Ef­ter gal­na ko-sju­ke­lar­met in­för­de Ka­na­da lik­nan­de re­strik­tio­ner som EU. Även där får lar­ver­na ba­ra ve­ge­ta­risk kost. Men de ka­na­den­sis­ka myn­dig­he­ter­na har lät­tat li­te på reg­ler­na och lå­ter numera även höns äta tor­ka­de flug­lar­ver, larv­mjöl och lar­v­ol­ja. Det syd­af­ri­kans­ka fö­re­ta­get Agri­pro­te­in har som mål att star­ta 100 nya flug­far­mer i USA och Ka­na­da till år 2024.

I Sve­ri­ge är det Eskilstu­na kom­mun som lig­ger längst fram när det gäl­ler flug­lar­ver. De har byggt en an­lägg­ning för flug­larv­s­kom­po­ste­ring av matav­fall från hus­håll, som kan ta hand om ett ton i vec­kan. Slu-fors­kar­na job­bar på att ta fram en mo­dul som ska kun­na han­te­ra 15 ton om da­gen. Men ef­tersom matav­fal­let in­ne­hål­ler en del kött så kan Eskilstu­na in­te säl­ja si­na lar­ver som fo­der. Tills vi­da­re rö­tas stör­re de­len av lar­ver­na och blir till bi­o­gas. Det lå­ter som en onö­dig om­väg i stäl­let för att gö­ra bi­o­gas av av­fal­let di­rekt. Men Ce­ci­lia La­lan­der för­kla­rar att larv­pro­ces­sen är en bra för­be­re­del­se för röt­ning. Van­ligt matav­fall in­ne­hål­ler 75 pro­cent vat­ten och det här vatt­net körs of­ta långa sträc­kor till röt­nings­an­lägg­ning­ar. Flug­lar­ver­nas ätan­de för­bru­kar vatt­net men be­va­rar det mesta av den ener­gi­ri­ka bi­o­ga­sen. − Op­ti­malt ur re­surs­syn­punkt vo­re att först skör­da flug­lar­ver­na som fo­der, se­dan rö­ta kom­postres­ter­na och till sist an­vän­da det som blir över till jord­för­bätt­ring, sä­ger Ce­ci­lia La­lan­der.

Om hon fick be­stäm­ma skul­le även göd­sel från höns och gri­sar kun­na flug­larv­s­kom­po­ste­ras. Att gö­ra fo­der av spill­ning lå­ter kans­ke ona­tur­ligt, men hon på­min­ner om att det är just vad som hän­der när höns pic­kar i sig mas­kar ur en göd­sel­stack. Men finns det in­te en risk för smit­ta, som sal­mo­nel­la?

Just den frå­gan har Ce­ci­lia La­lan­der spe­ci­alstu­de­rat. Un­der fle­ra års tid ex­pe­ri­men­te­ra­de hon med sal­mo­nel­la­smit­tad göd­sel och män­ni­sko­av­fö­ring som flug­lar­ver­na fick su­ga i sig. Var­da­gen i ång­or­na av oli­ka fe­ka­lie­bland­ning­ar var allt

an­nat än gla­mo­rös. Men resultatet var desto mer blän­dan­de: Sal­mo­nel­la­bak­te­ri­er­na bryts ner i larv­pro­ces­sen. På sju da­gar för­svin­ner de un­der de­tek­tions­ni­vån, en­ligt stu­di­en, som pub­li­ce­ra­des i tid­skrif­ten Sci­ence of the To­tal En­vi­ron­ment. Det­ta skul­le allt­så kun­na lö­sa ett av djur­går­dar­nas sto­ra pro­blem. Men då krävs en för­änd­ring av Eu-reg­ler­na, så att det blir tillå­tet att ut­fod­ra pro­duk­tions­djur med göd­sel – el­ler att in­sek­ter klas­sas som nå­got an­nat än pro­duk­tions­djur.

