Mac­chi­a­ri­nis­kan­da­len är långt ifrån över

Forskning & Framsteg - - Innehåll 8/ 2018 -

Två år ef­ter att skan­da­len kring den bluf­fan­de stjärn­ki­rur­gen Pa­o­lo Mac­chi­a­ri­nis ­ex­pe­ri­ment med plast­stru­par i ­människor blev all­mänt känd är de vik­ti­gas­te frå­gor­na fort­fa­ran­de obe­sva­ra­de. HUR KUN­DE DET G Å S Å LÅNGT trots att ­led­ning­en ha­de lar­mats? Och var­för har af­fä­ren in­te bli­vit grund­li­ga­re ut­redd? Här be­skri­ver den grä­van­de jour­na­lis­ten Bo Lin­dquist, som av­slö­ja­de skan­da­len i SVT:S do­ku­men­tär­se­rie Ex­pe­ri­men­ten, att här­van tycks va­ra stör­re än han först ana­de.

När jag bör­ja­de un­der­sö­ka Pa­o­lo ­Mac­chi­a­ri­nis ope­ra­tio­ner med plast­stru­par trod­de jag att mitt ar­be­te skul­le bli kort­va­rigt och ald­rig re­sul­te­ra i ett tv-pro­gram. Att ett toppu­ni­ver­si­tet som Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet skul­le ha här­bär­ge­rat forsk­nings­fusk på den ni­vå som Mac­chi­a­ri­ni an­kla­ga­des för var otänk­bart för mig. Li­kaså kun­de jag in­te tän­ka mig att ett svenskt sjuk­hus skul­le ha kun­nat tillå­ta att ove­tan­de pa­ti­en­ter ut­sat­tes för livs­far­li­ga ex­pe­ri­ment på ope­ra­tions­bor­det.

När det vi­sa­de sig att jag ha­de fel – att allt stäm­de – tänk­te jag att det skul­le räc­ka med att be­rät­ta det­ta of­fent­ligt, så skul­le allt stäl­las till rät­ta. Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet och Ka­ro­lins­ka uni­ver­si­tets­sjuk­hu­set skul­le na­tur­ligt­vis gö­ra allt för att ska­pa full­stän­dig klar­het i hur ve­ten­skap, mo­ral och sjuk­vård kun­nat kor­rum­pe­ras så dras­tiskt.

Det har nu gått mer än två år se­dan SVT:S Do­ku­ment in­i­från i do­ku­men­tär­se­ri­en Ex­pe­ri­men­ten av­slö­ja­de vad som egent­li­gen på­gått. Jag kan kon­sta­te­ra att skan­da­len på in­tet sätt är död och be­gra­ven. Ef­ter två år och många ut­red­ning­ar är det tyd­ligt att de bå­da in­sti­tu­tio­ner­na fort­fa­ran­de und­vi­ker en av de ab­so­lut vik­ti­gas­te frå­gor­na – hur kun­de man i två års tid i prak­ti­ken skyd­da Mac­chi­a­ri­ni, i stäl­let för att lyss­na på de av­slö­jan­den om över­grepp och forsk­nings­fusk som kom från de eg­na lä­kar­na?

När Ex­pe­ri­men­ten sänts in­led­des of­fent­li­ga ut­red­ning­ar i dus­sin­tal i Sve­ri­ge så­väl som i and­ra län­der där Mac­chi­a­ri­ni ver­kat. Jag ut­gick då från att he­la af­fä­ren skul­le bli to­talt ge­nom­lyst. Till en bör­jan led­de av­slö­jan­de­na ock­så till myc­ket självrann­sa­kan och till en nog­gran­na­re och strik­ta­re tillämp­ning av la­gar och reg­ler. På bå­de KI och KS ar­be­tar ju van­lig, he­der­lig sjuk­vårds­per­so­nal och fors­ka­re. En stor del av per­so­na­len re­a­ge­ra­de starkt på hur de­ras ar­bets­plat­ser kor­rum­pe­rats och ut­nytt­jats för än­da­mål som gick rakt emot ve­ten­ska­pens och me­di­ci­nens grund­prin­ci­per. Över he­la lan­det re­a­ge­ra­de lä­ka­re, sjuk­skö­ters­kor och fors­ka­re mot fusk, lögn­er och över­grepp.

Men allt ef­tersom ti­den gick blev det up­pen­bart att ut­red­ning­ar­na in­te gick till bot­ten med hur det kom sig att de fy­ra lä­kar­na som upp­täckt vad som på­gick mot­ar­be­ta­des av si­na led­ning­ar. De fy­ra fick Ks-per­so­na­lens år­li­ga pris 2016 – Ka­ro­li­na­pri­set. Men det kom från kol­le­gor – in­te från led­ning­en, som ju till och med ja­gat vis­sel­blå­sar­na med en po­li­san­mä­lan och hot om för­stör­da kar­riä­rer.

Sam­ma dis­kre­pans märk­tes på KI. Där upp­rör­des hund­ra­tals fors­ka­re och lä­ka­re i grun­den över att se hur ett an­tal le­dan­de per­so­ner miss­bru­kat si­na ställ­ning­ar och in­te ba­ra stöt­tat en char­la­tan, ut­an ock­så mot­ar­be­tat al­la för­sök att av­slö­ja ho­nom. Men från led­ning­en på KI möt­tes vis­sel­blå­sar­nas av­slö­jan­den av kal­la han­den. Till och med när Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tets nu­va­ran­de rek­tor Ole Pet­ter Ot­ter­sen den 25 ju­ni 2018 sat­te punkt för det aka­de­mis­ka ut­red­nings­ar­be­tet om Mac­chi­a­ri­nis plast­stru­par, fort­sat­te han att ge vis­sel­blå­sar­na smäll på fing­rar­na. Vis­ser­li­gen fäll­de han Mac­chi­a­ri­nis samt­li­ga sex ar­tik­lar om plast­stru­par i män­ni­ska på näs­tan ex­akt sam­ma grun­der som vis­sel­blå­sar­na för­sökt få led­ning­ens ge­hör för i åra­tal. Men sam­ti­digt kun­de han in­te lå­ta bli att ge dem skarp kri­tik. Tre av de fy­ra vis­sel­blå­san­de lä­kar­na kland­ra­des för att ha va­rit med­för­fat­ta­re till nå­gon av Mac­chi­a­ri­nis ar­tik­lar. En av de fy­ra – hjärt­ki­rur­gen Karl-hen­rik Grin­ne­mo – fäll­des dess­utom för sam­ma grad av fusk som Mac­chi­a­ri­ni själv i den förs­ta ve­ten­skap­li­ga ar­ti­keln om en av de pa­ti­en­ter som fått en stru­pe av plast, An­de­ma­ri­am Bey­e­ne.

Rek­tor Ole Pet­ter Ot­ter­sen häv­da­de att Karl-hen­rik Grin­ne­mo bor­de ha in­sett att den ar­ti­kel han var med­för­fat­ta­re till in­te var san­nings­en­lig. En­ligt Ot­ter­sen skul­le Grin­ne­mo ha haft kun­skap om pa­ti­en­tens verk­li­ga till­stånd och där­för kun­nat se att det ve­ten­skap­li­ga ar­be­tet in­te stäm­de. Han ba­se­rar det­ta på att Grin­ne­mo gjort en sam­man­fatt­ning av pa­ti­en­tens häl­so­till­stånd en må­nad ef­ter ope­ra­tio­nen – då pa­ti­en­ten läm­na­de Sve­ri­ge och åter­vän­de till Is­land. Ot­ter­sen bort­såg då från en av­gö­ran­de om­stän­dig­het – ef­tersom Grin­ne­mo in­te va­rit pa­ti­en­tens be­hand­lan­de lä­ka­re ha­de han hind­rats av sjuk­vår­dens sek­re­tess­reg­ler från att ef­ter­fors­ka hur pa­ti­en­ten verk­li­gen måd­de. Dess­utom ef­ter­vår­da­des pa­ti­en­ten en stor del av ti­den in­te i Sve­ri­ge ut­an på Is­land.