Även de lä­ke­me­del och be­kämp­nings­me­del som flug­fors­kar­grup­pen har tes­tat bryts ner ef­fek­tivt i flug­larvs­pro­ces­sen. Fors­kar­na val­de tre lä­ke­me­del som är kän­da för att va­ra svå­ra att bry­ta ner. Två av dem är of­ta in­te alls ned­bryt­nings­ba­ra i re­nings­verk, men i flug­larv­s­kom­posten bröts 95 pro­cent av dem ner på 1–3 vec­kor. För­mod­li­gen tack va­re att den mi­kro­bi­el­la ak­ti­vi­te­ten är så hög. Dock finns det an­nat som ver­kar kla­ra re­san ge­nom lar­ver­nas tar­mar gans­ka opå­ver­kat, som pa­ra­si­ter och sta­bi­la mil­jö­gif­ter.

Flu­gor har in­te di­rekt ryk­te om sig som hy­gi­e­nis­ka vett- och eti­kett-mäs­ta­re, men det fi­nur­li­ga med just va­pen­flu­gor­na är att de in­te äter nå­got som full­bil­da­de in­sek­ter, ba­ra som lar­ver. De är allt­så in­te in­tres­se­ra­de av att sur­ra kring ko­moc­kor, va­ri­ga sår och mat­tall­ri­kar – då vill de ba­ra pa­ra sig.

Ce­ci­lia La­lan­der öpp­nar dör­ren till växt­hu­sets avels­rum. Här le­ver om­kring 20 000 flu­gor i nät­bu­rar som häng­er i ta­ket. Luf­ten är 30 gra­der varm och sur­ran­det kom­pakt. Ut­an för­var­ning blir vi du­scha­de av ett fukt­moln från ta­ket. Är det­ta en sti­mu­le­ran­de mil­jö för de små pro­duk­tions­dju­ren?

Ja, me­nar hon, de vill ha det ljust, fuk­tigt och varmt – pa­ra sig och se­dan dö. Ett flug­pa­ra­dis helt en­kelt. De fles­ta av flu­gor­na sit­ter lugnt på nät­väg­gar­na. De­ras mil­da tem­pe­ra­ment är ett av skä­len till att just den ame­ri­kans­ka va­pen­flu­gan har bli­vit

flug­larv­s­kom­po­ste­ring­ens stjär­na. Vå­ra van­li­ga hus­flu­gor är vis­ser­li­gen snab­ba­re på att för­ö­ka sig, men de­ras in­tres­se för män­ni­skor och al­le­han­da stin­kan­de sub­stan­ser gör dem till be­svär­li­ga med­ar­be­ta­re.

Den ame­ri­kans­ka va­pen­flu­gan kom­mer ur­sprung­li­gen från söd­ra USA. Numera finns den spridd över värl­den och le­ver fritt sö­der om Al­per­na. En in­sekts­fors­kan­de kol­le­ga till ­Ce­ci­lia La­lan­der hit­ta­de för­rym­da ame­ri­kans­ka va­pen­flu­gor kring växt­hu­sen vid Ul­tuna och res­te miss­tan­ken att flu­gor­na skul­le kun­na spri­da sig i Sve­ri­ge som en in­va­siv art.

En­ligt Ce­ci­lia La­lan­der är det i stort sett omöj­ligt att fö­da upp fly­gan­de in­sek­ter ut­an att någ­ra rym­mer, så hon för­står oron. Men själv tror hon in­te att rym­ling­ar­na kan för­ö­ka sig här.

− Län­der­na där ame­ri­kansk va­pen­flu­ga finns na­tur­ligt har be­tyd­ligt hög­re som­mar­tem­pe­ra­tu­rer. Fle­ra stu­di­er vi­sar att vå­ra var­ma pe­ri­o­der är för kor­ta för att de ska hin­na full­bor­da sin livscy­kel.