De tre vis­sel­blå­sa­re som kom med små bi­drag till nå­gon av Mac­chi­a­ri­nis ar­tik­lar ska na­tur­ligt­vis in­te be­hand­las an­norlun­da än öv­ri­ga med­för­fat­ta­re. Men det finns sam­ti­digt en av­gö­ran­de skill­nad – i mot­sats till öv­ri­ga med­för­fat­ta­re så be­gär­de vis­sel­blå­sar­na att ar­tik­lar­na skul­le dras till­ba­ka och ogil­tig­för­kla­ras. Det var ju tack va­re

”Att ett toppu­ni­ver­si­tet som Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet skul­le ha här­bär­ge­rat forsk­nings­fusk på den ni­vå som Mac­chi­a­ri­ni an­kla­ga­des för var otänk­bart för mig.”

des­sa vis­sel­blå­sa­re som Ot­ter­sen kun­de fäl­la Mac­chi­a­ri­nis forsk­ning – in­te tvärtom.

För tre av vis­sel­blå­sar­na – den fjär­de, in­ten­siv­vårdslä­ka­ren Tho­mas Fux, ha­de in­te del­ta­git i nå­got ar­ti­kel­skri­van­de och kun­de där­med in­te kland­ras – in­ne­bär den hår­da kri­ti­ken från KI en stäm­pel för res­ten av li­vet. En fet plump i pro­to­kol­let som kan gö­ra det svårt att få an­slag och gå vi­da­re i kar­riä­ren. För det ve­ten­skap­li­ga sam­fun­det var sig­na­len glas­klar: på­ta­la forsk­nings­fusk – och ris­ke­ra att själv bli straf­fad!

Me­dan vis­sel­blå­sar­na på så vis hålls kvar i skam­vrån får dä­re­mot de många pro­fes­so­rer, över­läka­re och che­fer som fick vet­skap om miss­för­hål­lan­de­na men val­de att ak­tivt mot­ar­be­ta vis­sel­blå­sar­nas av­slö­jan­den ar­be­ta vi­da­re. För den ty­pen av för­sum­lig­het finns ing­et straff att ut­mä­ta. Men för att än­då för­sö­ka för­stå hur det­ta kun­de på­gå i fle­ra år bör­ja­de jag grä­va dju­pa­re, vil­ket re­sul­te­ra­de i boken Mac­chi­a­ri­ni­af­fä­ren – san­ning­ar och lögn­er på Ka­ro­lins­ka, som kom­mer ut i da­gar­na. Jag fann att in­te ba­ra led­ning­ar­na för KI och KS, ut­an även regering och lands­ting, ver­ka­de va­ra an­sva­ri­ga för att in­te gå till bot­ten med Mac­chi­a­ri­ni­af­fä­ren. Syf­tet ver­ka­de hand­la om mer än att ba­ra räd­da en­skil­da kar­riä­rer från så stor ska­de­ver­kan som möj­ligt. Det vi­sa­de sig att vi­da­re na­tio­nell hän­syn tycks ha vägts in.

Den förs­ta åt­gär­den från då­va­ran­de rek­torn för Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet, An­ders Ham­s­ten, var att för­sö­ka för­skju­ta skul­den för Mac­chi­a­ri­nis över­grepp från Sve­ri­ge till Ryss­land. I SVT:S mor­gon­pro­gram den 28 ja­nu­a­ri 2016, da­gen ef­ter att det av­slu­tan­de av­snit­tet av se­ri­en Ex­pe­ri­men­ten ha­de sänts, häv­da­de han att över­grep­pen skett i sam­band med Mac­chi­a­ri­nis rys­ka forsk­ning, som KI en­ligt ho­nom in­te ha­de nå­gon del i. I Sve­ri­ge skul­le allt ha gått rätt till väga, me­na­de han – lik­som sjuk­hus­led­ning­en på KS. Plast­stru­pe­o­pe­ra­tio­ner­na i Sve­ri­ge skul­le en­ligt de­ras syn­sätt in­te va­rit ex­pe­ri­ment, ut­an re­na liv­räd­dan­de in­grepp.

Den­na be­skriv­ning lyc­ka­des dock in­te stop­pa den flod av kri­tik som väll­de upp bå­de bland all­män­he­ten och bland per­so­ner verk­sam­ma inom sjuk­vård och forsk­ning. Rop på att hän­del­ser­na granska­des av en of­fent­lig ut­re­da­re kom från fler och fler håll. Men vem skul­le stå för gransk­ning­en? Ef­tersom KI är en stat­lig myn­dig­het är det re­ge­ring­en som har hu­vud­an­sva­ret. Den dag­li­ga över­sy­nen är dock de­le­ge­rad till in­sti­tu­tets sty­rel­se – det så kal­la­de kon­si­sto­ri­et.

När det 2016 blev up­pen­bart att KI:S age­ran­de mås­te ut­re­das tillät re­ge­ring­en KI att själ­va dra upp rikt­lin­jer­na för hur den eg­na verk­sam­he­ten skul­le grans­kas. Ord­fö­ran­den för KI:S kon­si­sto­ri­um, Lars Leijon­borg – som va­rit hu­vud­an­sva­rig för KI un­der ti­den då Mac­chi­a­ri­nis­kan­da­len blev känd men in­te åt­gär­dad – fick själv for­mu­le­ra listan över vil­ka frå­gor som den kom­man­de ut­red­ning­en skul­le pri­o­ri­te­ra. Han la­de då fo­kus på hän­del­ser som skett fö­re hans egen och Ki-rek­torn An­ders Ham­s­tens tid. Han fick även fö­re­slå sin egen granska­re. Det blev en person som han och An­ders Ham­s­ten sam­ar­be­tat med ti­di­ga­re, ju­ris­ten Sten Heck­s­cher – en man som en­ligt Leijon­borg var ex­tra läm­pad att ut­re­da miss­för­hål­lan­de­na ef­tersom han va­rit ”ju­sti­ti­e­mi­nis­ter, rikspo­lis­chef och pre­si­dent i Högs­ta för­valt­nings­dom­sto­len.” En man som till­hör­de sam­ma kret­sar kring regering och sam­häll­stop­par som han själv.

In­te helt för­vå­nan­de pe­ka­de den så kal­la­de Heck­s­cherut­red­ning­en var­ken ut Ham­s­ten el­ler Leijon­borg som de mest klan­der­vär­da. I stäl­let sik­ta­de ut­red­ning­en, pre­cis som den fått i upp­drag att gö­ra, in sig på de ti­di­gas­te hän­del­ser­na i he­la här­van, själ­va re­kry­te­ring­en av Mac­chi­a­ri­ni – det vill sä­ga ti­den in­nan vis­sel­blå­sar­na kom­mit med si­na upp­täck­ter.

Den an­sva­ri­ga mi­nistern He­le­ne Hell­mark Knuts­son gick på Heck­s­chers lin­je att det var­ken var Ham­s­ten el­ler Leijon­borg som för­bru­tit sig värst, ut­an tvärtom den ti­di­ga­re rek­torn, Har­ri­et Wall­berg – hon som en gång i ti­den ha­de re­kry­te­rat Mac­chi­a­ri­ni. Mi­nistern spar­ka­de Wall­berg från hen­nes nya jobb som uni­ver­si­tets­kans­ler och i me­di­er­na såg det ut som att re­ge­ring­en ställt allt till rät­ta, trots att hu­vud­frå­gan fort­fa­ran­de var obe­sva­rad: Hur ha­de två av lan­dets främs­ta me­di­cins­ka in­sti­tu­tio­ner kun­nat bort­se från be­vis om för­fals­kad ve­ten­skap och pa­ti­en­tö­ver­grepp och i prak­ti­ken i stäl­let skyd­dat för­ö­va­ren, sna­ra­re än off­ren?

Var­för gjor­de He­le­ne Hell­mark Knuts­son så? Hon har än­nu in­te sva­rat mig, vil­ket gör att jag mås­te sö­ka ef­ter rim­li­ga för­kla­ring­ar på an­nat sätt. Vad kan det ha fun­nits för vär­den som va­rit så sto­ra att regering, in­sti­tut och sjuk­hus in­te un­der­sök­te hur det egent­li­gen för­höll sig? Var­för val­de de av allt att dö­ma att i stäl­let läg­ga loc­ket på?