Lar­ver­na i växt­hu­set skul­le kun­na ta hand om allt matav­fall som ska­pas på uni­ver­si­tets­om­rå­det, om det in­te vo­re så trångt med på­gåen­de ex­pe­ri­ment här. Ut­an­för det sur­ran­de avels­rum­met står tra­va­de bac­kar där kom­post-kladd­ka­kan är all­de­les grön av mö­gel. Dok­to­ran­den Lo­vi­sa Lind­berg drar på sig plast­hands­kar och bör­jar knå­da mög­let till en smac­kig geg­ga. Hon ska tes­ta om lar­ver­na kla­rar att äta mö­gel­be­ar­be­tat apel­sin­skal, ef­tersom apel­sin­skal är nå­got de an­nars ra­tar.

Var­ken flug­lar­ver el­ler krets­lopps­fors­ka­re får va­ra kräs­ma­ga­de. Kon­cep­tet flug­larv är onekligen en mark­nads­fö­rings­ut­ma­ning, men ti­den ver­kar va­ra mo­gen för att se krets­lop­pen i vitö­gat, en­ligt Ce­ci­lia La­lan­der. Hon får he­la ti­den sam­tal från fö­re­tag som und­rar om det finns nå­gon fär­dig mo­dul för flug­larv­s­kom­po­ste­ring att kö­pa.

Till en bör­jan tänk­te sig Slu-fors­kar­na att var­je gård skul­le kun­na ha sin egen flug­larv­s­kom­post, som små­ska­li­ga krets­lopp. Men ef­ter någ­ra års flu­ga­vel har de in­sett att upp­föd­ning­en är

känslig och nog be­hö­ver skö­tas stor­ska­ligt. Nu ser de fram­för sig ett sy­stem där för­äld­ra­flu­gor­na föds upp i sto­ra an­lägg­ning­ar, och att con­tain­rar med lar­ver körs ut till oli­ka stäl­len där det finns gott om av­fall.

− Det blir ett flex­i­belt sy­stem. Om det till ex­em­pel finns myc­ket äp­pel­res­ter vid ett mus­te­ri om hös­ten, kan man åka dit med con­tain­rar un­der ett par må­na­der. Men blir det in­te myc­ket trans­por­ter? − Nej, det är en av de sto­ra po­äng­er­na. I dag kör vi runt enor­ma mäng­der vat­ten hit och dit med av­falls­han­te­ring­en. I lo­ka­la con­tain­rar med flug­lar­ver skul­le det mesta av vatt­net för­svin­na in­nan det be­hö­ver kö­ras nå­gon­stans.

Var­je gång vi går för­bi en lå­da med nytt för­mult­nan­de in­ne­håll tar Ce­ci­lia La­lan­der upp en hand­full och hål­ler un­der nä­san. Hon blun­dar ett ögon­blick och an­das in för att se hur pro­ces­sen går.

− Det är nå­got ma­giskt med ned­bryt­nings­pro­ces­ser. Det är klart att de luk­tar il­la ibland, men jag har bör­jat kän­na luk­ter­nas ny­an­ser, se po­ten­ti­a­len. l

Un­ge­fär en gång i vec­kan sät­ter Slu-fors­kar­na in runt 3 000 nya flu­gor i bu­rar­na. Flu­gor­nas en­da upp­gift är då att pa­ra sig. Li­vet som vux­en flu­ga va­rar in­te mer än en vec­ka. Flu­gor­na läg­ger si­na ägg i hå­len på kar­tong­bi­tar. När en kar­tong­bit är full...

För­söks­tek­ni­ker Vik­to­ria Wik­licky ser­ve­rar lunch åt lar­ver­na. I dag blir det mög­ligt gris­fo­der som har kas­se­rats vid SLU:S ex­pe­ri­ment­gård i Lövs­ta.

Ce­ci­lia La­lan­der har dok­to­re­rat i ke­mi och bör­ja­de sin forskar­ba­na inom na­no­tek­no­lo­gi.

Va­pen­flu­gans lar­ver öm­sar skinn of­ta, ef­tersom de väx­er så snabbt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.