Vid ti­den för vis­sel­blå­sar­nas förs­ta

”För det ve­ten­skap­li­ga sam­fun­det var sig­na­len glas­klar: på­ta­la forsk­nings­fusk – och ris­ke­ra att själv bli straf­fad!”

av­slö­jan­den äg­na­de sig Ki-led­ning­en åt in­ten­si­va för­hand­ling­ar om nya sto­ra an­slag och do­na­tio­ner. Ett stort stat­ligt forsk­nings­an­slag, en så kal­lad SFO, höll på att ta slut och mås­te för­ny­as. Sam­ti­digt ha­de en för­mögen af­färs­man från Hong­kong, Ming Wai Lau, er­bju­dit KI en enorm do­na­tion på 400 mil­jo­ner kro­nor för att star­ta en fi­li­al i Hong­kong. En­ligt do­na­torns öns­ke­mål skul­le Hong­kong-fi­li­a­len sär­skilt sat­sa på re­ge­ne­ra­tiv medicin – det om­rå­de där Mac­chi­a­ri­ni var KI:S star­kas­te af­fisch­namn. Yt­ter­li­ga­re en stor do­na­tion från Hong­kong var på gång, från dr Li DakSum. Det cen­ter han var in­tres­se­rad av att fi­nan­si­e­ra skul­le sam­man­fö­ra fors­ka­re från KI med fors­ka­re från Hong­kong. Även där låg fo­kus på re­ge­ne­ra­tiv medicin och stam­cel­ler. I samt­li­ga des­sa fall ha­de KI lyft fram Mac­chi­a­ri­ni som ex­em­pel på in­sti­tu­tio­nens ex­cel­lens inom om­rå­det.

Det var allt­så mitt i des­sa käns­li­ga för­hand­ling­ar och an­sök­nings­för­fa­ran­den som de fy­ra vis­sel­blå­sar­na dök upp med fak­ta som gav en helt an­nan bild.

Till des­sa skäl kan läg­gas en räds­la för att KI:S in­ter­na­tio­nel­la va­ru­mär­ke stod på spel och att dess go­da namn i No­bel­sam­man­hang skul­le kun­na drab­bas. Det var ju fak­tiskt No­bel­kom­mit­téns själ­ve sek­re­te­ra­re, Ur­ban Len­dahl, som stöt­tat Mac­chi­a­ri­ni och del­ta­git i ned­tys­tan­det. Han an­tyd­de själv att No­bel­pri­set ris­ke­ra­de att smit­tas av Mac­chi­a­ri­nis­kan­da­len när han med mo­ti­ve­ring­en att han ”gjort fel­be­döm­ning­ar, och för att hål­la No­bels re­nom­mé rent” val­de att läm­na No­bel­för­sam­ling­en i de­cem­ber 2016.

Mörk­lägg­ning­en av vad som skett kring ope­ra­tio­ner­na med plast­stru­par bör­ja­de på KS, där de förs­ta sig­na­ler­na kom om att nå­got var rik­tigt fel. Det var här ope­ra­tio­ner­na ge­nom­för­des och det var här de fy­ra lä­kar­na bör­ja­de un­der­sö­ka vad som var fel när de såg pa­ti­en­ter­na li­da. Sjuk­hu­set val­de, pre­cis som KI, den enk­las­te vägen. De stop­pa­de Mac­chi­a­ri­ni från att ope­re­ra och tys­ta­de sam­ti­digt ned det he­la. Un­der fle­ra år häv­da­de se­dan dess che­flä­ka­re, Johan Bratt, att pa­ti­en­ter­na va­rit akut dö­en­de och att ex­pe­ri­men­ten in­te va­rit ex­pe­ri­ment, ut­an liv­rädd­ning i sista stund. Det är svårt att få re­da på hur sjuk­hus­led­ning­en tänk­te, ef­tersom Bratt och öv­ri­ga när­mast in­blan­da­de fort­fa­ran­de av­bö­jer att kom­men­te­ra. Var det ska­de­stånd man oro­a­de sig för – el­ler ris­ken för åtal? Ef­tersom led­ning­en fort­sät­ter att läg­ga loc­ket på kan man ba­ra gis­sa.

Det långa ned­tys­tan­det av vis­sel­blå­sar­nas av­slö­jan­den gjor­de att även rätts­sy­ste­met kom igång se­na­re än vad det bor­de gjort. Det­ta bi­drog till att åkla­gar­na hös­ten 2017 la­de ned för­un­der­sök­ning­en kring Mac­chi­a­ri­nis ope­ra­tio­ner, då fle­ra av de miss­tänk­ta brot­ten re­dan ha­de pre­skri­be­rats – bland an­nat

I oktober 2017 ­med­de­la­de de an­sva­ri­ga åkla­gar­na att för­un­der­sök­ning­en mot ki­rur­gen Pa­o­lo Mac­chi­a­ri­ni ha­de lagts ned.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.